LitteraturMagazinets recension
av Ålevangeliet : Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk, Patrik Svensson
Från Sargassohavet och tillbaka igen
Patrik Svensson är till vardags kulturjournalist på Sydsvenskan. I sin lika personliga som allmängiltiga debut "Ålevangeliet" spårar han den gåtfulla ålen genom historien, litteraturen och mattraditionerna. Dessutom närmar han sig sin far.
Ålen, Anguilla anguilla, har i alla tider men på olika sätt varit ett mysterium för människan. Aristoteles drog slutsatsen att ålar föds ur lera eftersom ingen människa sett ålen leka. Sigmund Freud dissekerade utan framgång ett stort antal ålar i Trieste på jakt efter testiklar eftersom ingen sett en ål av hankön, och dansken Johannes Schmidt ägnade tjugo års arbete åt att finna och beskriva ålens troliga parningsplats, Sargassohavet.
Nu vet vi att ålen är en fisk och att den blir könsmogen först i det sista stadiet av sina metamorfoser. Men fortfarande har ingen människa sett någon levande (eller död) vuxen ål i Sargassohavet. Ingen har fått den europeiska ålen att föröka sig i fångenskap, ingen vet hur gammal den kan bli eller vad som styr deras metamorfoser. Och när ålen som funnits i minst fyrtio miljoner år nu dör ifrån oss, så vi vet heller inte varför.
"Ålevangeliet" är en på alla sätt fantastisk bok och har redan innan den gavs ut i Sverige sålts till över trettio(!) länder. Ålen är en fisk som engagerar överallt där den finns och har funnits. Men bokens framgång beror knappast på ämnesvalet i sig, det är snarare hur Patrik Svensson skriver, och att han inte begränsat sig till någon enstaka aspekt. Zoologi, historia, litteratur och tradition förenas samtidigt som språket fängslar, och kombinationen gör att läsaren inte bara blir klokare, utan även känner sig klokare.
Det är inte endast i egenskap av djur, utan också som en symbol för allt som är outgrundligt, som ålen slingrar sig genom boken där vartannat kapitel tar läsaren tillbaka till författarens barndom och uppväxt, till stigen vid ån där hans bjässe till asfaltsarbetande far lärde honom att fånga ål, döda ål och äta ål. Där vid ån uppstår fadern på nytt, stabil och fåordig.
Naturvetaren, esteten och humanisten inom mig är alla tre lika begeistrade, och jag hoppas (och tror) att andra läsare också tilltalas av "Ålevangeliet" i samma höga utsträckning som förlagen. Lägg titeln på minnet, för en säkrare julklapp eller gåbortspresent till vem som helst lär vara svår att finna.
Mottagen: 24 december 2019
Anmäl textfel
