Recension av Slaget om borgen, Magnus Ljunggren
Tydligt och roligt i nionde boken om "riddarna"
I ”Slaget om borgen” får vi återigen möta kompisarna Fiona, Egon och de andra barnen i "Riddarskolan". I denna den nionde delen i Magnus Ljunggren och Mats Vänehems serie berättar läraren Rodrick om den gången borgen attackerades av farliga fiender.
Riddarna attackeras med brinnande krukor, spjutregn och döda kossor (!). Men bröstvärnet är stabilt och riddarna modiga. För att slutgiltigt oskadliggöra fienden tar man inte till vare sig våld eller råstyrka, utan förlitar sig på allas svaghet inför rädslan. Även den störste av krigare är minsann rädd för spöken.
"Riddarskolan" är en bokserie som sorterar under genren ”Lätt att läsa fakta”. Berättelsen innehåller en del nya svåra ord – bröstvärn, katapult och vallgrav till exempel. Dessa illustreras särskilt längst bak i boken med Vänemhems tydliga och roliga bilder.
Genomgående för boken gäller en tydlig pedagogisk tanke. Språket är lagom lätt för min åttaåring som just kommit in i läsningens underbara värld. Möjligen är det lite för lätt ibland. Böckerna i serien brukar allt som oftast plöjas på en enda kväll, fast å andra sidan är det aldrig fel att känna att man kan själv. Att läsningen bär. Och att det enbart är lustfyllt att ta sig an en bok.
Bilderna samspelar bra med texten och ger ofta en extra dimension till den samma. Det är ljust, tydligt och väldigt roligt. Kossorna fullkomligt susar genom luften och bilderna på borgen i genomskärning väcker lustfyllda barndomsminnen av Jan Lööfs detaljerade hus i mig som vuxen. Att flickor och pojkar sedan tecknas sida vid sida i skolan, fäktandes, lekandes, pratandes, utan att det utpekas särskilt gör mig förstås extra glad.
Mottagen: 7 augusti 2012
Anmäl textfel