LitteraturMagazinets recension
av Ska det vara så här?, Peter Schössow
Om sorg för de små
På tyska kom Peter Schössows prisbelönta barnbok "Ska det vara så här?" 2005. Anna Braw har nu överfört berättelsen om en liten flickas sorg till en känslig men osentimental svenska som väl motsvarar de omdömen som originalet fått.
Peter Schössow har också gjort illustrationerna och skapat de lustiga figurer som befolkar boken. De är tecknade med svarta men mjuka konturer mot bakgrund av ett vänligt grönt landskap.
En flicka går förbi i parken i röd klänning och med en röd gammaldags handväska på släp. Röd är kärlekens färg men också smärtans. Flickan är ledsen. Hon går med nedböjt huvud.
En grupp av sex människor och djur lägger märke till henne. De iakttar, följer efter och undrar: en hund, en lång dam, en nalle, en farbror och en mindre farbror. Den sjätte, en flygande varelse som kan vara en trollslända, börjar följa efter den sorgsna, för han syns minst.
Flickan ställer sig framför dem som vilar i gräset och utbrister: Ska det vara såhär??! Hon går ut på bryggan och vrålar till roddarna på sjön: Ska det vara såhär??! Hon upprepar sin förtvivlan inför ett sällskap som grillar. Till sist tar den långa damen mod till sig och frågar vad som har hänt. Elvis är död! får hon till svar. Nej, inte den Elvis utan en gul kanariefågel. Han ligger i den röda väskan.
Hur kan de nyfunna vännerna trösta? Jo, konkret. De kan ordna en begravning. Processionen och avskedet lättas upp av ett humoristiskt uttryck i de stiliserade bilderna. Efteråt äter de kakor och dricker choklad och lyssnar till flickan när hon berättar hur livet med Elvis varit. Han hade sjungit i sin bur och suttit på hennes huvud.
Denna enkla och raka berättelse innehåller den stora sorgens ingredienser: vägran att förstå, ilskan och den djupa saknaden. Men det är en lagom sorg, lagom att ta till sig för små barn. Djur dör, och vi begraver dem. Mina barns två marsvin grävdes ner på Långholmen. När jag var liten försökte jag rädda en gråsparv som inte kunde flyga. Men jag fick ge upp. Den dog en natt på min balkong.
Så, som i boken, kan den hanterliga sorgen se ut, och den kan kanske skapa en förståelse för den större. För övrigt bär den lilla farbrorn också på en väska. Undrar vad han har i den.
Mottagen: 26 januari 2016
Anmäl textfel
