Recension av Enstörig, Nina Bouraoui
En stark röst i en tät berättelse
Nina Bouraoui, en författarinna med rötter i Algeriet men sedan länge bosatt i Frankrike, har skrivit många helt otroliga böcker – mest nämnvärda är kanske ”Pojkflickan” och ”Kärlekens geografi”, men även ”Innan männen”, ”Våra kyssar är avsked” och många andra titlar finns att frossa i.
Bouraoui utmärks av sitt språkfokus och sin förtätade, stämningsfulla berättarstil där det inte alltid är lätt att hänga med om man inte verkligen skärper sig.
I Bouraouis senast översatts bok, ”Enstörig”, får vi följa den unga kvinnan Ayla. Hon försöker återhämta sig efter en stor förlust – hennes bäste vän, Sami, har försvunnit på ett väldigt mystiskt sätt och Ayla vägrar tänka sig att han är död. Kanske dör han först när hon ger upp? Om han är död, bär hon skulden då? Hon som både hatade och älskade honom. Hur gå vidare utan någon som uppfyllt en så stor del av ens inre värld?
Runtomkring den lillgamla, mycket brådmogna Ayla och hennes filosofiska tankegångar finns, förutom föräldrarna och Sami, en grannflicka som påstår sig vara synsk och en ung man – Frank Gaba – som attraherar Ayla och som kanske, i någon mån, kan vara vägen ut ur saknaden. Vi befinner oss i Algeriet kring år 1980. Det finns många funderingar om vad framtiden egentligen ska innebära för mänskligheten i stort. Hur vet vi att ufon finns eller inte finns? Var går gränsen mellan det omöjliga och det möjliga? Fosterlandskärleken är stark, men det finns också en stor känsla av allmänt utanförskap hos Ayla och – tycks det mig – hos alla runt omkring henne. Religionen har krockat med det sekulära samhället, det förflutna har krockat med rädsla för framtiden. Kvar finns vilsna människor som inte riktigt vet vad de ska hålla sig fast i.
Ayla är en ensam person, men också otroligt stark som berättarröst – hur mycket hon än måste utstå när hon förlorar sin vän, som själv var plågad av sin psykiskt instabila mamma, så litar jag hela tiden på att Ayla ska klara sig. Hon är en stark karaktär och den allra största behållningen med boken är att Ayla själv får föra ordet och målas fram i all sin individualitet. Hennes röst är utpräglad och genomträngande. Det är på många sätt ännu en fantastisk bok som Bouraoui har skrivit, även om slutet är för abrupt och tappar sin språkkänsla. Bouraoui är, utan tvekan, en begåvad författare som alltid tål att läsas och vars berättelser det är svårt att inte handlöst förlora sig i. Med Ayla har hon skapat ännu en röst – som det vore en stor förlust att inte lyssna till.
Mottagen: 30 september 2012
Anmäl textfel