Visa standardvy
Visa omslagsvy
Kärleken i Julia Andersson liv - förlagan tlll Egenmäktigt förfarande?
Lena Anderssons augustprisvinnare Egenmäktigt förfarande damp till slut ner på mitt lokala postkontor, det var helt enkelt dags att rätta sig i leden, bli en del av hyllningskören.
Efter att vaknat, druckit dagens första kaffe och tvättat mig bakom öronen lade jag mig för att läsa den nätta lilla boken. Nu såhär en timme senare och 100 sidor in var jag tvungen att ta en paus, jag kunde inte släppa tanken att jag läst det här förut.
Åsa Moberg skrev i tidig 20-årsålder ett autofiktivt manus som 30-35 år senare gavs ut som romanen Kärleken i Julia Andersson liv. I historien får vi följa unga och driftiga Julia Andersson som lever ett stilla, medvetet och bohemiskt liv med sin man Rune ute på landet och livnär sig som hyllad textilkonstnär. Vändningen kommer då hon i ett akademiskt finrum möter Hubert Meyer, en medvetet dåligt översminkad Harry Schein. Ett lågintensivt, vänskapligt och intimt vänstrande inleds.
Åter till Egenmäktigt förfarande. Det jag läst hittils känns som om Kärleken i Julia Andersson liv reducerats ner till en mer genomtänkt, välskriven och tilltalande bok, men jag blev uppriktigt förvånad efter en snabb sökning över hur få andra som påpekat denna liknelse. Endast en relevant träff hittar jag, där en livstilsbloggaren i förbifarten nämner det.
Nog att Kärleken i Julia Andersson liv inte blev någon best-seller, men med tanke på hur många Egenmäktigt förfarande nått ut till torde det uppmärksammats mer, eller är det något jag missat?
Taggar: #Augustpriset
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Knausgård-eufori
Året som gått har jag svept igenom Knausgårds Min kamp-serien, med vissa kortare uppehåll för andra böcker. Jag köpte den sista delen för ganska länge sedan, har liksom hållt på den, suktat lite. Passat på att läsa, lyssna och se på Knausgård i intervjuer och recensioner. Helt enkelt byggt upp en tillräckligt stort ha-begär.
Jag har inte hunnit långt men är redanåterigen fast. Jag känner igen så mycket. Knausgård agerar för mig förklaringsmodell för en person i min närhet som stundtals agerar till synes oförklarigt och störigt. Det går sällan mer än ett uppslag innan tankarna går till hen, så slående. Knausgård får mig också att tråna efter saker. Sättet han börjar varje morgon med en stund för sig själv, en kaffe och en cigg på balkongen, hans relation till sina barn, inte för att jag har barn, men det får mig nästan att längta. Har till och med kommit på mig själv med tanken att "det kanske inte vore så illa att röka ändå".
Jag tror också jag blivit imun emot all typ av kritik riktad mot Knausgård. Hans av en del kritiserade avsnitt kring nazismen i del 6 ligger visserligen några hundra sidor fram men jag ser bara fram emot det, särskilt efter Jonas Thentes närmast lyriska recension av boken och avsnittet i fråga.
Så nu va det sagt. Nu ska jag läsa Knausgård.
Taggar: #Trånande #Partisk
Kommentera
Bibelpos
Jag är djupt inne i den sista delen av Cirkeln-trilogin, Nyckeln. Myglade mig den till mig genom att låna den av min systerdotter, signerad och allt av författarna, inbunden och fin.
Jag upplever dock ett problem. Det är inte en särskilt nätt bok, dryga 800sidor i ungdomsvänligt stor font gör att andra hållningstekniker än den klassiska "bibelställningen", enhandsgrepp rakt under ryggen, är svåra, särskilt om man står upp och läser som jag så ofta gör. Man känner sig lite som en predikare, en tyst sådan. Ska fan återgå till pocket.
Taggar: #Bibelställning
Kommentera
Part II
Känner att jag efter föregående inlägg att jag behöver lägga till lite.
Efter att ha börjat läsa Eld så är jag så otroligt imponerad. Allt jag störde mig på i Cirkeln tagits bort. Det som då kändes överdrivet och krystad är nu ersatt av knivskarpa formuleringar och trovärdig dialog. Jag är såld!
Kommentera
Ungdomslitteratur, jo jo
Låt mig kontemplera lite:
Jag har länge tänkt läsa Cirkeln-serien. I väntan på dagen D har jag använt undanflykter, oftast härledda från något i stil med "det är ju ungdomslitteratur". Då min litteraturvetare till kusin en dag lyrisk prisade den var till sist D-dagen kommen.
De dagar det tog mig att läsa den bjöd på både underhållning, spänning, kommunikation med författaren och till sist någon sorts irriterad tillfredställelse.
Att boken är välskriven och bygger på en bra historia är sedan länge ett konstaterat faktum av mer kvalificerade röster än min egen. Det fanns dock delar som jag lacka på. Efter att ha omvänt mig som läsare från skeptisk till ivrig blandvändare avbröts stegringen abrupt. I historiens uppgörelse ska huvudpersonerna göra upp med deras antagonist. På väg dit utspelar sig en scen då mobbaren och mobboffret hittar någon sorts samsyn. Ida, den tidigare mobbaren och allmänt illa omtyckta bruden droppar kommentaren "Om jag dör, kan någon se om min häst" varpå mobboffret Anna-Karin rises above och svarar i sann Mel Gibson-stil att hon ska ta hand om Freja.
Boken befinner sig i något sorts förstadie till spänningsklimax då denna lilla kärnfulla dialog utspelar sig. Jag hade nästan glömt bort att det va ungdomslitteratur men blev som kniven-i-magen-kylan påmind. Den efterflöjande uppgörelsen tappar lite sting och helt plötsligt är boken slut med en något fadd eftersmak.
Juste, Twittrade förövrigt ut min egen förvrängda bild av rektorn, detta nådde Sara Bergmark Elfgren, blev lite star-struck, lite.
Taggar: #Ungdomslitteratur
Kommentera
OS-förfall
Att OS kickat igång innebär en smärre och temporär karaktärsdöd för undertecknad. Till vardags tittar jag inte på så mycket sport, spelas det en landskamp i fotboll på någon kanal jag råkar ha så tittar jag, men det är ofast så långt det går (numera). OS däremot slår igång något inom mig, mitt inre odjur kommer igång och plötsligt kan jag finna mig själv sittandes kl 7 på morgonen, mer och mer försenad till jobbet, nitiskt följande herrarnas kval i dubbelrodel. Okej, en liten överdrift, rodel suger, men ni fattar bilden.
Men vi håller oss kvar kring rodel. Jag är i regel ganska beläst på sport och dess teori, rodel däremot, jag är clueless! Det gör mig fruktansvärt rastlös, och detta kulminerar då spanjoren drar i isväggen i kurva 12. Så länge OS-elden brinner skulle jag plöja "Rodel - nu och då" i pausen mellan första och andra åket. Nu har jag inte den, kanske finns något på bibliotektet, men inte nu, dameras Skridsko 1500 meter börjar snart.
Taggar: #OS #Karaktärsdöd
Kommentera
Fredagsenkäten
Då kör vi på det här med fredagsenkät!
Vad läste du senast?
Fortsätter Min kamp-kampen, nu kamp nr 5.
Vad ska du läsa härnäst?
Tänkte ge Mörkrets hjärta en till go-around. Läste den då jag va ganska ung och jag kunde nog inte riktigt ta den till mig som den förtjänar.
Var läser du helst?
Framför brasan på mitt landställe, i de mörka skogarna i Dalarna, gärna med den stora klockan tickandes i rummet.
Vad har du helst på dig när du läser?
Märkligt sett nog träningskläder, typ löpartights eller så, sån är jag.
Vad gör du med en riktigt dålig bok? (Ger bort/startar kontroversiellt bokbål/bygger fort till barnen?)
Trugar på den på någon annan och backar sedan långsamt ut ur rummet.
Vilken är den bästa/mest intressanta litterära figuren genom tiderna?
Är mycket fascinerad över protagonistens vän Crake (eller Glenn) i Margaret Atwoods Maddaddam-serie. Igenom hela trilogin lämnas det häpnadsväckande mycket osagt om honom trots att berättelsen i mångt och mycket kretsar kring hans handlingar. Trilogin är avslutad men jag går fortfarande en smula enfaldigt runt och hoppas på en kompletterande fjärde bok.
Alternativt Hanna Schmitz i Bernhard Schlinks Högläsaren
Trevlig helg på er!
Taggar: #fredagsenkäten #enkäter
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Läser mer och mer för varje år som går. Avskyr deckare, litteraturens svar hollywoods rom-koms enligt mig. Är inte särskilt genretrogen, blandar dock in en klassiker då och då för att dämpa skamen och akademikerkomplexet.
