LitteraturMagazinets recension
av Arsène Schrauwen, Olivier Schrauwen
Surrealistisk kolonial skröna
Olivier Schrauwen är en belgisk serietecknare, numera bosatt i Berlin. 2014 gav han ut albumet "Arsène Schrauwen", som sedan dess översatts till flera språk. Nu finns den på svenska i översättning av Kenneth von Zeipel.
"Arsène Schrauwen" är bland det konstigaste jag har läst i serieväg. Jag måste hela tiden påminna mig om att det är Arsènes historia, Arsènes resa, Arsènes värld. Arsène är en ung man som av oklar anledning år 1947 ger sig av till dåvarande Belgiska Kongo. Arsène är dock ingen äventyrare. Första och enda gången han alls lämnar sin hytt under överfarten får han höra talas om elefantmasken, en parasit som lär finnas i all slags vätska i kolonin – förutom i de flaskor som importerats från hemlandet. Därefter dricker Arsène uteslutande trappistöl.
Väl framme i kolonin finner Arsène sin kusin som lever i lyx och överflöd. Han förälskar sig i kusinens fru. Han försöker finna sig tillrätta i sin bungalow. Tjänaren som städar och förser honom med mat och dryck syns aldrig till. Arsène blir indragen i sin kusins ambitiösa byggprojekt och utses olämpligt nog att leda en stor byggkaravan genom djungeln. Vid ett tillfälle omskrivs han som "mansbebis", men i övrigt är det som att hela historien faktiskt både ritades och skrevs i samma veva som den utspelar sig.
Bildspråket är fint. Figurerna, färgerna och mönstren andas 50-tal, liksom historien i sin helhet. Här uttalas ingen kritik mot kolonialismen. Här finns inte ett ord om förtryck. Inte en enda serieruta visar någon ur lokalbefolkningen. Det är rasism, sexism och kolonialism som präglar Arsènes värld. Nu är det visserligen inga förskönande bilder som förmedlas, och när det knappast kan bli mer märkligt skruvar författaren till det ytterligare ett varv. Förlagets jämförelse med Joseph Conrads "Mörkrets hjärta" ligger nära till hands. Och kanske försöker Olivier Schrauwen faktiskt säga något om just den koloniala absurditeten genom att skildra en huvudperson som är så ytterligt malplacerad. Jag hoppas det.
Mottagen: 2 september 2021
Anmäl textfel
