Recension
av Innan jag fanns, Petrus Dahlin
Viktigt om livet och döden
Nästan alla barn ställer sig någon gång frågan: ”Var fanns jag innan jag låg i mammas mage?” Py är inget undantag.
Py och systern My funderar med nyfikenhet över både livet och döden. I Petrus Dahlins och Maria Nilsson Thores magiska saga känns inte ens döden läskig, bara som en helt naturlig tanke.
Systrarna My och Py åker tillsammans med sin morfar ut till hans stuga en sen vinterkväll. Det är kyligt och morfar måste hugga ved. Py förstår snart att hon aldrig varit i morfars stuga förut, inte ens när hon låg i mammas mage. Då börjar My och Py fundera. Var kommer egentligen bebisar ifrån? Var fanns vi innan vi kom till mammas mage? Och vad händer när vi dör?
"Innan jag fanns" är en varm berättelse med många dimensioner och djup. Vi har den fina relationen mellan morfar och barnbarnen, den idylliska mörka vinternatten, men också barnens tankar om livet och döden. Tankar som både kan vara otäcka och svåra, och som leder till frågor där ingen har svar, men som ändå skildras med värme och nyfikenhet. Eftersom ingen har svar finns det också massor av möjligheter, och den känslan får även jag när jag läser boken.
Det går lätt att tycka om både My, Py och morfar. Redan efter första uppslaget kan jag höra hur det knakar i snön när barnen springer omkring runt huset, och hur deras nyfikna blickar sträcker sig uppåt himlen. Samspelet mellan dialog och illustrationer gör att karaktärerna blir levande långt utanför berättelsens ramar.
Med ett viktigt budskap i kombination med fullständigt magiska illustrationer kan jag verkligen rekommendera "Innan jag fanns". Frågorna My och Py ställer sig är helt naturliga, vilket jag tror vi läsare behöver påminnas om. Alla barn funderar över livet och döden, och därför behövs den här boken.
Mottagen: 22 januari 2013
Anmäl textfel
