LitteraturMagazinets recension
av Gul utanpå, Patrik Lundberg
Pladdrigt och rörande om sökandet efter rötter
Under uppväxten säger någon till honom att han är som en banan – ”gul utanpå och vit inuti”. I sin debutbok skildrar adopterade Patrik Lundberg känslan av rotlöshet och sökandet efter de biologiska föräldrarna.
Är vår kultur besatt av biologiska rötter? Eller är längtan efter att veta varifrån man kommer något som ligger i människans natur? Oavsett vad som är hönan och vad som är ägget – känslan av att inte höra hemma någonstans verkar vara gemensam för många adopterade.
Journalisten Patrik Lundberg ägnar mycket energi åt att beskriva denna känsla i sin debutbok, ”Gul utanpå”. Han adopterades från Korea 1983 och växte upp i Sölvesborg i början av 1990-talet. Som många andra adopterade kommer han i 20-årsåldern till en punkt då han känner att han är tvungen att försöka ta reda på mer om sina biologiska rötter. Vi får följa honom när han reser till Korea som utbytesstudent – med huvudsyftet att leta reda på sina biologiska föräldrar.
Jag tänker mycket på Astrid Trotzigs ”Blod är tjockare än vatten” när jag läser Patrik Lundbergs bok. Astrid Trotzig (född 1970) adopterades även hon från Korea och hennes debutbok skildrar också en resa till födelselandet och sökandet efter de biologiska föräldrarna. Trotzig gav ut sin bok 1996, nu är det 2013 och frågorna verkar vara desamma. Vem är jag? Var hör jag hemma? Spelar mitt biologiska ursprung någon roll? Har jag något att hämta i landet som jag adopterades ifrån?
Det finns någonting oerhört allmänmänskligt och samtidigt hjärtskärande med de frågor som många adopterade uppenbarligen brottas med. Viljan att få klarhet i hur det gick till i den allra första begynnelsen av ens liv verkar vara stark. Många upplever uppenbarligen att det är en viktig pusselbit i den egna berättelsen om vem man är.
Och det har såklart inte med bara med hudfärg att göra – även om Patrik Lundberg och Astrid Trotzig upplever sitt asiatiska utseende under en uppväxt i bleknosiga Sverige som ytterligare en problemställning att brottas med. Men deras tankar och upplevelser kring adoptionen handlar om så mycket mer.
Ett aktuellt exempel på att även den som har adopterats av någon med samma hudfärg kan vara bräddfylld av funderingar kring ursprunget är Jeanette Wintersons självbiografiska ”Varför vara lycklig när man kan vara normal?” som kom 2012. Även om hennes adoptivmamma är lika blek om nosen som hon själv kommer hon till en punkt i livet där det blir oerhört viktigt att leta reda på sin biologiska mamma och få höra de magiska orden: att hon var önskad.
Winterson beskriver för övrigt – precis som Patrik Lundberg – hur starka självmordstankar blir utlösande för att börja sökandet efter de biologiska rötterna. I Jeanette Winterson är det ett självmordsförsök som startar processen, Patrik Lundberg går inte riktigt så långt, även om det är nära.
”Gul utanpå” är väldigt lättsamt och osentimentalt skriven. Det är nästan pladdrigt. Det är som om Patrik Lundberg inte riktigt kan vara allvarlig, som om han inte riktigt vågar eller vill släppa läsaren in på livet – trots att han berättar om mobbning, nämner att ”ögonen vattnas” när han läser sina adoptionspapper eller att han inte kan sova på hela natten innan mötet med den koreanska familjen. Han berättar om starka känslor – men håller hela tiden distansen.
Periodvis är det som att läsa en privat dagbok eller blogg (kanske är en del material till boken taget från den blogg Patrik Lundberg drev under halvåret som utbytesstudent?). Han berättar vad han äter till middag och när han onanerar, beskriver uteställen och medstudenter. Gäsp.
Men som helhet blir det ändå gripande. Sökandet efter vem man är något allmänmänskligt som vi alla – oavsett bakgrund – kan känna igen oss i.
Mottagen: 8 februari 2013
Anmäl textfel
