LitteraturMagazinets recension
av Vanmakt, Lourdes Daza-Gillman
Riktigt lovande deckardebut om kvinnovåldet
Kvinnan ligger på golvet sönderslagen och hon försöker förtvivlat uppmana sin lille son att gömma sig. Terrorn som drabbar inom hemmets trygga vrå är obeskrivlig.
Kvinnan avlider. Den lille sonen, Viktor, hittas svårt traumatiserad i städskåpet. "Vanmakt" är en passande titel, för visst är det just det vi känner när det gäller det här våldet, som till stora delar är osynligt ända tills våldet går för långt.
Ofta handlar deckare om våldsdåd inom hemmets väggar. Den här är lite annorlunda. Vi vet vem som är skyldig, i alla fall till nittionio procent, så det är ingen spännande thriller i den meningen. Det är en berättelse om polis- och åklagararbete som långsamt framskrider. Nya uppgifter kommer ständigt fram och utredningen växer och växer. Och tvivlet finns. Är mannen skyldig? Vittnesuppgifter tyder på att ännu en man funnits i närheten.
De utredande poliserna är Sanna Johansson och Kalle Karlsson. Utredningen stöter på många svårigheter, den misstänkte mannens far är en berömd advokat med mäktiga vänner. Dessutom verkar utredningen saboteras inifrån. Överklassens våld tystas ofta ner. Sannas mål inom polisen är att främst jobba mot våldet som drabbar kvinnor och barn. Och se till att förövarna blir inlåsta.
Jag är imponerad av att någon som inte har svenska som modersmål kunnat skriva så här engagerat och målande. Boken är spännande och språket flyter lätt. Men, jag tycker att romanen hade mått bra av att förkortas något. Det är en pocketbok på 589 sidor. Jag förlåter också att det förekommer lite stavfel och överhoppade ord, i en så omfattande textmassa är det lätt hänt.
Utredningen hittar många trådar som leder till kvinnor i mannens förflutna, ett okänt äktenskap, många tillfälliga partners och ett ouppklarat mordfall. Sakta växer bilden fram av en man med psykopatiska drag.
Romanen tar också upp våldet i utelivet. Kvinnor som överfalls och våldtas. Ett gäng ungdomar startar en protestgrupp och deras aktioner får ett stort genomslag i pressen. I stort sett är det här en riktigt bra bok, om än den bitvis känns lite för lång och detaljerad.
Författaren är konstnär och arbetar med oljemålning, glaskonst och skulptur. Hon är född i Bolivia och varit aktiv inom feministiskt initiativ. Det är utan tvekan en lovande debut. En uppföljare till den här boken är nästan färdigskriven. Det känns spännande och jag vill absolut läsa även den.
Mottagen: 21 augusti 2013
Anmäl textfel
