LitteraturMagazinets recension
av Under fjärilens vingar, Lena Matthijs
Mörk berättelse om sexuella övergrepp och familjehemligheter
Vilka traumatiska händelser gömmer sig i en människas bakgrund och hur kan en människa förändras av sina upplevelser? Det är temat i Lena Matthijs senaste bok som handlar om poliserna och deras arbete i Borås.
Huvudgestalten är den svårt brännskadade Cecilia. Författaren har byggt upp ett tragiskt livsöde, inspirerad av fall hon mött och hon inte kunnat släppa taget om.
Det här är ingen bok där man försöker lista ut förövaren, även om det inte klart framgår från början. I stället får läsaren följa ett metodiskt polisarbete, utryckningar, tips som lämnas in, häktningsförhandlingar och presentation av bevisspår i form av dna och fingeravtryck. Men, pekar dna-spår alltid ut rätt person?
I bokens början står Cecilia på en list flera våningar upp. Polisen finns på plats, men hon svarar inte på tilltal. En polisman överraskar och drar in henne genom ett fönster. Cecilia har tänt på några tidningar i sin lägenhet och hon är sedan tidigare svårt brännskadad efter ett självmordsförsök. Den här gången anser inte psykakuten att självmordsförsöket var allvarligt menat. Därför tillåts Cecilia avvika och hon försvinner spårlöst.
Förutom Cecilia har dessutom en annan ung flicka försvunnit i Borås. Efter ett tips hittas hon mördad inlindad i plast i en sandlåda. Ytterligare ett mord begås. En mamma är orolig för sin dotter som inte svarat i telefon på ett par dagar. Hon ligger död i sin säng i lägenheten i Ulricehamn.
Det här är en stark berättelse om hur sexuella övergrepp i barndomen fullständigt kan krossa en ung människa och forma hennes liv och psyke. När föräldrarna varken ser eller vill se. När inget försvar finns. När allt kapslas in, och inte ens framtida möten hos psykolog/psykiater kan öppna det slutna rum, där de groteska händelserna är inneslutna. Hur reagerar föräldrarna när de efter lång tid får veta? Författaren berättar lågmält och engagerat, men samtidigt brutalt om den vidriga tragedin och dess konsekvenser.
Skildringen av poliserna Hasse Nelander-Wein, kollegornas vardagsliv och privata tillkortakommanden blir den paus jag behöver för att pulsen ska lugna ner sig. Vi mötte dem redan i den första boken ”Killing your darlings”. Den boken fångade mitt intresse, och den här är snäppet bättre. Här finns inga långa transportsträckor, utan att för den skull gå för fort fram. Allt berättas grundligt och behärskat.
Lena Matthijs är polisöverintendent i Göteborg och det ställer naturligtvis högre krav på henne som deckarförfattare. Krav som hon till fullo uppfyller. Kunskap om polisarbete ger dessutom ytterligare tyngd åt berättelsen. Hon är en fullfjädrad författare med ett klart och tydligt språk. Historien växer fram utan onödiga hopp fram och åter i tiden. Naturligtvis finns här återblickar, speciellt i början av boken, men där de finns fyller de sin funktion.
Som inflyttad boråsare njuter jag av att känna igen mig i omgivningarna och jag ser fram emot författarens tredje bok.
Mottagen: 6 oktober 2013
Anmäl textfel
