LitteraturMagazinets recension
av Kruka : En biografi om Suzanne Brøgger, Louise Zeuthen
Brøgger - en stursk, men ensam ikon
I den nyutkomna biografin om Suzanne Brøgger skildrar litteraturvetaren Louise Zeuthen den danska ikonens liv med stöd av dagböcker, brev och tidningsurklipp. Hon målar en bild av en ganska ensam kvinna, trots alla kärleksaffärer.
Hon har fyllt 70 nu, Suzanne Brøgger, danskan som ifrågasatte familjen, monogama förhållanden och mycket annat på 70-talet. Lite snopet är det att den nyutkomna biografin om henne bara handlar om hennes första 40 levnadsår.
Jag saknar också Suzanne Brøggers egna kommentarer om hur det var när det begav sig. Men det är klart, då hade hon inte behövt be litteraturvetaren Louise Zeuthen skriva biografin utan själv kunnat göra en tillbakablick. Men nu är det Louise Zeuthen som skriver utifrån dagböcker, brev, tidningsurklipp och Suzanne Brøggers egna böcker. Zeuthen är lågmäld och lite akademisk och har sorterat det digra materialet i avgränsade kapitel: Mor, Far, Femme fatale, Frigörelsesymbol och så vidare. Hon behöver verkligen inte höja tonen, dagböckerna och breven innehåller massor av dramatik i sig själva.
Som det flera decennier långa förhållandet med den franska diplomaten Philippe Baude. De bor båda i Bangkok. Ett halvår efter att de har lärt känna varandra inleder de ett förhållande. Hon är sexton, han över trettio. Baude med fru och ytterligare ett franskt diplomatpar där i Bangkok vill frigöra sexualiteten. De experimenterar vilt och glatt, Suzanne är en lärjunge. Men någon månad senare bestämmer hennes föräldrar att hon och systern ska hem till Danmark och gå på gymnasiet. Om det finns ett samband, syns det inte i dagböckerna. Något år senare ger Suzannes mamma sitt stöd åt att Baude och Suzanne träffas för en kärlekshelg i Paris, så helt avog till karln verkar hon inte ha varit.
De båda skiljs åt men förhållandet utvecklas, framför allt via brev. De har ett herre-slav-förhållande och han sänder ut henne för att i Danmark frigöra sin egen och andras sexualitet. Det går så där i början, bättre sedan, som vi vet.
Men hon är så stursk och så ensam, den unga Suzanne. Modern, styvpappan och halvsyskonen på andra sidan jorden, liksom den kravfyllda älskaren. Morföräldrarna finns i Danmark, men figurerar mycket lite i hennes liv. Hon skriver dagböcker och skaffar sig en tillvaro på internatskolan, men strävar inte efter att knyta an till någon, kanske smälta in, mer än att chockera och uppleva. Det är lite sorgligt.
Det blir faktiskt mitt grundintryck från hela den välskrivna boken. Hon som var en ikon, ett mycket medvetet och väl framarbetat varumärke, skulle vi väl säga idag, en våghalsig och stridbar kvinna på 70-talet, verkade ha varit så ekande ensam, trots alla kärleksaffärer.
Sedan blev det ju om inte bättre så i alla fall annorlunda, när hon runt 40 gifte sig och födde ett barn.
Men det får man som sagt inte veta något om. Brøgger av idag skymtar i för- och efterordet, men vad hon tycker om sitt liv och sin biografi får vi inte veta. Förstås.
Mottagen: 5 juni 2015
Anmäl textfel
