LitteraturMagazinets recension
av Cirkusloppor på luffen, Lena Sjöberg
Orden dansar över sidorna på hellsings manér
Arvet från Lennart Hellsing är stort och vida känt. Många har känt sig manade men endast ett fåtal har förunnats att få versen att dansa över boksidorna.
Därför är det glädjande att ta del av Lena Sjöbergs bok om ett par cirkusloppors äventyr i Madrid, för här dansar versen på hellsings manér i en lycklig förening av betonade och obetonade stavelser.
De två små lopporna anländer till den stora staden och försöker skaffa sig både hem och arbete. Det börjar som en klassisk framgångssaga innan katastrofen slår till:
”En liten gnista bara
från en osläckt cigarill
och plötsligt finns det inget kvar
av Circus Vaudeville.”
Nätterna blir långa och prövningarna svåra, i synnerhet vid besöket hos likmaskarna på den spanska kyrkogården. Hoppet om en ny och löftesrik framtid anländer i form av en Vespa och de båda cirkuslopporna far vidare i världen:
”Det dammar och det ryker
kring våra slitna skor
och nya dagar hälsar oss
Hello! Goddag! Bonjour!”
Förgäves försöker jag datera berättelsens tid. Mycket andas tidigt 1960-tal i illustrationerna innan en punkfrisyr dyker upp, men att det är ett Madrid i en annan tid än vår samtid står tydligt.
Illustrationerna arbetar mycket kring de små loppornas perspektiv på världsmetropolen, det lilla och det stora i kontrast. Ibland finns det dock en känsla av att det blir mer design än känsla i Lena Sjöbergs bildskapande – det är snyggt men doftlöst. Då ger jag mig hellre hän åt texten som aldrig kommer i närheten av ett nödrim eller en otakt och som förmår ge liv åt de båda cirkusloppornas äventyr i Madrid på ett utsökt sätt.
Mottagen: 24 mars 2013
Anmäl textfel
