Visa standardvy
Visa omslagsvy
Jag släpar med den överallt
Knappa 58 sidor in och jag är alldeles uppspelt. Uppspelt är kanske inte den vanligaste sinnesstämningen kopplad till Toni Morrisons Älskade, men jag är faktiskt alldeles uppspelt och lite pirrig, för jag känner redan nu att jag är påväg in i en brännande läsupplevelse. Den är så tung att jag knappt orkar, men samtidigt så intagande och flytande att jag släpar med den överallt, sen igår natt. Överallt.
Kommentera
Om en Brontëlevererad svindel
Jag läser om Svindlande höjder och jag slås av att jag, liksom förra gången jag läste boken, blir jättecharmad av Cathy och Heathcliffs totala hänsynslöhet. Jag blir liksom tänd av hänsynslösheten.
Varför det? Och varför är egentligen Cathy och Heathcliff omtycka? Med tanke på att de är elaka och hänger hundvalpar och har hämndanorexi och hämnddör och andas för att få sin vilja igenom?
Men inte heller jag kommer undan. Jag hade inte tackat nej till en Cathy-Heathcliff-sandwich liksom.
Hursomhelst rekommenderar jag alla som har missat Svindlande höjder att sätta tänder, ögon och klor i den. Åh vad jag avgudar Brontë-systrarna.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Brontë #Svindlande #hänsynslöshet #elaka #charmad #tänd
Kommentera
Gräsligt mysigt
Frukta icke arma trogna eller slumpartade bloggläsare, jag lever och mår bra.
(Mår bra = halva skallen genom väggen som vanligt med jäkt och neuros som kärt kittlande bränsle.)
Jag känner mig lite ömtålig, plufsig och vissen inför hösten och läser mycket gärna små, små tunna böcker med stort radavstånd och vackra ord, gärna skrivna av franska författare som heter Gregoire i förnamn, eller ännu hellre Anna.
Allt som allt är det mesta sådär gräsligt mysigt.
Avdelning: Taggar: #radavstånd #vackert #höst #vissen #neuros
Kommentera
Jag fortsätter vara arg och håller utkik efter dicklitt
På tal om skepsis mot det kvinnliga författarskapet. Jag lyssnar ofta på en dokumentär från P1 som heter Vad spelar könet för roll? som handlar om vilka roller skådespelerskor får spela på teatern.
Ni kanske kan gissa vad det handlar om för roller. Ofta tråkiga stereotypa roller skrivna av män. Rollfigurer som gärna ska hålla käften, svimma eller dö när de inte är upptagna med att fläkta sig eller rodna.
Jag tycker att dokumentären säger mycket om vårt samhälle.
Det finns en sekvens där Magnus Florin, chefsdramaturg på Dramaten intervjuas.
Reportern frågar.
- Kan det finnas någon kvinnlig Strindberg som blev bortskuffad för att hon inte… fick finnas?
- Nej, det kan man säga att det inte göra. Det är inte något som skulle gå att skuffa undan.
- Är det så?
- Nej. Det finns ingen kvinnlig Goethe eller kvinnlig Beethoven.. det är sådana gigantiska författarskap… det finns ingen kvinnlig Shakespeare.
Det gör mig nästan lite fnissig. Kvinnor hade inte mycket tid eller utrymme att vara genier på nämnda geniers tid, de var upptagna med att försöka att inte kvävas av alla korsetter och kyskhetsbälten samhället hade låst dem i. Men håller du inte med mig om att det rimligen borde ha funnits ett och annat kvinnligt geni inlåst i alla burar?
Nej, Magnus Florin, chefsdramaturg på Dramaten. Det finns ingen kvinnlig Strindberg. Men glöm inte att det inte finns någon manlig Victoria Benedictsson, det finns ingen manlig Charlotte Brontë, ingen manlig Virginia Woolf, Sylvia Plath, Emily Dickinson, Karin Boye, Marguerite Duras, Djuna Barnes, Jane Austen och jag kan fortsätta rabbla tills jag tappar tungan.
Samma radiodokumentär. En annan dramatiker drar i till med att säga:
- En kvinnlig Dostojevskij, hur fan hade det sett ut?
Han erkänner visserligen att Emily Dickinson var briljant, men hon var ett sprött geni, hennes författarskap var som glaaas, inte lika explosivt eller våldsamt som ett manligt författarskap. Det explosiva och våldsamma, det traditionellt manliga, verkar enligt den talande naturligtvis stå över det spröda, traditionellt kvinnliga.
Nanna Johansson skriver förresten briljant om det här http://www.politism.se/nanna-johansson/man-som-ar-ointresserade-av-kvinnor/ – män som inte vill läsa böcker skrivna av kvinnor.
Vill förresten göra en shoutout till alla bokhandlar: var är all dicklitt? För könssorteringen är inte jämställd i bokhandlarna. Böcker som handlar om kvinnor har redan en egen vedertagen rubrik - chicklitt, medan böcker som handlar om män befinner sig i ingenmansland. De kan tydligen vara allt mellan romaner till deckare till geniaaaaliska, explovisa och våldsamma.
Taggar: #arg #dicklitt #chicklitt #feminism #jämställdhet #könssortering
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Om rosaglittrande depressioner, jakten på den rätte och alkoholism
- De där böckerna skulle jag aldrig läsa, bekände en bekant till mig, en OJ så beläst kille.Mumlade något om att det var lite för lättsinnigt för hans smak.
Jag själv hade läst författaren vid ett antal tillfällen och förstod inte riktigt vad han menade med "för lättsinnigt". Författaren skrev böcker som handlade om depressioner, alkoholmissbruk, svår misshandel, våldtäkter och djup självförakt. Behandlade förkrossande ämnen med mycket humor och tillgänglighet.
Det här är bara en teori om hans ovilja, men kan det kanske ha varit för att de nedbrutna människorna i böckerna var kvinnor gestaltade av en kvinnlig författare? För att författaren hette Marian Keyes?
Det finns många böcker som inte handlar om att shoppa skor som fastnar i chicklitt-hyllan av den rena anledningen att de är skrivna av en kvinna och handlar om kvinnor. En bok som i grund och botten handlar om alkoholism känns felplacerad bredvid Elsas värld.
Jag menar inte att Keyes är någon Kafka, hon har ett varmt och tillgängligt tilltal som är ett antal oceaner ifrån Kafkakvarteren. Snarare liknar hon en Nick Hornby.
Och det här får mig att undra. varför män mer sällan väljer att bekanta sig med litteratur som är skriven av kvinnor och som handlar om kvinnor.
Och jag nekar inte. Många (om än långt ifrån alla) lättsammare böcker skrivna av kvinnor som handlar om kvinnor handlar även om jakten på kärlek som om en relation vore den gyllene graalen som räddar kvinnan från ett evigt självförakt. Men vore det inte givande ur ett jämställdhetsperspektiv att som man öppna en sån bok och se vad kvinnor växer upp med? Många av de här böckerna sammanfattar vad en tjej förväntas förvänta sig, vad en tjej förväntas drömma om och längta efter?
Eller så handlar de om något helt annat - som depression, men hamnar ändå i den mer rosaglittrande hyllan. För att boken handlar om en kvinna.
Taggar: #chicklitt #kvinnor #tjejböcker #kvinnoböcker #depression #alkoholism #självförakt
Kommentera
Att suga musten ur Marilyn
När en kollaps in i väggen kittlade mig i nackhåret med sina andetag armbågade jag den i magen med Marilyn Monroes dikter.
Hennes kval fungerar lite som strössel i min vardag.
Tänk att man kan suga musten ur någon så in i självaste fan så långt efter deras död.
Avdelning: Poesi Taggar: #Marilyn Monroe #strössel
Kommentera
Skammen är inte hennes
Poeten Ester Nilsson blir kär i konstnären Hugo Rask och de börjar äta dyra middagar ihop, samtala om utilitarism varpå hon lämnar sin sambo och de har sex tre gånger. Då får Hugo jättejättekalla fötter (tänk pingvinkalla)
Först och främst vill jag ge Egenmäktigt förfarande ett minus för att Ester Nilsson och Hugo Rask använder ett snustorrt språk även i hänvisning till sängkammaren. Alltså. Jag rynkar djupt på näsan när de allvarligt språkar om sina "erotiska möten" och får det att låta som om de skruvade ihop möbler tillsammans.
Men sen vill jag bara hysa kärlek över Esters fantastiska brist på skam och förmåga att vägra vara en försmådd kvinna.
Jodå. Hon febrar i Hugo Rasks sociopatiska tystnad, skickar långa obesvarade sms och lunkar utanför hans fönster.
Men hon vägrar vara förnedrad.
Och varför ska hon skämmas egentligen?
"Han hade tagit på sig ansvar genom att gå in i hennes kropp, det var att förespegla henne något som måste fullföljas. Hon hade därmed rättigheter och i dem ingick att höra hans förklaring."
Ester vet vad sex betyder för henne och gör det tydligt för Hugo innan. Hugo missbrukar förtroendet och fortsätter leva tämligen promiskuöst utan att klargöra för någon eller sig själv vad han egentligen vill. Hade han varit en kvinna hade man tidigt tänkt om honom som djupt självdestruktiv och förvirrad.
En klok läsare förstår att skammen är hans.
Om man nu jämställt ska tillämpa män samma skam som man tillämpat kvinnor sedan bålbrännartiden och dessförinnan.
Uppdatering: Jag borde givetvis ha refererat till Ebba Witt-Brattströms krönika i Dagens Nyheter (den 8 januari 2014). Hennes tankar sådde många frön i mig innan jag läste boken. Det glömde jag i all skriviver och Hugo Rask-ilska.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #skam #sexualitet #Augustpriset
Kommentera
Hon rensar frenetiskt bokantikvariat med galen blick. Älskar språk som får henne att flämta. Hinkar i sig kaffe och sjunger i stämmor. Gillar svåra ord.
