Recension av Fånge i Teheran, Marina Nemat
Stark skildring av livet under den iranska revolutionen
"Fånge i Teheran" är Marina Nemats självbiografi. Den handlar om hennes uppväxt i Iran under revolutionen, och de två år hon spenderade i det ökända fängelset Evin. Hon är 16 år när hon grips och sätts i fängelset, misstänkt för att vara motståndare mot den nya islamiska regimen. Trots att hon torteras vägrar hon erkänna vad förhörsledarna vill att hon ska erkänna: att hon varit medlem i en motståndrörelse. Marina är emot regimen, men har aldrig gått med i någon motståndsrörelse. Hon döms till döden, men räddas i sista sekunden av en av förhörsledarna, Ali, som förälskat sig i henne och vill ta henne till sin fru. Men hur ska Marina kunna älska en man som misshandlat och torterat människor? Hur ska hon någonsin kunna leva ett normalt liv om hon någon gång släpps från fängelset?
Detta är en mycket stark skildring av hur livet under och efter den iranska revolutionen sett ut för så många människor. Marina skriver själv att hon vill dela med sig av sin historia för alla de som inte klarade sig, som mördades i regimens namn. Hon vill att världen ska få veta vad som hände, och hennes historia delas av så många andra.
Marinas beskrivning av Iran före revolutionen skiljer sig oerhört från den bilden jag tror många har av dagens Iran. Hon beskriver ett Iran där kvinnor går med korta kjolar och tajta t-shirts, där män och kvinnor går hand i hand på gatan, och där det inte är förbjudet att ha bikini på stranden. Hennes pappa jobbar som danslärare, hennes mamma som frisör, och hon får sin första kyss när hon är 13 år. Efter revolutionen förvandlas allt. Dans förbjuds och hennes pappa förlorar jobbet. Kvinnor tvingas bära slöja och heltäckande kläder. Det blir förbjudet att visa sig tillsammans med en man som inte är ens äkta man, bror eller nära släkting. Lärare avskedas och ersätts med regimtrogna fanatiker som endast lär ut studier i Koranen. Folk som protesterar avrättas eller sätts i fängelse.
Detta är den verklighet Marina Nemat beskriver. Hon gör det väldigt starkt, och det är svårt, om inte omöjligt, att inte beröras av hennes historia.
Mottagen: 24 april 2012
Anmäl textfel