LitteraturMagazinets recension
av Psykiskt sjuk, Mikael Sol
Viktigt inlägg i en annars tyst debatt om psykisk sjukdom
Serietecknaren Mikael Sol gör en viktig insats med sin uppföljare till albumet ”Till alla jag legat med”. Han pratar om psykisk sjukdom, ett stigmatiserat ämne som gärna sopas under mattan.
”Psykiskt sjuk” fortsätter att följa författarens anti-hjälte från debutalbumet. Efter ett självmordsförsök i pojkrummet befinner sig huvudpersonen på psyket, en plats där ingen tycks prata samma språk. Väl ute efter några omtumlande dagar finns världen fortfarande kvar, och omgivningen förstår honom lika lite som innan, minst av allt psykologen.
Mycket kretsar kring ett uppdämt bekräftelsebehov. Detta hanteras genom forcerade happy pancake-dejter och dysfunktionella relationer. I långa sekvenser känns det som vi följer en ung tonårings trevande efter närhet.
Vi får också följa med i flashbacks från barndomen, där far och son spenderade tid utan att egentligen prata. Mycket pekar åt samma håll; ensamhet.
Mikael Sol använder sig av stilistiska tekniker som förmedlar budskapet tydligt. Han växlar mellan klassisk seriestil och naken verklighet. Teckningsstilen anpassas lägligt efter stämningen. När det blir som mest känslosamt tvinar karaktären succesivt ner till en minimal streckgubbe i svart på vitt.
"Psykiskt sjuk" är ett seriealbum som hinner ta upp mycket på väldigt kort tid. Mikael Sol målar stundtals med ganska breda penseldrag men buskapet igår fram och jag berörs.
Mottagen: 28 augusti 2014
Anmäl textfel
