Recension
av En dag i prinsessan Victorias liv, Petter Lidbeck
Med berättarglädje och kärlek till barnens föreställningsvärld
Lidbecks bok, illustrerad av Lisen Adbåge, handlar om prinsessan Victoria - men inte kronprinsessan, utan om en tjej med Downs syndrom. Victoria är prinsessa i sin familj och boken, berättad i jagform vilket ger ett inifrånperspektiv, handlar om en dag i Victorias liv. En helt vanlig dag, men också den dag då Victoria hittar något ovanligt på marken och letar upp sin mammas förstånd på köksgolvet.
Victoria skildras på ett ärligt och varmt sätt, både det som är speciellt för henne - att inte kunna lära sig läsa och räkna lika bra och fort som andra barn, att inte kunna knyta skosnörena lika bra som sina syskon, att ha väldigt lätt till både skratt och gråt men svårt för att skynda - och det som är alldeles vanligt för ett lågstadiebarn.
Det är synnerligen svårt att skriva om barn med kognitiva funktionsnedsättningar, särskilt något så välkänt och stereotypiserat som Downs syndrom, utan att fastna i fällor där huvudpersonen förminskas, förgulligas eller tycks synd om. Lidbeck trampar inte i någon av de fällorna. Han skildrar Victoria som en stark person med stark vilja, stark personlighet och mycket utstrålning. Hon får tala för sig själv, och det gör hon utomordentligt!
De ovan upprepade punkterna, tillsammans med Adbåges underbara illustrationer (som inte utmålar Victorias typiska Downs-utseende som särskilt annorlunda än omgivningens, när det kommer till kritan) gör att jag faller pladask för boken om Victoria. Det här är helt enkelt en av de bästa barnböcker jag läst – och det har ingenting med Downs syndrom att göra. Funktionsnedsättningen spelar liksom inte så stor roll i den här boken där berättarglädjen och kärleken till barnens föreställningsvärld betyder allt.
En femma!
Mottagen: 21 mars 2012
Anmäl textfel
