En given mall för ungdomsböcker?
Morgonritualen: "Nyckeln" i soffan med en kopp kaffe. När jag är riktigt inne i en bok brukar det ta slut ganska fort, att sluka en bok på 200 sidor går (för mig) ganska fort bara jag fastnat. Men att sluka 800 sidor? Det går långsammare. När boken är så bra som "Nyckeln" gör det dock ingenting. Det är snarare skönt att få upprepa min ritual dag efter dag.
Det slog mig när jag fick boken i min hand hur ovanligt det är med ungdomsböcker som är så långa. Det känns som att både författarna, läsarna och bokförlagen förväntar sig att boken är mellan 100-300 sidor. Som en utgångspunkt. Men om boken till exempel är en del i en serie som många älskar och bara vill läsa mer av, hur mycket som helst, då kan det finnas undantag. Nyckeln (868 sidor) är ett, Harry Potter och fenixordern (1008 sidor) är ett annat.
Och det är klart att jag tänker på att boken är lång. Att den tar lång tid att läsa, men jag hade absolut inte velat ha den kortare. Den behövde breda ut sig och ta plats. Finns det fler böcker som skulle behöva det? Finns det många författare som behövt göra om sin idé för att kunna passa in i "mallen" över hur en ungdomsbok bör vara utformad? Varför finns den där mallen?
Givetvis förstår jag också att mindre barn kan behöva kortare böcker. Hade en bilderbok varit 300 sidor hade det blivit väldigt opraktiskt och svårt att läsa för ett barn. Men ungdomsböcker? Böcker för unga vuxna som utan problem kan sluka böcker? Där känns den där mallen inte lika viktig. En ungdomsbok kan vara 100 sidor eller 800 sidor, huvudsaken är att den får ta den plats som behövs. Som gör berättelsen rättvisa.
Plötsligt känns den där mallen som ännu ett sätt att underskatta ungdomar.
Avdelning: Skriv! Taggar: #ungdomsböcker #skrivande
Skrivarlan
Äntligen påsklov! Det känns fantastiskt lyxigt att vara ledig fyra dagar i sträck. När jag pluggade kunde jag ofta inte känna skillnad på vardag och helg, men nu blir helgerna och ledighet väldigt viktigt. Speciellt när den här våren har resulterat i alldeles för lite läsning och skrivande. Nu ska jag försöka ta igen lite.
På sommar- och påskledighet brukar min sambo lana med flera av våra gemensamma kompisar. För er som inte vet det betyder lan att man samlas på ett ställe och spelar datorspel tillsammans, gärna väldigt lång tid. De brukar bunkra upp med fryspizzor, kaffe och öl och spela i flera dygn (med paus för att sova, såklart).
Jag brukar väldigt sällan spela datorspel, men när jag kan passar jag på att köra mitt eget lan tillsammans med dem. Ett skrivarlan. Jag drar med i känslan av att vara sjukt koncentrerad och engagerad i något, även om vi inte koncentrerar oss på samma sak. Det blir peppande för mig - att vara runtomkring andra men ändå jobba ostört.
För ett par somrar sen var jag med på ett lan och skrev klart ett första utkast av mitt dåvarande manus. Det var en sjukt maffig känsla. Att bara skriva under flera timmar, inte stanna upp som jag brukar och tänka att jag ska iväg eller att jag har andra saker att göra. Bara köra. Sida efter sida, kapitel efter kapitel.
När jag var klar, nångång mitt i natten, gick jag en promenad runt kvarteret. Det hade börjat bli ljust och jag hade en så skön känsla i kroppen. Trött men glad. Upprymd men ändå lugn. Jag var klar! Jag hade slutfört mitt projekt, tagit mig från början till slut. När jag kom tillbaka somnade jag som en sten.
Jag har inte riktigt samma ambition för det här lanet, men jag hoppas i alla fall att jag kommer en bra bit på vägen. Att jag kommer bort från känslan av att ha fastnat. Det får bli målet för det här påsklovet.
Avdelning: Skriv!
Kommentera
Livet som skrivande heltidsarbetare
Livet som heltidsarbetare: gå upp halv sju, cykla till jobbet tio över sju, vara på jobbet från halv åtta. Tänka att man ska gå hem fyra, fast gå halv fem. Komma hem tio i fem. Handla. Vara skithungrig. Äta mat. Ja, hur många timmar är det kvar sen? Jag kanske är färdig med maten sex och har ätit klart halv sju. Sen har jag typ fyra timmar på mig innan jag bör somna. Sen börjar allt om.
Vad ägnar jag dessa fyra lediga timmar åt, då? Inte att skriva i alla fall. Knappt läsa heller. Det kanske funkar fint för vissa människor, förmodligen såna som är duktiga på att sätta egna rutiner och hålla sig till dem, men jag har sjukt svårt att kombinera skrivande med heltidsjobb. Även om jag har fyra timmar på kvällen är jag oftast för trött för att skriva. Att skriva kräver energi, mycket energi, och den första timmen går oftast till att bara hitta känslan.
Det värsta är att det dåliga skrivsamvetet gnager. Jag försöker sluka en bok per helg, men skrivandet behöver mer. Det funkar inte med bara en dag i veckan, max två. Jag skulle behöva sitta lite varje dag. Kanske är det en övergångsfas. Det kanske krävs lite hård disciplin, komma in lite senare till jobbet och sitta en halvtimme hemma med skrivandet. Gå en halvtimme senare på jobbet. Vad vet jag. Folk lyckas ju kombinera jobb och skrivande. Jag är bara förundrad över hur. Har ni tips - dela gärna med er! Tills vidare längtar jag efter sommar och ledighet.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #arbetsliv
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Refuserad
För ett tag sen skickade jag in mitt manus till förlag. Det var första gången på flera år. Jag hade glömt hur spännande det känns, och nervöst. Att kolla mailen hela tiden, att dagdrömma om att manuset blir antaget. Sen hade jag också glömt hur det känns att bli refuserad, som jag blev igår.
Trots att jag är fullt medveten om hur hård konkurrensen är bland manusen som skickas in till förlag, hur svårt det är att ens få dem att LÄSA hela manuset, så gör det lika ont varje gång refuseringen kommer. Och det hjälper inte att höra "men det är ju jätteroligt att du ens skrivit en bok, det är ju fantastiskt! Var stolt över det". Visst fan är jag stolt, men det är också ett enormt jobb jag gjort.
Vissa kanske tycker att skrivandet är så roligt att det inte spelar någon roll om de blir utgivna eller inte, men sån är inte jag. Jag tycker att det är sjukt roligt att skriva många gånger, och härligt, och fantastiskt. Sen är det skitjobbigt också. Vissa dagar hatar jag det.
Precis som med andra jobb finns det roliga och jobbiga dagar, men det är inte bara en hobby som jag "roar" mig med när jag är ledig. Det är ett arbete jag lagt ner massor av tid och energi på. Som jag gett massor av mig själv för. Och det är ett arbete jag hoppas kunna hålla på med i framtiden också, men för att kunna göra det behöver jag försörja mig också.
Att bli refuserad känns ungefär som att söka sitt absoluta drömjobb och få nej. Sen förbereda sig om och om och om för samma jobb, men ändå få nej. För alla ska ju räkna med att bli refuserade ett antal gånger. Konstigt är det annars, men jag känner mig sällan så dålig som när jag blir refuserad. Jag känner mig otillräcklig, som att mina tysta önskningar var naiva. Hur skulle någon vilja ge ut mitt manus? Jag har ju bara inbillat mig att det är bra. Så måste det vara. Jag får väl helt enkelt ge upp och hitta en annan "hobby".
Nej, såklart inte. Det kommer kännas skit ett par dagar, men sen kommer jag repa mig. Skriva nytt. Skicka in manus igen. Få nya hoppfulla tankar om bokbranschen och bokutgivning. Och förhoppningsvis få det där drömjobbet.
Avdelning: Skriv! Taggar: #manus #skrivande #bokbranschen
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Den oändliga idébanken
Jag gillar att tänka på min idébank som en stor byrå. En som räcker mig upp till näsan och kryllar av lådor, olika till både form och storlek. I lådorna kan jag lägga alla idéer eller fragment till idéer jag får. Det kan slå mig på bussen när jag ser en människa, ett ansikte, att JUST så ska en karaktär se ut! Jag vet ingenting mer om karaktären förutom att hen ska se ut just så.
Det kan också vara en dialog. En replik jag eller en vän säger, eller en dialog jag hör, och jag vill skriva ner den så fort jag bara kan. Jag måste ta fram mobilen och blir galen när autocorrect saktar ner mig, det är så viktigt att jag får till varje ord. Att jag kan framkalla känslan jag fick när jag hörde repliken.
Här om dagen när jag var ute på promenad skissade jag upp en situation i huvudet. Det började med en känsla jag hade, sen hann det bli en karaktär. Hon fick ett namn. Hon hamnade på ett fik mittemot en kompis som hon försökte lyssna på, men gled hela tiden iväg i sina egna tankar. Det blev en lång scen och en rätt utstakad handling. När jag kom hem hade jag gått så långt att jag funderade på om handlingen höll för en framtida roman. Jag rusade till datorn och klickade mig rakt in i mappen ”roman” och sen ”framtida projekt”.
Fast jag föredrar som sagt att se min skrivmapp på datorn som en byrå. En träbyrå som gnisslar och luktar sjöbod. I en låda lägger jag karaktärer, en annan dialoger, en tredje romanidéer. När jag sen påbörjar ett nytt projekt är det i just romanidélådan jag kollar. Det är där jag väljer vad jag ska pyssla med ett bra tag framöver, och när jag väl är igång kan jag hämta idéer från de andra lådorna. Fylla på.
Det känns fint att veta att jag i perioder av skrivtorka ändå är igång, på något vis. Att min kreativitet inte ruttnar ihop bara för att jag inte är så produktiv. Jag samlar ändå idéer till min idébank, och det underlättar när jag väl börjar skriva. Sen påminner det mig om hur rolig skrivprocessen kan vara. Från idé till färdig text.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skriva #roman
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Hej från litteraturbubblan
Den här helgen har jag varit på skrivarkurs. Första av tre helger under våren, och jag längtar redan till nästa gång. Trots att det inte ens är slut än. Jag har gått precis samma kurs en gång tidigare, men eftersom texterna och människorna byts ut går det utmärkt att söka igen. Eller som en i gruppen sa: "man kanske skulle gå kursen varje år". Det vore inte alls dumt.
Kursen består i princip bara av textsamtal, långa textsamtal, så det är perfekt för den som vill bli bättre på att ge respons till andra och få respons på sin egen text. Och för den som behöver en deadline. Vi sitter i över en timme och pratar om varje text, och det är så lyxigt. Vad som är ännu roligare är att alla är så engagerade i samtalet och säger så vettiga saker.
Det är fantastiskt att bara prata text. En hel helg. Textsamtalen, andra diskussioner om litteratur på alla möjliga sätt, att träffa människor som älskar att skriva och läsa. Att bara få vara i en litteraturbubbla. Jag blir påmind om hur roligt det är med text. Hur mycket jag saknar det i vardagen.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivarkurs #skrivande
Kommentera
Fredagsenkäten
Idag är det fredagsenkäten à la Viktoria Thornberg - självklart hänger jag på!
1. Vad läser du just nu?
Jag har precis läst klart "Konsten att ha sjukt låga förväntningar" av Åsa Asptjärn och ska nu börja med "Pappersstäder" av John Green. Eftersom hans tidigare bok "Förr eller senare exploderar jag" blev 2013 års gråtfest för mig är jag lite nervös. Står jag inför 2014 års gråtfest nu, eller är det något helt annat? Det blir spännande.
2. Vad tänker du ge dig på härnäst?
Jag har massor av böcker jag vill läsa. Precis som Linus Glansholm har jag utmanat mig själv att läsa en timme om dagen, så lässuget är större än på länge. Jag tror dock att Sofia Nordins "Spring så fort du kan" är näst på tur. Sen tänkte jag variera mig från ungdomslitteraturen. Eller åtminstone en lite äldre ungdomsbok.
3. Poirot eller Miss Marple?
Ingen av dem. Eller okej då, Miss Marple. Jag har bara sett TV-serierna och de imponerar inte särskilt på mig. Då ser jag hellre "Morden i Midsomer" med Barnaby.
4. Sherlock eller James Bond?
Sherlock, alla gånger! Detektivarbete är ju ascoolt, även om jag aldrig kommer på svaren före Sherlock. Det är nog inte meningen heller. BBC:s TV-serie är fantastisk - jag rekommenderar den varmt till alla Sherlock-fans. Sen går jag igång mer på übersmarta hjältar än såna som skjuter och slåss.
5. Nämn en bok som utspelar sig i London, det behöver inte vara din absoluta favorit, jag vet hur svårt det kan vara.
"Only väg is upp" av Emmy Abrahamsson. Inte min favoritbok, men en av sakerna jag gillade med boken var att den utspelade sig i just London. Det var lite som att ta en minisemester dit själv.
Avdelning: Skriv! Taggar: #fredagsenkät
Kommentera
Geniala karaktärsbeskrivningar
Just nu läser jag "Konsten att ha sjukt låga förväntningar" som är Åsa Asptjärns debutroman. Den handlar om Emanuel Kent som går i högstadiet och försöker leva efter filosofin att ha sjukt låga förväntningar. Den är sjukt rolig! Älskar humor som består av ironi och cynism. Något annat jag tycker om med boken är karaktärsbeskrivningarna.
Det där med karaktärsbeskrivningar är alltid svårt: att skriva ut några få detaljer om karaktären som ska fånga en helhet. Läsaren ska få en bra bild av karaktären utan att det blir övertydligt. Samtidigt som karaktären inte ska bli för grå och otydlig. En av karaktärsbeskrivningarna i "Konsten att ha sjukt låga förväntningar" som jag tycker är helt genial är den om Emanuels pappa:
Min farsa, Åke, ser ut som han har all världens bekymmer på sina axlar. De sluttar liksom neråt, precis som allt annat i hans ansikte. Han är "socionom" med "tystnadsplikt" som möter "väldigt mycket elände". Vilket gör att ens eget elände ofta står sig väldigt slätt i jämförelse med det han har mött.
Kanske är det för att jag själv känner igen mig i beskrivningen av en socionom - ibland känns det EXAKT sådär. Och ibland känns andra socionomer EXAKT sådär. Men framför allt: med några få meningar har författaren gett en ganska bra bild av pappa Åke, och den bilden kommer hänga med i resten av boken. Mycket imponerad är jag av Åsa Asptjärn.
Avdelning: Skriv! Taggar: #ungdomsböcker
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
LitteraturMagazinet Skriv! - speciellt för alla som älskar att skriva, gillar språk och kanske har ett eget skrivprojekt i skrivbordslådan.
Följ vår skrivarskola genom att bli medlem. Diskutera idéer med andra skrivintresserade. Läs recensioner av aktuella skrivarböcker, författarintervjuer, krönikor och mer.
Välkomna till LitteraturMagazinet Skriv!
|
Bli medlem
|
Logga in |
