LitteraturMagazinets recension
av Den mänskliga kroppen, Paolo Giordano
En ”På västfronten intet nytt” – fast på 2000-talet
Med sin nya bok ”Den mänskliga kroppen” har Paolo Giordano skapat en ”På västfronten intet nytt” för 2000-talet. Platsen för berättelsen är krigets Afghanistan. Aktörerna är unga italienska män (och en kvinna). Men huvudpersonen är Kriget.
Den italienska författaren Paolo Giordano tilldelades 2008 Italiens mest prestigefyllda litterära pris, Premio Strega för sin debutroman.
Kriget sägs vara precis som vilken verksamhet som helst – men bara i teorin. Hur gärna vi än vill blunda för den vidriga verkligheten kommer ”mjuka mål” ändå alltid vara bröder, mödrar, farmödrar, vänner. Det är människor som dör. Människor med kroppar som alla ser likadana ut när de sprängs i bitar.
Giordano låter oss följa en grupp mer eller mindre vilsna män som alla kommer till armén med sitt eget bagage. Någon bär på en massa aggressiv energi som måste få utlopp. Någon annan vill bara frigöra sig från sin mor och bli ”en riktig man”. Där finns män som inte kan förstå hur en (svag) kvinna kan lämna dem. Att deras hjärtan kan brista. Att de kan känna rädsla. Men där finns också män som aldrig upplevt annat än just detta. Gemensamt har de den nedärvda föreställningen om vad det är att vara manlig, och de får inte bilden att passa ihop med verkligheten.
Det är i mångt och mycket en berättelse om mannen. Kvinnorna hägrar i utkanten. Som motpoler, trygga hamnar, kroppar och hot. De är mödrar och älskarinnor. Kärl att tömma sin ångest i, kött att döva sig med. Enda sättet att överleva, i denna arméns version av livet, blir att jobba stenhårt på avhumanisering och dränka alla tvivel i rationellt tänkande.
Giordano målar upp ett krig vars tillvaro jag helt och fullt tror på. Det är ingen actionfilm. Mest är det bara tristess och magsjuka orsakad av dåligt lokalt kött. Men i samma sekund som tristessen abrupt övergår i handling får allt plötsligt potential att bli någonting annat än det från början var. Sex blir ett straff. Ett vackert ökenlandskap blir helvetet på jorden. Och en människa, blir en bit känslolöst kött.
Mottagen: 24 september 2013
Anmäl textfel
