LitteraturMagazinets recension av Rally och Lyra, Marie Norin
Om viljan att äga någon annans nalle
Vad gör du när en kompis glömmer en grej, till exempel en nalle, hemma hos dig? Tar hand om den så klart. Men sedan kan den vara svårt att lämna tillbaka.
Marie Norin och Emma Adbåge har skapat en engagerande berättelse om vänskap för de minsta, full av stora och ibland förbjudna känslor och två charmiga huvudpersoner.
Rally och Lyra är bästa kompisar som leker varje dag. När Rally glömmer sin Nalla hemma hos Lyra tar hon så klart om den på bästa sätt. Hela helgen. Och på måndagen får den inte heller följa med till förskolan. Lyra har blivit så fäst vid Nalla, Rally tjatar och tjatar men Lyra låtsas inte veta var Nalla är. Nästa gång Rally kommer hem till Lyra hittar hon Nalla, blir överlycklig och ordnar disco. Men sen glömmer hon ta med sig Nalla hem igen – vad gör Lyra den här gången?
Värdet på ting och på vänskap – det är ett komplext och viktigt ämne. Marie Norin tar upp och försöker göra begripligt för små barn. Avsaknaden av pekpinnar är befriande, den som känner igen sig i Lyra behöver inte skämmas, hennes handlingar är inte ovanliga och fullt mänskliga.
Emma Adbåge tecknar två charmiga och uttrycksfulla tjejer och roliga lekmiljöer att leva sig in i. De vuxna skildras ur ett barnperspektiv och det är skickligt och trovärdigt gjort. En förskolefrökens rygg när hon sitter på golvet, en förälder som går i förväg i trappan. De talar i vuxenhöjd, är utanför leken och konflikten men ändå närvarande.
Lyra och Rally löser situationen själva, vänskapen stärks och de växer som individer; deras historia väcker många tankar och ger flera möjliga ingångar till diskussion.
Erika Wallman
Mottagen: 25 maj 2014
Anmäl textfel