Joanna Górecka
Om tjejmagasinen och ett potentiellt demokratiproblem
Fortfarande 2014 distraherar man kvinnor med skönhetsvård sedan barnsben för att de inte ska erövra världen.
Ibland sitter jag i skräddarställning bland fluffiga kuddar och chokladpraliner och läser tjejmagasin. Och medan jag gör det drabbas jag ofta av ren skitapåmigrädsla över vilket potentiellt allvarligt demokratiproblem de kan utgöra.
För de oinvigda kan jag avslöja att ett klassiskt tjejmagasin innehåller tips om hårvård och hudvård, artiklar om hur Leighton Meester håller formen (49 kg) och så får man veta 10 saker som man absolut inte får göra framför en kille om han ska utse en till sin potentiella tillfälliga livskamrat. Läsarkretsen kan vara så ung som 11 år.
Vi spolar tillbaka några år.
För tio år sedan skrev Carl Hamilton den omtalade boken ”Det infantila samhället” som handlar om att dagens samhälle håller på att förvandlas till en översexualiserad och avintellektualiserad regressionsdjungel där alla strävar efter att bli eller förbli tonåringar.
Boken har sina poänger, men i ett kapitel hyllar han Rousseaus uppfostringsbok "Emile" utförligt. "Emile" i sin tur hyllar den fria uppfostran där barnet lär sig att tänka fritt. Det är ju beundransvärt och allt, men vi får komma ihåg att Rousseau inte vill applicera tankesättet på alla barn. Nej hu nej. Han menade att flickor inte skulle tänka alltför fritt, att deras lekar måste avbrytas och att de måste lära sig att vara anpassningsbara och lyda sin omgivning.
Hur man fortfarande kan hylla en bok som menar att kvinnor aldrig bör tänka helt fritt vet jag faktiskt inte.
När Carl Hamilton beskriver boken känns kvinnoföraktet i verket som något marginellt som man inte lägger större märke till och jag tänker att en bok med liknande undertoner som var till exempel rasistiska aldrig skulle få fortsätta hyllas. Men en bok som menar att kvinnan gör mest nytta när hon får kamma håret avfärdas med att ”jomen, så var det ju på den tiden” och så går man vidare med sitt liv.
Alla höll inte med på den tiden.
I det tidiga feministiska verket från 1792, "Till försvar för kvinnans rättigheter" skriven av Mary Wollstonecraft (som faktiskt var Frankensteins mormor – hon var författarinnan Mary Shelleys mamma) får Rousseau en fin utskällning. Wollstonecraft är rasande. Hennes tids män menar att kvinnor inte är lämpade att styra eller bildas på grund av sin natur, och gör sig mycket bättre framför spegeln, när det är männens egen struktur som har placerat sin tids kvinnor i en roll som professionella skyltdockor. Hon rasar över att man uppfostrar små flickor till dockor och sedan föraktar de för det.
Nu är det 2014. Många unga tjejer idag uppger att de vill jobba med ”mode eller media”. Tiotusentals slåss i bloggvärlden om följare genom att visa vilka kläder de har på sig. Många är väldigt unga. Tolvåringar tipsar om ögonfransförlängningar.
Nu vill jag eliminera eventuella missförstånd: jag har all respekt för modevärlden och för modeentusiaster, jag är en själv, jag älskar skor så mycket att jag vill äta dem.
Men jag kan inte låta bli att bli lite, lite skiträdd över den enorma mängden unga tjejer idag som vill viga sitt liv åt utseende – som har varit kvinnans bur i flera tusen år.
Samtidigt fyller gubbar och män regeringar, chefspositioner och premiärministerposter världen över.
Det här är min konspirationsteori: fortfarande 2014 distraheras kvinnor med skönhetsvård sedan tidiga barnsben för att de inte ska erövra världen.
Anmäl textfel
