LitteraturMagazinets ljudboksrecension
av Memorandum, Marlene van Niekerk
Marlene van Niekirk visar sin bredd som författare
Författaren Marlene van Niekirk blev känd och älskad av en stor svensk publik med boken “Agaat” som blev förre årets överlägsna favorit. Med sin nya roman "Memorandum" visar Van Niekirk den stora bredd hennes författarskap rymmer. Romanen är den andra som översatts till svenska av denna spännande författare.
Vänskaper som fortsätter att utvecklas ända in i döden, speglar romanen på flera olika sätt, inte minst genom att den är ett resultat av författarens egen vänskap med konstnären Adrian van Zyl.
Alldeles underbar är skildringen av den framväxande vänskapen mellan chefsbibliotekarien som kallar sig Job och romanens berättarjag. (Börja gärna lyssna på det underbara appendix tre som finns i slutet av ljudboken, som är berättarjagets klagobrev över tillståndet på detta bibliotek som sedermera kom att bli hans vattenhål, där han hämtar livsmod och visdom med Job som ciceron). Den tredje vänskapen in i döden är den mellan X och Y, de två anonyma grannar till berättarjaget på intensivvårdsavdelningen som natten igenom håller modet uppe hos varandra med sitt prat och sin omsorg om varandras behov för smärtlindring även i medicinsk mening.
Ljudboken läsas av Björn Granath, en driven och känslig uppläsare, som till fullo lyckas gestalta den torra kommunale chefstjänsteman som är romanens berättarjag; mannen som på sin slutsträcka mot döden tillbringar en natt efter sin canceroperation inklämd mellan två icke-sociala grannar som är så uppslukade av sitt eget samtal att de knappast ägnar sin från början ofrivilliga lyssnare någon uppmärksamhet.
Många nätter har jag tillbringat i dödens närhet men aldrig med sådana samtal som dessa. Man kan förmoda de har sitt ursprung i van Niekirks samtal med sin medförfattare Adrian van Zyl, vars bildserie från cancerkliniken hon hade ombetts att kommentera. Van Zyl som numera har avlidit av sin cancer.
"Döden, döden, döden", berättade Astrid Lindgren att hon och hennes syster började varje telefonsamtal med. Vid ett visst skede av livet är det så några av oss skulle vilja börja varje samtal utan att det för den skull är möjligt att göra det. Men litteraturen som hjälper oss med imaginära samtal i dödens närhet blir allt rikare och allt mera mångfasetterad. "Memorandum" är en viktig bok i genren "konsten att dö". Dessutom diskuteras boken igenom viktiga teman som konst, arkitektur, sjukvård och – underförstått – vikten av att ha tillgång till bra bibliotek med intresserat personal.
Personligen skulle jag bra mycket hellre vilja tillbringa min sista tid i livet på ett bibliotek än på intensivvårdsavdelningen, om jag får välja.
Ljudboken kan varmt rekommenderas till alla. Det är dessutom en roman som vinner i djup och innehåll för varje gång man lyssnar.
Mottagen: 11 juni 2013
Anmäl textfel
