LitteraturMagazinets recension
av Tjugo verkliga mord : En rättsläkare minns, Lennart Rammer
Okonstlat om verklighetens grymheter
"Tjugo verkliga mord" tar upp svenska mordfall, beskrivna av en professor i rättsmedicin med över trettio års yrkeserfarenhet på området.
För det mesta läser jag skönlitteratur inom spänning, men i perioder blir jag lockad av verklighetens grymheter – det som kallas true crime. Boken skildrar ett stort antal mordfall, där samtliga offer undersökts vid Rättsmedicinska avdelningen i Linköping. Författaren Lennart Rammer utgår ifrån egna minnen och erfarenheter, i kombination med offentliga domar från tingsrätt och hovrätt. Vilken liten detalj avslöjade vem som mördade Inger vid lastkajen i Gävle hamn? Kunde svärmors skallskador verkligen ha föranletts av fallet nerför källartrappan? Och varför var det så nära att det yttre våldet mot hjärtsjuke Erik missades av läkaren som fastställde dödsfallet?
Varje fall avslutas med en sammanfattande kommentar av författaren, med fokus på den intressanta rättsmedicinska fråga som exemplet väcker. Bokens sista femtio sidor består av en faktadel som tar upp statistik och andra sakuppgifter kring bland annat dödligt våld, rättsläkarens yrkesroll och hur rättsmedicinska undersökningar av avlidna genomförs i praktiken.
Jag uppskattar Rammers sätt att skriva, speciellt med tanke på att ämnet är tungt och allvarligt. Det är okonstlat, rakt på sak och frossar inte i detaljer kring enskilda brott. Samtidigt väjer inte författaren för att beskriva vad som faktiskt hände, och bokens rättsmedicinska fokus är desto mer detaljrikt. Många känner sig tveksamma inför att läsa om verkliga mordfall, men jag tycker att Rammer gör det på ett både intresseväckande och respektfullt sätt – för mig är rättsmedicin, kriminologi, rättspsykiatri och närliggande ämnen både fascinerande och viktiga.
Personligen hade jag däremot sett att fallen var färre (och att sättningen istället varit luftigare, men det är kanske bara jag som tänker på sådana detaljer). Tanken är säkert inte att gå på djupet, utan att skildra vad som hände och att ta upp intressanta frågeställningar. Men ibland kan jag inte låta bli att uppleva det som lite snuttifierat – som läsare blir jag frustrerad över att inte få veta mer. Här och där tycker jag också att det blir lite otydligt om det är det faktiska händelseförloppet som beskrivs eller om det främst är gärningspersonens berättelse som får komma fram. Eftersom offret inte lever och kan delge sin version hade det nog varit bra med lite större tydlighet. Jag upplevde också att faktaavsnittet blev lite för kompakt – kanske hade delarna kunnat spridas ut i boken?
Det som fångade mig mest var ändå fallen som rör människor med missbruksproblematik, dels för att jag tidigare arbetat med gruppen, dels för att jag får en chans att träda in i deras tragiska och ofta våldsamma tillvaro. Det gäller även övriga fall. Efter att ha läst tjogvis med böcker om Knutby, Thomas Quick och andra internationellt kända händelser är det intressant att få veta mer om verklighetens människor. Det är stekpannor som flyger, dödliga sopnedkast, släktfejder som spårar ur och rånmord med koppling till en ask cigaretter. Det är en del av verkligheten.
Intressant och uppskakande läsning som absolut gav mig lust att leta upp fler böcker i ämnet!
Mottagen: 27 maj 2016
Anmäl textfel
