Maria Sidén
Harry Potter och det fördömda barnet-recension & reflektioner
"The truth is a beautiful and terrible thing, and should therefore be treated with great caution.”
― Jack Thorne, Harry Potter and the Cursed Child - Parts One and Two
Jag har en makalös förmåga att ignorera saker ju större de är. I köket spillde jag kryddor i ett kryddställ. Sedan spillde jag så mycket att jag blev imponerad av mig själv. Det fick verka som en konstinstallation under några veckor. Ignoransen mot #sakerattgöra är tydligen ett smittsamt fenomen, rumsburet verkar det som, det spred sig till även till bokhyllan...Men efter några lager uppkavlade ärmar är jag rätt nöjd med mig själv. Kryddor städade. Böcker lästa. Hurra hurra för mig...
När jag nu börjar och böcker ligger framför mig, ja jag sitter på golvet i skräddarställning och får ont mina knän. Väldigt oergonomiskt, men jag kommer jag till en viktigt insikt. Jag är nördigare än vad jag trott. Bilden talar kanske för sig själv. Men jag tycker att om hen åker till Universel studios i Orlando på smekmånaden så har en tillåtelse att go bananas i den magnifika Harry Potter värld de byggt upp. Hela den senaste meningen avslöjar att jag är ett ganska stort Harry fan. Ja, jag kallar honom vid förnamn...
Nu till saken. Harry Potter and the cursed child har jag läst både på svenska och engelska. Kan du läsa den på engelska gör det. Det blir alltid nyansfattigare vid översättningar. Min kritik är att språket ofta låter formellare än på engelskan. Ett exempel är - Well then, Bye. Översatt till Ja, dåså. Adjö. Hur många tioåringar säger adjö? Det var många liknande formuleringar som i all rättvisa kanske är den mest korrekta översättningen men för mig rullar det inte rätt på tungan om du förstår hur jag menar....Jag lyssnade även på den i Appen Legimus på engelska. Det var en väldigt bra berättarröst.
Sedan vet jag många fans som vägrat läsa manuset just på grund av att det är ett manus. Men jag säger er. Våga vägra att vägra! Jag kan förstå att en del kan tycka att det är jobbigt att ta till sig en ny form. Men är en införstådd i det som jag var och dessutom sväljer det mesta av en favorit författare med hull och hår. Då är det inget som stör nämnvärt. Fast jag föredrar att läsa "vanliga" böcker som inte är manus kan jag ändå lägga till. Men jag är väldigt nöjd med berättelsen i sig. Det är J.K Rowling från titelsida till efterord. Potter nostalgiker kan nöjt luta sig tillbaka. Magin återfinns i varje partikel av trycksvärtan... Harry är verkligen tillbaka var känslan under läsningen. Det är en mognare Harrry vi får träffa. Jag tycker att relationer och karaktärer har blivit både djupare och mörkare. Rowlings beslut att låta HP lagras som ett gott vin har ger oss en djupare relation till karaktärerna, mer insyn i deras inre känsloliv.
Harry potter är tillbaka för att visa en mer mogen, en sårbar och framförallt mänsklig sida. I fokus är relationen mellan Harry och hans son Albus. Det är inte lätt att leva i skuggan till en hjälte.
Albus bittra känslor mot sin far får oanade konsekvenser när Albus gör allt för att bevisa att han duger. Oväntat nog så är Albus bästa vän Draco Malfoys son. Detta sätter såklart käppar i vänskaps-hjulet. Vi får följa med på helt nya äventyr där många gamla bekanta vänner och fiender dyker upp. Detta binder samman de tidigare böckerna och rätar ut en del frågetecken. Jag tänker leva på hoppet om ytterligare en Potter bok...
Tack för mig mugglare och magivänner....
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Magi #manus #relationer #far och son
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Nyupptäckt Koestler
En tysk doktorand, Matthias Wessel, har gjort en sensationell upptäckt. Han har hittat originalmanuset till Arthur Koestlers "Natt klockan tolv på dagen" som handlar om de stalinistiska Moskvaprocesserna på 30-talet. Den tyskspråkiga texten har länge varit försvunnen. Koestlers klassiker har hittills endast kunnat läsas i översättning.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #originalmanus
Kommentera
Mattias Lönnebo
Korrekturläsningens nionde krets
Nämn ordet ”korrekturläsning” för författaren och ni kommer förmodligen att höra en djup suck, eller förnimma ett drag av begynnande vansinne i blicken. När man skriver så är det oftast en tämligen lustfylld process, en resa med förvecklingar, karaktärsutveckling och överraskande vändningar även för författaren.
Avdelning: Skriv! Taggar: #korrekturfel #tips #manus
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Mattias Lönnebo
Med och motgångar i skrivandets värld
Under ett års tid har jag väntat på besked från ett av de största förlagen i landet. Deras redaktörsgrupp är intresserad och gillar verkligen ett manus som jag skickat in. De har funderat i ett år nu … säger att de ska svara … i morgon, eller snart … Men i morgon passerar och inget hörs.
Jag mailar … Jo, snart ska jag få veta. Och ja, de är fortfarande intresserade.
Avdelning: Skriv! Taggar: #refusering #manus
Kommentera
Kristina Hård
Point of no return
Vad är väl ett färdigskrivet manus? Det kan vara en glädje och stolhet och … och .. alldeles alldeles jätteläskigt!
Det är då man har författarkorr, för de där stunderna när man tror att allt är okej men det slår ner som en bomb något man missat, glömt eller blandat ihop. Det värsta jag har varit med om var när jag vaknade mitt i natten, sådär brutalt som man brukar vakna av en mardröm, och bara visste att en tidsangivelse var rent åt helvete fel och att det skulle lämna läsaren i förvirring och djup misströstan. Saken var den att boken skulle gå till tryck nästa dag.
Under tiden man skriver går det alltid att tänka att det där fixar jag sedan. Men det finns en punkt för ett manus där ”sedan” inte längre existerar. En kompis sa till mig en gång om våndan att lämna ifrån sig sitt manus för sista gången: "Det var mitt i natten, gatorna var tomma och inte en själ var ute. Det var första gången jag kände dödsångest."
Författarkorret är den sista utposten.
Själv brukar jag gå ut i skogen. Det ger bra perspektiv och tar mig tillbaka till verkligheten.
Avdelning: Fantastik Taggar: #manus #deadline #slutmanus
Kommentera
Mattias Lönnebo
Några tips inför korrekturläsningen
Jag måste erkänna att korrekturläsning är en mardröm för en författare. I alla fall för mig. Man vill ju att boken eller texten ska bli så korrekt som möjligt, så att inte läsarna hänger upp sig på onödiga fel. Det påstås att antalet sådana har ökat under 2000-talet. När man talar med pensionerade medarbetare på tryckerier och förlag så vittnar de om en tid före datorerna då allt sattes för hand, och det fanns större resurser för korrekturläsning och granskning. Det tog mycket längre tid att bli klar, och fel kunde upptäckas vid ett antal kontrollpunkter. Men nu ska det gå fort. Ofta alltför fort. Visst har de större förlagen professionella korrekturläsare, men det är kanske inte så underligt att det ändå slinker igenom ett och annat fel. Det måste man kunna godta. Men det finns gränser. Författarens mardröm är att hitta flera pinsamma fel när boken väl är tryckt! (Ja, jag vet hur det känns.)
Och när man skickar in manusförslag så ska de definitivt vara ”avlusade”. Det gäller att göra ett gott första intryck.
Avdelning: Fakta Taggar: #korrekturfel #tips #manus
Kommentera
Christin Ljungqvist
Deadline(s)
Jag tänkte förklara min situation; jag är författare till tre böcker, började 21 augusti 2014 skriva på min fjärde, Vita Tigern (arbetstitel), skickade 12 januari 2015 manuset till en samling utvalda förlag, meddelades en till två månader senare om förlagens beslut; en sablars massa kansken. Ändringsförslagen liknade varandra och jag började om, utifrån dem, och igår blev jag klar (korrläsning, redigering, inlämning kommande vecka!)!
Så himla, himla skönt.
Med detta sagt; det finns så många olika slags deadlines. För mig var den mest avgörande fasadarbetet som ska dra igång vecka 20 (jag bor i landshövdingehus i Majorna, Göteborg), jag närmast jagades av denna vetskap! En annan, oväntad, oönskad deadline blev grannens nya inneboende; personen har fått rummet ovanpå min skrivplats, där han rastlöst vankar runt om dagarna, pratar monotont och lyssnar på dålig musik. Vilket för oss till en tredje deadline, som egentligen handlar om ett slags blandning mellan tålamod och längtan; jag vill köpa hus. En fjärde deadline är lite mer svävande; jag tilldelades ett stipendium ur Sveriges Författarfond förra sommaren, sa upp mig från dagjobbet i höstas och har sedan dess varit "författare på heltid"; i maj tilldelas jag Göteborgs Stads Författarstipendium vilket förlänger min hemmavistelse, men sedan? Sedan behövs ett dagjobb, och det är en deadline; bli klar med denna bok, bli klar med uppföljaren, inom loppet av dessa slantar.
Jag har en gammal blogg som vilat medan jag omarbetat mitt manus, där står att läsa om min väg från opublicerad till publicerad till hur jag kom på den nuvarande bokidén; från och med nu tror jag det blir än mer spännande. Det känns som att jag står inför en förändring, eller ett stort kliv.
Avdelning: Fantastik Taggar: #deadline #besked #omarbetning #bokmanus
Kommentera
Jonna Lindberg
Vem har sista ordet?
Något av det svåraste med att skriva manus är att lämna det ifrån sig. Att det ska bedömas och kritiseras av andra människor, eller kanske framför allt av förlag. Det ska antingen antas eller refuseras – och allt som oftast det senare.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #manus
Kommentera
Jonna Lindberg
På väg bort
Jag märker direkt när jag är på väg ur skrivandet igen. Det börjar med att jag släpper på regeln att skriva varje dag. Blir kanske varannan, var tredje. Tänker att jag fortfarande är mitt i texten. När det börjar gå fler dagar kompenserar jag genom att tänka på texten. På vägen till jobbet koncentrerar jag mig på min huvudkaraktär, sätter på rätt musik. Spelar upp befintliga scener i huvudet bara för att komma i stämning.
Försöker tänka på texten innan jag somnar också. Tänker att jag ska komma på en ny scen när jag lagt mig ner och blundar, att den ska växa fram då. Tänker att det är okej att jag inte hann skriva idag heller, för jag tänker faktiskt på den. Om jag tänker fram en scen blir den lättare att skriva sen. Somnar utan att ha kommit på nåt - det är så skönt att blunda med ett varmt täcke över sig.
Åker tåg. Tänker att det är lugnt att jag inte skrivit idag, för tågresan är ju mitt bästa skrivställe. Tre timmars skriv, kommer ju hinna med massor! Börjar med att lyssna på musik, känner mig trött. Sätter på en film istället. Tänker att jag ska skriva på vägen tillbaka istället. Kommer hem från jobbet, äter mackor och tittar på serier. Tänker att jag ska skriva innan jag somnar. Att jag inte måste göra det direkt när jag kommer hem. Blir för trött och somnar igen.
Så går det runt, runt, runt. Och plötsligt har det gått två veckor utan att jag skrivit ett ord. Visst, det är bara att bestämma sig. Ger jag det ett par dagar är jag tillbaka, men det är inte lika lätt. Jag har längre startsträcka nu. Varför är det så svårt att bara göra det?
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivande #manus
Kommentera
Jonna Lindberg
Håll den kreativa lampan tänd
Min kreativa sida fungerar lite som min träning. Det tar massa energi att komma igång, och det är inte det minsta roligt i början. Det är till och med jobbigt. Hela tiden ligger det där och gnager, att jag borde, hur många dagar det var sen sist, att jag är dålig som inte bara tar tag i det. Insikten att jag VET hur bra jag mår av det, och ändå inte ta tag i det.
Avdelning: Skriv! Taggar: #manus #skrivande
Kommentera
Jonna Lindberg
Refuserad
För ett tag sen skickade jag in mitt manus till förlag. Det var första gången på flera år. Jag hade glömt hur spännande det känns, och nervöst. Att kolla mailen hela tiden, att dagdrömma om att manuset blir antaget. Sen hade jag också glömt hur det känns att bli refuserad, som jag blev igår.
Trots att jag är fullt medveten om hur hård konkurrensen är bland manusen som skickas in till förlag, hur svårt det är att ens få dem att LÄSA hela manuset, så gör det lika ont varje gång refuseringen kommer. Och det hjälper inte att höra "men det är ju jätteroligt att du ens skrivit en bok, det är ju fantastiskt! Var stolt över det". Visst fan är jag stolt, men det är också ett enormt jobb jag gjort.
Vissa kanske tycker att skrivandet är så roligt att det inte spelar någon roll om de blir utgivna eller inte, men sån är inte jag. Jag tycker att det är sjukt roligt att skriva många gånger, och härligt, och fantastiskt. Sen är det skitjobbigt också. Vissa dagar hatar jag det.
Precis som med andra jobb finns det roliga och jobbiga dagar, men det är inte bara en hobby som jag "roar" mig med när jag är ledig. Det är ett arbete jag lagt ner massor av tid och energi på. Som jag gett massor av mig själv för. Och det är ett arbete jag hoppas kunna hålla på med i framtiden också, men för att kunna göra det behöver jag försörja mig också.
Att bli refuserad känns ungefär som att söka sitt absoluta drömjobb och få nej. Sen förbereda sig om och om och om för samma jobb, men ändå få nej. För alla ska ju räkna med att bli refuserade ett antal gånger. Konstigt är det annars, men jag känner mig sällan så dålig som när jag blir refuserad. Jag känner mig otillräcklig, som att mina tysta önskningar var naiva. Hur skulle någon vilja ge ut mitt manus? Jag har ju bara inbillat mig att det är bra. Så måste det vara. Jag får väl helt enkelt ge upp och hitta en annan "hobby".
Nej, såklart inte. Det kommer kännas skit ett par dagar, men sen kommer jag repa mig. Skriva nytt. Skicka in manus igen. Få nya hoppfulla tankar om bokbranschen och bokutgivning. Och förhoppningsvis få det där drömjobbet.
Avdelning: Skriv! Taggar: #manus #skrivande #bokbranschen
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Jonna Lindberg
En egen inspirationsmix
Det här har ni säkert hört tusen gånger, men för en skrivande person är läsning minst lika viktig som att sätta sig ner och faktiskt skriva. Ju mer jag läser, desto lättare går skrivandet. När jag skrev mitt första manus som var fantasy läste jag ganska olika böcker under tiden, och det var så roligt i efterhand att se vilka böcker jag inspirerats av i olika passager av boken. Hade jag läst en kärleksbok började jag fila på fler kärleksscener, och hade jag läst om drakar ville jag ha övernaturliga djur.
Först läste jag exempelvis Christopher Paolinis "Eragon". När jag läser mitt manus i efterhand är hela idén väldigt lik Eragon, så jag misstänker att den boken var en enorm inspirationskälla för mig. Vilket jag inte fattade då. Jag läste också Valerio Massimo Manfredis trilogi om Alexander den store, som för övrigt var sjukt bra. Den förändringen blev så tydlig i skrivandet - helt plötsligt började jag komma på idéer som stack ut från tidigare. Lite mer mystik, mer mytologiskt.
När man väl sitter där känns det ofta som en slump. Som att man är så inne i sitt manus och bara kommer på dessa fantastiska idéer alldeles själv, men givetvis bidrar inspiration från böcker du läser till alla idéer. Just därför försöker jag läsa samma typ av böcker som jag själv vill skriva just nu. För att lära mig mer om genren och få inputs om hur andra gjort. Bli inspirerad av andra, helt enkelt.
I mitt nuvarande manus är det lite knepigt, för det finns inte speciellt många böcker som är EXAKT som jag vill skriva. Dvs obehagligt och kusligt utan att det blir skräck. Jag ska exempelvis läsa Stephen Kings "Carrie", som jag tror kan bidra med mycket inspiration. På ett sätt. Det där lite skeva med huvudpersonen och hur hon förhåller sig till omgivningen vill jag åt, men samtidigt är den boken alldeles för läskig. Mitt manus är som sagt inte skräck. Det är en ungdomsbok, dessutom.
En annan författare jag tänkt läsa för att få inspiration är Ingelin Angerborn som skriver kusligt för barn och unga. "Tredje tecknet" har jag varit nyfiken på ett tag. Hennes målgrupp brukar vara 9-12 år, vilket är lite yngre än min målgrupp som jag tänker mig är 15+. Jag får med andra ord plocka ihop en egen mix från olika håll. En snygg korsning mellan King och Angerborn, ungefär. Det kan bli bra.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skrivinspiration #manus
Kommentera
Jonna Lindberg
Från ett manus till ett annat
Två dagar kvar av oktober, och vet ni? Jag klarade min deadline! Min checklista över saker jag behövde ändra i mitt manus är klar. I alla fall för den här gången, och det känns fantastiskt.
Det känns lite som att det börjar bli riktigt bra. Som att jag kanske inte har missat en gigantisk pusselbit vilket jag gjorde förra gången jag skrev klart mitt utkast. Då fick jag höra att det var oklart vad manuset handlade om. Vilket var helt sant. Nu hoppas jag att det är tydligare.
Nu är det bara att ladda om igen. I november väntar National Novel Writing Month (NaNoWriMo) och en stor utmaning. Kommer jag fixa 50 000 ord på en månad? Det återstår att se. Framför allt ser jag fram emot att skriva. Inte skriva om, inte peta, inte ändra. Bara skriva. Det var väldigt längesen, och det är min favoritfas i skrivandet.
För att klara 50 000 ord på en månad gäller det dock att vara förberedd. Jag tänker inte göra om samma miss som förra gången, dvs att jag inte planerade tillräckligt bra utan bara körde på. Den här gången ska jag ha en noggrant uppskissad plan. En dramaturgisk plan.
Såhär: dagens mål kan bli att fundera ut vad som ens ska finnas med i det nya manuset. Vad ska det handla om? Vad ska hända i stora drag? IDag åker jag nämligen rätt mycket tåg, så det är perfekt för att planera. Jag gillar tåg. Morgondagens mål får bli att skissa upp den dramaturgiska planen, dvs i vilken ordning allt ska hända. Minst lika viktigt.
Nu kanske det låter som att jag inte har någon aning om vad jag ska skriva om, men det har jag faktiskt. Jag har haft en romanidé i ungefär ett år som jag sett fram emot att få skriva. Det är ett manus för unga vuxna med en lite tuffare intrig än jag tidigare skrivit. Vi får se hur det går.
Avdelning: Skriv! Taggar: #Nanowrimo #skrivande #manus
Kommentera
Anmäl textfel
