Vesna Prekopic svarar Johan Unenge om barns läsning
"Visst måste papporna ta ansvar – men också skolan"
Johan Unenge har skrivit en mycket läsvärd och uppskattad debattext om vikten av att pappor uppmuntrar sina sönder att läsa. Jag håller med till 100 procent men jag vill komplettera med en aspekt till denna värld av ansvarstagande föräldrar med både tid och kunskap att hjälpa sina barn. Det är denna: Klassamhället. Alla barn har inte föräldrar som kan hjälpa till med skolarbetet. Och det handlar inte om att man inte vill. Det skriver Vesna Prekopic, skribent i LitteraturMagaziet med bakgrund i skolans värld.
Skolan får inte bli en plats, där det spelar roll om barn har turen att ha ”läshuvud”, som det hette på min tid, eller om föräldrarna i realiteten har möjlighet att hjälpa sina barn. Skolan måste vara en plats där alla ska bli sedda
Johan Unenge har skrivit en mycket läsvärd och uppskattad debattext om läsning den 5/3 på LitteraturMagazinet, som manar till eftertanke över både föräldraansvar och hur vi spenderar vår tid med våra barn och ungdomar. Det är entydigt att skolresultat och läsförmåga och läsförståelse är direkt kopplade till varandra, och de som halkar efter på detta, faktiskt framtidsavgörande, område är pojkarna. Pappor kan här vara förebilder och påverka sina söner och det är absolut dags att de gör det.
Jag håller med till 100 procent men jag vill komplettera med en aspekt till denna värld av ansvarstagande föräldrar med både tid och kunskap att hjälpa sina barn. Det är denna: Klassamhället är en realitet i Sverige och svensk skola. Skolverket säger också att strukturella orsaker är förklaringen till sjunkande resultat i svensk skola. Segregering och individualisering är två av dem. Segregering i form av områden med en ”koncentration av barn med språksvårigheter och sociala och ekonomiska svårigheter” och där ”föräldrars utbildningsnivå har större betydelse för barns skolresultat än tidigare”.
Individualisering i form av att ansvaret för lärandet har förskjutits alltmer från läraren till eleven själv och föräldrarna. Detta har gjort att ”föräldrarnas utbildning och kulturellt kapital fått en ökad betydelse för elevers skolresultat”.
Socioekonomiska orsaker till sämre skolresultat behöver lyftas mycket mer och skolorna runtom i Sverige behöver jobba mycket mer systematiskt och aktivt med att hjälpa de elever som behöver hjälp för att klara skolan, och som inte får den hemma. Hjälp i skolan. För i hemmet finns kanske inte ens en vuxen hemma på kvällarna som kan knacka på dörren och erbjuda en gemensam lässtund. Eller så är föräldern lika osäker på det svenska språket, hur ord uttalas, vad ord betyder, som barnet.
Min dotter som är nio år har läsläxa en gång i veckan och vi som föräldrar förväntas lyssna när hon läser högt för oss minst tre gånger per läsläxa. Det gör både jag och hennes pappa. Vi lyssnar, vi hjälper när hon fastnar och vi pratar om varför garage stavas på ett sätt och uttalas på ett annat. Men alla barn har inte föräldrar som kan. Och det handlar inte om att man inte vill.
Skolan får inte bli en plats, där det spelar roll om barn har turen att ha ”läshuvud”, som det hette på min tid, eller om föräldrarna i realiteten har möjlighet att hjälpa sina barn. Skolan måste vara en plats där alla ska bli sedda för det de kan och det de behöver hjälp med. Åtminstone om vi vill ha ett samhälle där det inte spelar roll vilken bakgrund barnen har, utan vilken framtid vi vill ge dem.
Källa: Skolverket "Strukturella orsaker till sjunkande skolresultat"
Anmäl textfel
