LitteraturMagazinets recension av 16 rader, Petter Askergren

En ödmjuk och inspirerande hyllning till språket

Någon skrev att detta kan vara den nya Zlatan-boken, en bok som fick många unga att läsa sin första bok någonsin. Jag tror att det är fullt möjligt"

Efter 15 år som artist ger Petter Alexis Askergren ut en bok med ett urval av sina låttexter. Om du inte gillar hiphop kanske du drar öronen åt dig och tänker att  den här boken inte är något för dig? Tänk om – eller läs åtminstone vidare först – för den här boken är både viktig och kan läsas av alla.

"16 rader" är en blandning av självbiografi, textsamling och skrivhandbok. Från pärm till pärm känns den grymt genomarbetad och genomtänkt. Boken saknar det svulstiga formatet som låttextsamlingar brukar kännetecknas av. Den saknar även den förmätenhet som många associerar med och rentav ogillar med hiphop. Det här är en påfallande lågmäld, ödmjuk och personligt skriven bok med enbart text – som dessutom till stora delar handlar om text. Låtar och skivor kommenteras och förklaras grundligt; syfte och bakomliggande känslor, hur livet såg ut i skrivande stund, vad vissa uttryck betyder eller refererar till och så vidare. Urvalet är gjort för att visa på bredden inom produktionen och tillvägagångssätten vid låtskrivande. Den som inte har koll på hiphopkulturen (ja, jag tycker att den här boken har något även för den som inte förstår eller gillar uttrycksformen) får en grundläggande genomgång i Jan Gradvalls fina förord och i Petters egen inledning om hur allting började.

I det inledande kapitlet beskrivs också skapandeprocessen och vilka tekniker och berättargrepp man kan använda. En tanke med boken har varit att den ska kunna användas som handledning och inspirationskälla för att väcka läs- och skrivlust hos ungdomar som inte hittat ett optimalt sätt att ge uttryck för sina tankar och känslor. Den ambitionen har många skrivhandböcker haft, men kanske är det det här som saknats; att någon som själv haft problem i skolan ger råd och öppnar sig, och dessutom är tillåtande när det gäller hur språket får behandlas och vad man får skriva. Man uppmuntras att använda slang, direktöversätta, använda citat och hitta på ett eget språk - så långt ifrån de mördande pekpinnarna man kan komma. Kapitlet är kort, personligt och laddat med praktiska exempel, alltså som handledning helt perfekt för den ofrivillige läsaren. Dessutom förklaras med rätt tonfall och grundat på egen erfarenhet varför man som ung ska läsa mycket och det finns otaliga exempel på vilken stor betydelse litteraturen haft för det egna låtskrivandet:

"Jag hade inte boken just där jag satt, så jag ringde runt till bokhandlarna men den var slut överallt. Jag kunde inte släppa tanken på att försöka arbeta utifrån boken så jag sprang ut på Södermalm för att leta efter ett antikvariat som kunde ha den. Efter ett par försök fann jag ett trasigt och slitet ex och sprang tillbaka till mitt kontor och började läsa. Samtidigt som jag läste skrev jag texten."

(om "Kärlek i kolerans tid" av Gabriel García Márquez)

Att läsa hiphoptexter utan musik är kanske inte den största litterära upplevelsen jag har haft i mina dar men så är det ju heller inte det formatet de ursprungligen är gjorda för. Men det glimmar till, eller hugger till emellanåt och det finns låtar som kräver sina tårar. Det är ibland omöjligt att läsa utan att falla in i en rytm och jag förundras över hur många möjliga rim det svenska språket erbjuder.

Antagligen ska boken inte sorteras in i kategorin självbiografi men jag tycker att den på något sätt ändå platsar där. Det är inte en heltäckande redogörelse för ett liv utan bygger på enstaka minnen, känslor och frågeställningar som tillsammans skapar en bild av en människa, en miljö, en tidsanda. Kanske gör den så stort intryck på mig för att den med sina spridda pusselbitar ger ett ärligare intryck än många andra mer regelrätta självbiografier. Gränsen är tydligt dragen när det gäller familjemedlemmarnas integritet men på sina ställen är såväl låttext som kommentar brutalt ärlig, man får känslan av att stirra in i öppna sår.

Någon skrev att detta kan vara den nya Zlatan-boken, en bok som fick många unga att läsa sin första bok någonsin. Jag tror att det är fullt möjligt. I det här fallet kan det även resultera i fler skrivande ungdomar och jag hoppas boken kommer att användas i skolorna, vare sig man ska skriva låttexter eller något annat. Det är dags att göra plats för ett nytt verktyg i verktygslådan.

Erika Wallman

Mottagen: 23 september 2013

Anmäl textfel