Recension
av Den odödliga Henrietta Lacks, Rebecca Skloot
Det extremt mänskliga ställs mot vetenskapen
Henrietta Lacks är en överlevare. Hon lever i 40-talets USA. Hon är svart och hon är kvinna. Hon kämpar hela livet för att uppfostra sina barn och leva ett drägligt liv. När hon är drygt 30 år diagnostiseras hon med cancer och efter nio långa månader av fasansfulla behandlingar och smärta dör hon. Här någonstans tar berättelsen om Henrietta Lacks som odödlig fart.
I samband med cancerbeskedet tar läkarna cellprover från Henrietta. Proverna kallas HeLa och visar sig ha samma överlevarinstinkt som Henrietta själv. Deras förmåga att ständigt dela sig och växa vidare gör dem till perfekta objekt för allsköns forskning. Man infekterar dem med virus, pepprar dem med gifter, skär i dem. Och säljer dem dyrt till hela världen.
Parallellt med berättelsen om HeLa-cellerna får vi följa Henrietta och hennes familjs öde. En fattig familj som vuxit fram ur resterna av slavarbete och sammanblandning med de vita ägarna som gärna skaffade sig barn med sina unga ”anställda”. När forskarna sätter skalpellen i Henriettas celler är det hennes dotter och släkt som vrider sig i smärta. När cellerna börjar mångfaldigas industriellt är det familjen Lacks tomma plånböcker det svider i.
Rebecca Skloot har lagt ner ett enormt arbete på att skriva sin bok. Hon har besökt Henriettas familj, läst journaler och spelat in tusentals intervjutimmar. Hennes idoga research och förmåga att förmedla dess resultat gör att jag som tämligen oinsatt i genetisk forskning kan läsa boken med mycket stor behållning. Allt är oerhört detaljrikt. Människorna är levande på riktigt. De tillåts ha sin egen röst och Skloot påpekar att hon aktivt valt att återge tal ordagrant. Människorna man möter är färgstarka, ömsinta, aggressiva, besvikna och starka. Det extremt mänskliga ställs mot vetenskapen. Det priviligierade mot det förfördelade. Kontrasterna är slående och skärpan är obönhörlig.
Henriettas celler har varit inblandade i upptäckten av mängder av mediciner. De har spelat en viktig roll i kloningsvetenskapen. Men framförallt var de en del av en ung svart kvinna som medan hon levde aldrig blev tillfrågad. Först efter sin död blev Henrietta exceptionell i allmänhetens ögon. Medan hon levde var hon bara ännu en av alla de outbildade svarta människor som inte var en del av samhället på riktigt.
Mottagen: 25 maj 2012
Anmäl textfel
