LitteraturMagazinets recension av Den sanna historien om Pinocchios näsa, Leif GW Persson

En mer motbjudande huvudperson får man leta efter

Det är uppfriskande med en kriminalhistoria där humor och galenskaper varvas med en känga till polisväsendet"

Leif GW Perssons huvudperson, kriminalkommissarie Evert Bäckström, är en mansgris av högsta rang och hans största stolthet i livet är det egna könsorganet, som han kallar Supersalamin.

Evert Bäckström tittar ogenerat på unga flickor genom sina solglasögon och vilar gärna blicken i kriminalinspektör Rogessons urringning. Han köper sex och fyller gärna på kassan utan att låta lagen stå i vägen. Han njuter av sitt liv och det är framför allt hans inre monologer som får läsaren att förstå vilken ärkeknöl han är.

Kriminalkommissarien är i och för sig en skicklig utredare – eller så har han bara tur som en tok. Han går hellre på krogen än lägger två strån i kors. Han är chef för avdelningen som svarar för utredningar av grova våldsbrott och uppklarandeprocenten är hög.

Det är en underhållande bok. Även om det inte händer så mycket så läser jag fascinerat vidare. Natten blir kort med dessa drygt sexhundra sidor. Jag lär mig en hel del nya – men kanske inte så värst användbara – ord på köpet till exempel ”attackflata”, ”analakrobat” och ”korvryttare”. Den gode Bäckström och resten av de anställda på brottsavdelningen tål verkligen att skrattas åt!

Leif GW Persson lyckas med att skriva en deckare som balanserar mellan ”skulle kunna hända” och ”ren burlesk skröna” och det är uppfriskande med en kriminalhistoria där humor och galenskaper varvas med en känga till polisväsendet. Det är i alla fall så jag uppfattar boken. Säkert finns det en och annan Bäckströmare där ute.

Bäckströms blåvitrutiga säng nämns med produktnamn ett tiotal gånger i boken, vilket får mig att undra om författarens kassa fylls på med reklamintäkter förutom bokintäkter? Supersalamin tar också lite för mycket plats i berättelsen, i alla fall nämns den med namn lite väl ofta.

Leif GW Persson är en god berättare med känsla för tajming och han lyckas också med konststycket att får ihop den här spretiga berättelsen på slutet. Men som läsare får man lägga bort sin vaksamhet mot diskriminering, inte enbart könsdiskriminering, och inte låta sig irriteras av huvudkaraktärens personlighet och åsikter. Allt och alla som kommer i Bäckströms väg nedvärderas, vilket gör att diskrimineringen är rent generell och inte specifik.

Mottagen: 4 november 2013

 Relaterade artiklar 

"Gustavs grabb" sopar banan med de andra reatitlarna

Leif GW Perssons bok populär förhandsbokning

Leif GW Perssons tvekade länge inför att skriva boken om sin uppväxt och sin klassresa.

– Han vet ju att han är en storsäljande författare men jag har aldrig sett honom så osäker inför en utgivning som inför den här, säger Jonas Axelsson, Leif GW Perssons förläggare.

Nu har romanen blivit en stor succé – och i årets bokrea låg den som orubbad etta bland de reatitlar som förhandsbokades mest i webbhandeln.

Läs mer ...

Anmäl textfel