LitteraturMagazinets recension av En plastig trea, Petra Hulova

Makt, leda och köpesex i Petra Hůlovás nya roman

Dubbelmoralen odlar vi alla. Vad är beklagansvärt, fint, sorgligt, rätt, fel, intelligent, angeläget, ansvarsfullt? Vad kan inte bjudas ut på en marknad där allt är fritt och rörligt?"

Bok- presentation:	En plastig trea
Författar- presentation:	Petra Hulova
Inbunden Finns i lager, 262 kr

Ondskan är en lekfarbror i ”en plastig trea” där det pågår ett rätt sorgligt utbyte av kroppsvätskor.

I ett hundrafyrtio sidor långt samtal följer vi en kvinna vi får veta ytterst lite om. Hon berättar för oss om grannarna, kunderna, köpcentrumet där hon gör av med en del av det hon tjänat in, joggingturen längs vattnet.

Grannarna har bildat sig en inte alltför avancerad uppfattning om kvinnan i den plastiga trean där kunderna passerar i strid ström, men vad vet de om henne egentligen?

Hon har en stark integritet. Inte ens vi som läser får veta något om det förflutna, kvinnans önskningar eller förhoppningar, eller framtiden. Har hon vänner och familj? Har hon ett helt annat liv, bakom sig eller framför sig? Gråter hon någonsin?

Vi vet vad hon tycker om männen som kommer till lägenheten, ibland i sällskap av kollegor och fruar, en enda slabbig ormgrop, som hon skurar undan så snart de gått. Plast är praktiskt. Hon förstår mer än männen berättar och hör ändå mer än hon önskar veta. Förmildrande omständigheter och psykologiserande förklaringar räddar på hela taget oss alla, men åt lekfarbröderna räcker de inte.

Ondskan är en lekfarbror.

Ett barn. Där går gränsen för kvinnan i den plastiga trean, men grannfruarna och människorna i köpcentrat tycker hellre synd om övergivna hundvalpar än kantstötta tonårsflickor:

"Och oftast ger de där fjortonåringarna faktiskt inte ett lika rörande intryck."

Dubbelmoralen odlar vi alla. Vad är beklagansvärt, fint, sorgligt, rätt, fel, intelligent, angeläget, ansvarsfullt? Vad kan inte bjudas ut på en marknad där allt är fritt och rörligt?

Det blir en hel del krassa, kyliga, men ändå rätt obehagliga beskrivningar av sorgligt utbyte av kroppsvätskor. De utgör liksom ramberättelsen och det är inte mycket att göra åt, annars hade det varit en annan bok. Det är ett skärpt, intelligent och trovärdigt porträtt. Petra Hůlová har koll på språket och karaktären.

”En plastig trea” är skriven som en enda lång monolog, där inte mycket händer på det yttre planet men där makt, leda, köpesex och moral analyseras. Vissa meningar i boken är över en halv sida långa. Andra är korta som denna:

”Hålla vikten och inte lukta illa.”

Mottagen: 5 april 2015

Anmäl textfel