Recension
av Döda flickors dans, Rachel Caine
Vampyrberättelse som aldrig står still
Den här boken tar vid på exakt samma ställe där Glashuset slutade. För att inte spoila för er som inte läst Glashuset till slut än så tänker jag inte tala om hur boken börjar.
Nåja, kärleksberättelsen mellan Claire och Shane fortsätter.
Shanes pappa återvänder till staden för att göra slut på vampyrerna. Snart blir även Shane indragen - så pass mycket att han blir av med sitt Beskydd. Claire och Eve försöker göra allt som står i deras makt för att rädda Shane ur vampyrernas rättssystem, men de har inte mycket tid på sig.
Jag satt som på nålar genom hela den här boken. Jag kunde knappt sluta läsa när jag väl kommit in i den. Som tur var sammanföll läsningen av den här boken med att jag fick feber och hosta, vilket gjorde att jag inte BEHÖVDE sluta läsa heller.
Egentligen så finns det inte mycket mer att säga om den här än om Glashuset. Jag är fortfarande kär i Shane, Claire är fortfarande trovädig, vampyrerna är fortfarande onda, språket är fortfarande enkelt och berättelsen står fortfarande inte still. Bara det faktum att den börjar redan på topp och sen bara eskalerar är väl bevis på sistnämnda.
Jag tycker att det är bra variation i samma miljö. Den upprepar sig inte, utan fortsätter.
Mottagen: 24 mars 2012
Anmäl textfel
