LitteraturMagazinets recension av Själv - Kraften i egentid, Linus Jonkman

Fyndigt och skarpt om att vara (sig) själv

Om tanken på en helt oplanerad helg ger dig rysningar är du kanske precis den som behöver läsa denna briljanta bok"

Bok- presentation:	Själv - Kraften i egentid
Författar- presentation:	Linus Jonkman

När Linus Jonkmans bok "Introvert - Den tysta revolutionen" kom blev den en stor succé. I uppföljaren, "Själv - Kraften i egentid", utvecklas tankarna kring vårt behov av avskildhet.

Ibland stöter jag på någon bekant som kliver på tåget när jag är halvvägs till jobbet. Då tänker jag ofta "åh nej" som en första reflex. (...) Det är som om det behövs ställtid även mellan att vara i sin egen bubbla och prata med en aldrig så trevlig annan människa.

Linus Jonkman är, förutom författare, också föreläsare och personalchef. Han är uttalat introvert, ett begrepp som länge haft en negativ klang, åtminstone i det västerländska samhället. Men i och med storsäljaren "Introvert - Den tysta revolutionen" fick ordet ett uppsving. Boken blev utnämnd till Årets HR-bok 2013, vilket inte är svårt att förstå. Linus Jonkman lyckades på ett lättfattligt och underhållande sätt förklara vad som skiljer introverta och extraverta åt, och hur de behövs på arbetsplatser i precis lika stor utsträckning.

I sin senaste bok "Själv - Kraften i egentid" vill Linus Jonkman slå ett slag för den kvalitativa egentiden, där vi finner ro i att bara vara själva med våra tankar. Enligt Jonkman har vi alldeles för lite av den tiden. Jag tror han har helt rätt. "Självsamhet" är den typen av ensamhet som inte är förknippad med negativa känslor (som att känna sig övergiven eller rastlös) utan med lugn och harmoni.

Utöver att Linus Jonkman är påläst och kunnig (och nördigt intresserad av det ämne han skriver om, på introvertas vis) är han också vansinnigt rolig"

Och visst är det en konst att vara bekväm i sin ensamhet. Många är så vana vid att ha tillgång till information och stimulans dygnet runt, att det riktigt kryper i kroppen så fort de får en lucka i schemat. Men istället för att planera våra liv i detalj borde vi enligt Linus Jonkman lämna fler dagar tomma i våra kalendrar. Om tanken på en helt oplanerad helg ger dig rysningar är du kanske precis den som behöver läsa denna briljanta bok. För utöver att Linus Jonkman är påläst och kunnig (och nördigt intresserad av det ämne han skriver om, på introvertas vis) är han också vansinnigt rolig. En riktigt frisk fläkt (nåja) i ett extravert samhälle. Vad sägs till exempel om följande passage, i kapitlet som handlar om personlighetsdraget öppenhet:

Öppenhet kan beskrivas som en skala med två poler. På ena sidan finns det pragmatiska och jordnära. På den andra finns Björn Ranelid.

Eller i kapitlet om neuroticism, där Linus Jonkman beskriver hur han hanterar sin neurotiska mamma:

Hon brukar altid vara högst orolig för att jag ska köra i diket så fort det är någon minusgrad ute. Jag brukar lugna henne med att påtala att jag tänker minimera den tid som jag är ute på de hala vägarna genom att köra JÄTTEFORT.

I boken går Linus Jonkman igenom en del personlighetsdrag som på olika sätt påverkar vår förmåga att vara själva. Introversion, öppenhet och neuroticism. Han riktar också kritik mot västvärldens karriärhets, vår föreställning att vi hela tiden måste klättra, ta oss till nästa nivå. Att vara nöjd anses negativt. Utan ambitionen att ta sig vidare är man lat. Men i själva verket skulle många må bra av att stanna upp. Lägga ifrån sig telefonen. Gå ut i naturen. Äta frukost utan att berätta om det på sociala medier. Åtminstone lite oftare.

Boken innehåller många intressanta frågeställningar och uppmaningar. Jonkman förklarar bland annat varför vi genast borde sluta brainstorma och grupparbeta, varför möten (oftast) är helt onödiga, varför unga mår allt sämre idag, hur man fattar bättre beslut (och blir en bättre människa?), varför vi borde negligera våra barn lite oftare och låta dem ha tråkigt (för att kreativiteten tillåts flöda då!) och varför öppna kontorslandskap är djävulens påfund. I slutet av varje kapitel finns också ett uppdrag för läsaren att utföra, för att bli bättre på självsamhet.

'Själv - Kraften i egentid' är på många sätt en mycket läsvärd och inspirerande bok"

Ja, "Själv - Kraften i egentid" är på många sätt en mycket läsvärd och inspirerande bok. Läs den om du är ensamvarg. Om du är lagspelare. Om du har jättemycket egentid eller om du knappt hinner tänka ordet. Läs den om du är chef, anställd eller förälder. Om du vill få en populärvetenskaplig introduktion till psykologin bakom vårt mänskliga behov av att vara själva ibland. Blir du irriterad av upprepningar (för Linus Jonkman tycker om att upprepa sig, skriva samma sak med olika ord), svälj irritationen och läs den ändå. Har du dålig humor, läs boken och hoppa över de stycken du inte förstår. 

Det här är en bok som tar kufarna i försvar, genom att framhålla att de inte alls är kufar bara för att de har ett behov av att vara själva. Linus Jonkman gör något så provocerande som att förespråka att vi ska sluta försöka pressa in människor i mallar, och istället låta alla vara sig själva. Personligheten sitter så djupt rotad att det vore en lögn att försöka vara någon annan än den man är. Det borde vara självklart, men är ändå uppfriskande att läsa.

Min förhoppning är att folk kommer ta denna lysande bok till sina hjärtan i lika stor utsträckning som "Introvert". Inte bara vi som redan uppskattar tomma kalendrar, inre monologer och dagdrömmande, utan alla spexande, sällskapssjuka lagspelare också. (Och Björn Ranelid.) För det förtjänar den.

Mottagen: 13 maj 2016

Anmäl textfel