Jonna Lindberg om barns läsning
Mycket snack men lite intresse
Många tycker att barn- och ungdomslitteratur är väldigt viktigt i teorin men få är lika intresserade i praktiken. Hur ska vi kunna inspirera barn och unga till att läsa om vi själva inte intresserar oss för deras utbud av litteratur?
Överallt pratas det om barns läsning och hur viktigt det är. Vilka böcker kan fånga barnens läsning? Hur får vi dem att känna läslust?
Nyligen besökte jag en av alla litteraturfestivaler som dyker upp här och var, Sigtuna litteraturfestival 2013. Även där – precis som i så många andra sammanhang – var barn och ungas läsning i fokus. En av programpunkterna om barns minskade läsning inleddess med några ord från Destination Sigtunas VD Camilla Zedendahl. Hon berättade om sin bokslukande dotter och förklarade att barns läsning är något av det viktigaste vi kan diskutera. Sedan kom de där dystra siffrorna om hur läskunnigheten bland barn minskar. Seminariet avslutades med många bra tips om vad vi kan göra för att vända det här. Har vi hört det förr?
Det märks att barn och ungas läsning är en fråga som engagerar många. Även på Bok & bibliotek i Göteborg (26-29 september 2013) kommer barns läsning få stort utrymme. Trots det kan jag också konstatera att programpunkter om barn- och ungdomslitteratur under sådana här arrangemang generellt inte är lika besökta, inte i jämförelse med höjdpunkter där vuxenförfattare som Henning Mankell, Karin Alvtegen och Maria Sveland framträder.
Många tycker att barn- och ungdomslitteratur är väldigt viktigt i teorin men få är lika intresserade i praktiken.
Under en annan programpunkt på Sigtuna litteraturfestival möter vi barn- och ungdomsförfattaren Ingelin Angerborn som berättar om sitt skrivande och sina böcker (bilden ovan). Det första hon gör är att läsa högt ur sin senaste bok ”Tredje tecknet”, och hon gör det med sådan inlevelse att jag ryser. När jag ser mig omkring märker jag att barnen är lika förundrade som jag. Hon fångar deras intresse för böcker genom att visa hur mycket hon själv älskar att läsa och hur magisk en berättelse kan vara. Men få vuxna är närvarande. Varför är det så?
Kan man begära att alla ska vara intresserade av barn- och ungdomslitteratur, då? Nej. Givetvis inte, men jag tror att delar av problematiken ligger där, och att vi skulle tjäna på att uppmärksamma barn- och ungdomslitteratur mer än vad vi gör. Hylla författarna, låta dem berätta om sina böcker. Hur ska vi kunna inspirera barn och unga till att läsa om vi själva inte intresserar oss för deras utbud av litteratur? Det finns otroligt många bra och välskrivna barn- och ungdomsböcker. Jag tänker att barn- och ungdomslitteraturens låga status i själva verket kan höra ihop med vuxenvärldens ointresse för den här typen av böcker.
Anmäl textfel
