LitteraturMagazinets recension
av Kort brev till långt farväl, Peter Handke
Amerikansk roadmovie sedd med kalla, österrikiska ögon
På ytan berättar Handke, genom en österrikisk trettioåring – alltså jämnårig med författaren vid tiden – en slags roadmovie genom sjuttiotalets USA.
Huvudpersonens mångordiga och detaljerade beskrivningar av sin egen vinddrivna existens i det halvt främmande, halvt bekanta landet drar läsaren med sig i ett starkt flöde. Jag minns Hamsuns ”Svält” och känner ett släktskap mellan huvudpersonerna – Hamsuns febrig, Handkes kall.
Intrigen verkar bedrägligt enkel. Efter att hans äktenskap havererat är berättaren på flykt från sin fru Judith och sin tidigare tillvaro. På avstånd följer han hennes resa, hur hon förföljer honom från stad till stad, hotell för hotell, till och med genom gemensamma bekanta. Men vad är egentligen berättaren för en typ? Han ger uttryck för en uppgiven katt-och-råtta-lek med Judith, blickar tillbaka på sin egen barndom och rör sig med markerad och kritisk distans genom det amerikanska samhället. Inom sig förföljd, men i sina handlingar förföljare. Och, förfluget i förbigående: förövare, en som slår.
Mellan raderna kryper en annan historia fram, en där berättaren är gärningsman, förföljaren, och Judith på en flykt som vänds i ett försök till uppgörelse för att undkomma. I samma stund som berättaren blir opålitlig blir romanens slutskede en drömbild där vad som hänt i verkligheten likställs med vita duken.
Handkes noggranna detaljskildringar förleder läsaren att tro på ytans språkdräkt samtidigt som verkligheten skaver under kläderna. En berättelse om berättelsens makt att forma vår syn på vad som verkligen hänt, dold under ett porträtt som inte räds det fula i vardagen.
”Kort brev till långt farväl” väcker tankar hos mig och antipatier snarare än sympatier. Texten (inte minst översättningen) har åldrats sedan sjuttiotalet. Om jag dömer av dåtida recensionscitat har generationsväxlingarna sedan dess dock öppnat läsningen för modernare ögon som räddar romanens mångtydighet undan tidens glömska.
Mottagen: 9 december 2019
Anmäl textfel
