LitteraturMagazinets recension
av Tillhör Lyra Ekström Lindbäck, Lyra Ekström Lindbäck
Överintelligent dominanslek utan udd
Lyra Ekström Lindbäck har skrivit något som kallas en BDSM-lek i bokform. Vad innebär det i praktiken – och hur fungerar det som koncept?
Vad det innebär är helt enkelt att vi har en berättarröst som hela tiden talar i du-form om en kvinnlig individ som jaget tar bort ur dess vanliga vardagsvärld och försöker manipulera, forma om, tvätta ren från kunskaper och värderingar. När detta mål börjar uppnås övergår det i rena sexscener som inte är så BDSM-iga, men ändå väldigt explicita – och därefter avslöjas det förstås att berättarjaget, den som talar, är en bok. Duet är läsaren. Det är en allegori över bokens sätt att (försöka) påverka läsaren. Och eftersom berättarjaget är en bok och dess berättelse blir en bok så är det förstås otroligt meta, alltihop.
Hur fungerar det? Som en idé som har utarbetats i textform, men som egentligen var bättre ämnad för en novell. Boken blir tjatig och många stycken är bara omformuleringar av sådant som redan tidigare har sagts. Greppet att ha ett du-tilltal som kanske, kanske inte är läsaren själv bidrar tyvärr inte till någon större entusiasm inför upplägget. ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck” är plågsam läsning, eftersom jag inte blir engagerad utan trött och tom på läsglädje får ta mig igenom den tunna boken som ändå inte innehåller stoff nog för sin storlek.
Jag vet att författaren vet att det är alldeles barnligt överintelligent pretentiöst. Jag vet att det är medvetet. Det är fortfarande inte klädsamt. Det är väl skrivet, men man behöver inte bara språkförmåga, man behöver också ett innehåll som är mer än en intressant idé. Dessutom förstår jag inte riktigt tanken med att visa denna BDSM-lek som först manipulering av tankar och sedan som detaljerade sexscener. Kanske är det tänkt att läsaren ska få dessa scener som någon slags karamell, en belöning för att hen har tagit sig igenom nästan hela boken, men det finns i slutänden ingen balans mellan dessa sidor och resten.
Ekström Lindbäck är inte mer rolig när ämnet är dominanssex än när det handlar om viljans dominans. Att berättarrösten i en bok både manipulerar läsarens sätt att tänka och sedan sätter på läsaren är förstås en intressant tanke – och ”Tillhör Lyra Ekström Lindbäck” är, till syvende och sist, en intressant tanke som inte blir en lika intressant bok.
Mottagen: 15 december 2012
Anmäl textfel
