Recension
av Skuggsidan, Per Gustavsson
Om rädslor – och om att övervinna dem
Ni känner säkert till Per Gustavssons böcker om den frimodiga Prinsessan eller hans böcker om Prinsen – de är omåttligt populära bland bokslukarna i förskoleåldern. Annars kanske ni har sett hans bilder i Kamratposten. Hans nya bok handlar varken om prinsar eller prinsessor. Den handlar om Ragnar och den handlar om rädsla. Redan på första uppslaget konstaterar författaren att solen skiner och att det är långt till natten, och den vakne läsaren är genast med på noterna: här vankas otäckheter!
I skarpt ljus blir skuggorna tydliga och med skuggor är det så att de både finns och inte finns. I den här boken finns det en egen värld bland skuggorna, en skuggvärld och det är den världen som Ragnar vandrar in i beväpnad med en penna. Gestaltningen av skuggvärlden påminner mer om surrealisternas drömlika visioner än om ett skräckkabinett, men visst blir det några kalla kårar som kryper efter ryggraden i mötet med illustrationerna. I synnerhet i mötet med handen som sträcker sig ut från dörren och verkligen är ett dörrHANDtag.
Med pennans hjälp lyckas Ragnar övervinna sin rädsla. Han ritar ögon och mun på skuggkatten och han ritar ögon och mun på sin egen skugga. Han ritar dessutom ljusa fönster i det skugghöljda rummet och avslutar det hela med att rita en dörr som leder ut ur rummet och in i hans eget rum. Befriad lägger han sig i sängen och somnar.
Det är inte alltid så lätt att följa Per Gustavsson i hans berättelse. Historien vindlar sig fram och de förvrängda rummen hoppar mellan olika perspektiv: vi är inne och vi är ute, det är dag och det är natt, det är dröm och det är verklighet. Någonstans i det här stannar läsaren/lyssnaren upp och börjar fundera: hur ser mina rädslor ut och hur kan jag göra dem mindre skrämmande? I den gestaltningen har Per Gustavsson åter lyckats mycket väl – både som författare och som illustratör.
Mottagen: 12 mars 2013
Anmäl textfel
