Recension av Fånge i Teheran, Marina Nemat

Stark skildring av livet under den iranska revolutionen

Det är svårt, om inte omöjligt, att inte beröras av hennes historia"

En sann historia om en kvinnas flykt undan döden

Marina Nemat är bara 16 år när hon grips och sätts i fängelse av den islamiska regimen i Iran. Hennes brott: hon protesterade mot att de vanliga skolämnena byttes ut mot studier av Koranen.

Marina har vuxit upp i en relativt välbärgad kristen familj och hennes liv kretsar mest kring skolan, kamrater, sommarfester och förälskelsen i den några år äldre Andre. Över en natt har det vänts i sin motsats – det ökända Evin-fängelset där skräck, tortyr och död tillhör vardagen.

Inne i fängelset förhörs Marina av två vakter. Den ene misshandlar henne nästan till döds, den andre säger att han vill hjälpa henne. Men Marina vägrar att erkänna något brott och hon döms till döden.

När hon står inför exekutionsplutonen svänger plötsligt en svart Mercedes in på avrättningsplatsen …

”… en becksvart historia om människans grymmaste sidor – men också en skildring av en stark ung kvinnas kamp för överlevnad.” Helsingborgs Dagblad

Fånge i Teheran är en självbiografi som inte är lik någon annan. Marina Nemat har skrivit en hjärtskärande berättelse om livet som ung kvinna i Iran under ayatolla Khomeinis islamiska revolution, om kampen för att överleva, om våld och död, men också om vänskap och kärlek och försoning med det förflutna.

Vad skulle du riskera för att skydda dem som du älskar? Ditt liv?

I denna hjärtskärande och elegant skrivna självbiografi berättar Marina Nemat om sitt liv som ung kvinna i Iran under ayatolla Khomeinis brutala islamiska revolution.

I januari 1982greps den blott sexton år gamla Marina Nemat. Hon torterades och dömdes till döden för brott mot regimen. Fram till dess hade Marinas liv mest kretsat kring skolan, sommarfester och förälskelsen i Andre ­– en ung man hon mött i kyrkan.

Men när studier i matematik och historia fick stå åt sidan för koranläsning och politisk propaganda protesterade Marina. En kort tid därefter greps hon tillsammans med hundratals andra unga människor som vågade protestera. Studenterna fördes till det ökända fängelset Evin i Teheran. Två vakter förhörde henne. Den ena misshandlade henne till medvetslöshet; den andre, Ali, förälskade sig i henne.

Marina Nemats berättelse är inte lik någon annans. Det är en personlig och färgstark berättelse om ett Iran som inte beskrivs i historieböckerna. Marina Nemat anser att den största gåvan av allt är förmågan att förlåta. Detta är hennes sökande efter försoning med sina fångvaktare, sin man och hans familj och det land där hon föddes.