Gymnasieläraren Natalie Duvkrans om barns läsning
Det är dags att dra ur kontakten!
Varför tappar ungdomar intresset för läsning? Har det något att göra med att behovet ökar av att ständigt vara nåbar, uppkopplad mot vänner och världen? Att spel, mobiler och datorer har tagit över tiden som förr fanns för fokuserad läsning?
I artikeln ”Fick panikångest av kraven och stressen” (Dagens Nyheter den 7 maj 2013) lyfter journalisten att studier och statistik från bland annat Ungdomsbarometern stöder faktum att ungdomsstressen har ökat och jag som gymnasielärare kan bara intyga att det är vad jag ser dagligen i mitt arbete också.
Jag hamnar ofta i samtal med föräldrar och elever i utvecklingssamtal och på möten. Många av dessa samtal handlar om att eleven upplever stress och har tappat motivationen i skolan och hoppas på att få hjälp av läraren att hitta den igen. Så ser elever och föräldrar på saken i alla fall. Har man ont i tänderna fixar tandläkaren smärtan, har man ont i huvudet går man till läkaren och har man tappat läsmotivationen går man till läraren. Men i min värld som lärare vet jag att det finns inga ”quick fixes” för elever som inte har motivation att läsa. Det krävs vilja, tid för koncentration samt inte minst en känsla av meningsfullhet för att öka motivationen att läsa. Och allt detta nickar föräldrar och elever förstående inför men sen när jag frågar vad som händer, varför läser inte eleven hemma, händer det ofta att jag blir vittne till djupa föräldrar-barn konflikter som utspelas framför ögonen på mig. Många gånger beskyller föräldrar och barn varandra för att det är deras fel att barnet inte läser. Föräldrar skyller ofta på att barnet ”sitter hela tiden framför datorn istället för att göra läxorna”. Och när det händer har jag lust att fråga: "Men varför drar du inte bara ut kontakten?"
Jag blir väldigt förvånad över att föräldrar ber mig om råd om hur de ska göra för att få sina barn att börja läsa istället för att sitta vid datorerna. Precis som att de tror att det är problem som de själva inte är upphov till. Men jag skulle vilja säga att det stora skälet till att barnen tappar läsning till förmån för internetkommunikation och spel är att föräldrar inte har lust att acceptera att de är viktigare än de tror i problemet. Föräldrar är otroligt viktiga för sina barn under de resterande timmarna på dygnet när eleven inte är i skolan och det är bara genom ett samspel mellan hem och skola som eleven kan få hjälp med att öka motivationen och läslusten. Jag refererar till Gunilla Molloys artikel (Pojkar läser bara om män också läser Dagens Nyheter den 8 april 2013).
Det är inte så att jag inte förstår vad föräldrarna menar med att spel och datorer stjäl tiden från ungdomarna. Dagligen slåss vi lärare också mot spel och datorer om uppmärksamheten från eleverna. Men jag som lärare får inte själv bestämma vilka sidor eleverna får surfa på för vi har censurfrihet i landet och det vill vi inte ändra på.
Trenden att elever lär sig skriva och läsa bättre med hjälp av datorer är den som härskar i skolorna idag. Istället för att skolorna skulle satsa på att bygga fler och läsvänliga bibliotek – vilket skulle avskärma eleverna från omvärlden och ge dem frizoner att förkovra sig en stund – satsar skolorna på fler datorer.
Ingenstans talas det om att den ständiga kommunikationen och nåbarheten som eleverna tampas med även under lektionstid tar för mycket tid i anspråk för läraren i undervisningen. Jag lägger massor av tid åt att argumentera med elever om mobilers varande eller icke varande under lektionerna. Massor av tid åt att diskutera vikten av att medvetet kunna ta ställning till att stänga av nåbarheten att självständigt kunna skapa sig en frizon för att kunna ta in kunskaper. Jag går och klappar var och en på axeln som ”glider över” till facebook med jämna mellanrum och påminner dem om att tiden går, du ska ha hunnit söka rätt på den och den informationen innan lektionen är slut. Varvid eleven ofta svarar: "Jag jobbar ändå bättre hemma än här, kan jag få göra klart det här hemma?" Varvid jag tänker på hur det kan se ut där hemma, föräldrar vågar många gånger inte dra ut kontakten. Och sen hamnar vi i möten och cirkeln är sluten.
En stor del av elevernas stress är på grund av den ständiga uppkopplingen mot kamraterna och världen. Eleverna tror många gånger själva att frizonen att förkovra sig finns bakom nästa hörn. Inte att den är något man måste skapa sig själv. Men mobiler, datorer och spel följer dem överallt.
En tredjedel av svenska ungdomar i åldrarna 15–24 år tycker att livet är svårt. Var tionde är missnöjd med sin tillvaro och lika många upplever livet som meningslöst.
Jag ser inte internet som något ont fenomen men tycker att det saknas handledning för barn, unga och vuxna om hur man använder internet för att utnyttja dess fördelar. Vi måste öka medvetenheten kring risker med att låta användningen ta för mycket tid i anspråk, som gör att andra viktiga saker såsom bland annat läxläsning hamnar i kläm.
Mitt råd som gymnasielärare till föräldrar som har barn och ungdomar med läsproblem är att först och främst att de måste förstå sin viktiga roll och sedan underlätta för barnen genom att hjälpa dem att öka medvetenheten om hur de använder sin tid. Hjälp barnen att ta reda på hur mycket tid som går åt vid datorerna och visa dem alternativ till datorerna! Hjälp dem att dra ut kontakten om det är nödvändigt! Tänk på att de ska kunna tacka dig vid 25 års ålder också, inte bara nu.
Miljön är viktig vid läsning. Det är svårt att koncentrera sig om det finns ljud och bilder som kan dra uppmärksamheten till sig, även om många lär sig att koncentrera sig vid störningsmoment i senare skede, måste man börja i en lugn miljö. Gör läsningen till något speciellt, vuxna och barn tillsammans. Bestäm med barnen och ungdomarna långt i förväg när det är dags för läsning så att det inte kommer en överraskning. Sitt och läs tillsammans med ditt barn. Börja med 15-20 minuter om dagen om någon har väldiga koncentrationssvårigheter. Utöka tiden efterhand. Gör läsningen till en rutin. Vem vet, kanske hittar ni inte bara tjusningen med att läsa utan också blir av med en del vardagskonflikter?
Natalie Duvkrans
Anmäl textfel
