LitteraturMagazinets recension
av Nikki, Malin Skogberg Nord
Från ensamhet till gemenskap, från självförakt till stolthet
Sista dagen på sommarlovet ligger Nikki och flyter på vattnet bland näckrosorna nedanför bryggan, och där vill hon stanna för alltid. Hon vill inte tillbaka till skolan. Hon vill inte börja nian.
Nikki är huvudperson i Malin Skogberg Nords seriedebut med samma namn, och fastän det tar emot går Nikki till skolan dagen efter. Hon gör faktiskt allt som förväntas av henne, men hennes mamma är ändå inte nöjd. Hon tycker att Nikki väger för mycket. På skolsköterskans våg läser Nikki "tjock" när det är dags för vägning och mätning. Tack och lov har hon kompisar i klassen. Utåt sett är hon inte ensam, men de talande bilderna gör det tydligt att hon oftast inte befinner sig på samma våglängd som sina vänner.
Kapitelindelningen består av höst- och vårterminer. Från höstterminen i nian till vårterminen i tvåan på gymnasiet. Nikki följer sin dröm att gå estet-bild och börjar i en annan skola än sina gamla kompisar, en stor gymnasieskola inne i stan. Hon får ta både färja och buss från sin ö i Bohuslän och när väckarklockan ringer 05:30 inför första gymnasiedagen tänker hon att "nu tar livet slut". Men det är faktiskt då det börjar. För i klassen finns Lo som identifierar sig som "hen" eller "den", och några andra sköna queera typer som inte får Nikki att känna sig utanför på hemmafesterna.
Jag vet inte om jag tycker bäst om de träffsäkra dialogerna som är skrivna med absolut gehör, eller blyertsbilderna som är lika talande som texten, eller bara att få föja med när Nikki kastar av sig sin blyghet och byter självförakt mot stolthet. "Nikki" är en sån där serieroman som tål många omläsningar. Mammans önskemål om att Nikki ska äta mer grönsaker men skarpa ogillande när Nikki vill bli vegan är helt klockrent, likaså skildringen av det sociala samspelet i båda hem- och skolmiljö.
Sommarlovet, som förut varit för kort, blir mellan ettan och tvåan alldeles för långt, och när Nikki ligger och flyter bland näckrosorna nedanför bryggan på bokens sista sida, så gör hon det inte ensam.
Mottagen: 8 januari 2021
Anmäl textfel
