Recension
av Bortom varje rimligt tvivel, Malin Persson Giolito
Persson Giolito ringar in rättssäkerhetens brister
Förra året kom flera böcker om autentiska rättsfall där domen har fallit enbart med bevis bestående av indicier, till exempel "Mördaren i folkhemmet" (om fallet Olle Möller) och Hannes Råstams bok om Thomas Quick. "Bortom varje rimligt tvivel" är en roman – men med en realistisk känsla. Det känns som om historien hade kunnat vara hämtad direkt ur verkligheten.
Malin Persson Giolito har skrivit ett par böcker tidigare, "Dubbla slag" och "Bara ett barn". Den här är precis lika bra – om inte ännu bättre! Den ställer in vår blickpunkt på hur allmänhet och även det underlag som presenteras i domstol kan påverkas av medias inblandning och tidigare anklagelser, även om den utredningen lagts ned i brist på bevis. Vi är alla människor, även de inom rättsväsendet.
Den som döms till fängelse ska dömas på bevis så att inget rimligt tvivel om skulden kan finnas. Boken tar upp hur svårt det kan vara när de tekniska bevisen inte räcker till. När polis och åklagare ändå är så övertygade om en mans skuld att man satsar alla utredningsresurser på honom. Vem har alibi om man inte tror att man behöver det? "Jag åkte hem från jobbet, åt kvällsmat och gick och la mig" säger den mordåtalade Stig Ahlin. Stig Ahlin är en läkare i trettiofemårsåldern, som träder fram och talar om att han haft ett sexuellt förhållande med den femtonåriga Katrin. Han var ensam efter skilsmässan och har tidigare anklagats för incest med den fyraåriga dottern, men den undersökningen lades ned. När han anklagades för mord på Katrin kunde tidningarna ta upp den tidigare anklagelsen och frossa i både den och mordanklagelsen. Han blev i allmänhetens och medias ögon den avskyvärda ”Professor Död”. Det är också så advokat Sophia Weber minns honom. Fallet var aktuellt under hennes utbildningstid.
Nu kontaktas Sophia av sin gamla professor som vill att hon ska titta lite närmare på rättsfallet och göra en resningsansökan. Stig Ahlin sitter inlåst sedan tretton år tillbaka för det mord han envist nekar till. Sophia är motvillig, men hennes stora respekt för sin lärare och mentor gör att hon lovar att läsa handlingarna. Ju mer hon läser, desto mer bekymrad blir hon. Här har en ung flicka mördats under en sexakt i sitt eget hem när föräldrarna är bortresta. Hon har inga avvärjningsskador. Det finns inget användbart DNA.
Är Stig Ahlin oskyldig till mordet? Han är ingen sympatisk människa. Sophia har svårt att bortse från incestanklagelsen, men inser att hon enbart bör intressera sig för om han är oskyldig till mord. Hon måste hitta nya infallsvinklar, något väsentligt som inte kom fram i domstolen och hon lyckas hitta tveksamheter i det material som hamnat i slasken. Räcker det? Att Sophia förbereder en resningsansökan väcker mångas avsky och när TV hänger på och presenterar ”Professor Döds” fall som en rättsskandal, reagerar många människor mot Sophias försvar av en pedofil och dömd mördare. Internettrollen visar sitt fula tryne i otaliga hatmail till Sophia.
Den här berättelsen tillsammans med de andra autentiska berättelser ger verkligen en något annorlunda betydelse av uttrycket ”den blinda rättvisan”. Att Justitia försetts med ögonbindel är egentligen tänkt ha den betydelsen att alla är lika inför lagen, hög som låg. Men om någon är misstänkt för ett annat brott eller tillhör en samhällsklass där brott är vanliga, tippar gärna vågskålen över på förhand. Hur är det egentligen möjligt att skapa rättvisa om inte ovedersägliga bevis finns att tillgå? När har man uppnått bevisvärdet ”bortom varje rimligt tvivel” och ska över huvud taget fällande domslut ske där inte kriteriet uppfyllts? För varje oskyldig människa som döms går den skyldiga fri. Fallet avslutas.
Förutom rättsfallet får vi också inblick i Sophias trassliga privatliv, hennes besatthet av en gift man, den trassliga relationen till modern och kärleksgnabbet med hennes älskade morfar. Det är ju väl känt att författare lånar drag av människor i sin omgivning till romangestalterna och jag kan inte låta bli att undra vilka drag hennes far, Leif GW Persson, fått låna ut till morfadern eller till Sophias gamla professor.
Jag ser fram emot flera böcker av juristen Malin Persson Giolito. Att det går att skriva bra romaner som pekar på brister i rättssäkerheten bevisar hon med råge. Läs gärna även hennes tidigare bok ”Bara ett barn”, som tar upp hur fel det kan bli när det sociala skyddsnätet brister.
Mottagen: 22 januari 2013
Anmäl textfel
