LitteraturMagazinets recension
av Antologi Tago, Rolf Classon
Matig antologi med svenska serier
Kartago är ett av de större svenska serieförlagen. I förlagets historia har det haft namnet Tago, som nu har blivit titeln på en första antologi i vad som förhoppningsvis blir en hel räcka av samlingsvolymer.
I denna första volym får vi se Jan Stenmark stenmarka vidare, Nina Hemmingsson hylla fittan i en rosafärgad seriesida, Joakim Pirinen satirsparka åt alla håll med ångestestetik. Frida Ulvegren skildrar utsattheten i att ragga. Sara Olausson spekulerar i sitt kanske kungliga ursprung. Henri Gylander visar oss barndomens magi och skräck.
Thomas Olsson (bild) och Pär Thörn (manus) skildrar en revolutionär poet som inte förmår hålla käften. Knut Larsson bjuder på läskiga teckningar med mycket känsla. Rui Tenreiro skildrar mystiska bioodlare. Carl Larsson får komma till tals med en tidig serie. Johan Jergner berättar om festivalfylla. Gunnar Lundkvist serverar ordlös Klas Katt-ångest. Emma Ahlqvist låter oss möta ett medelålders vårdbiträde som inte vill binda sig vid mannen hon har sex med. Anneli Furmark illustrerar en text av Cora Sandel om hennes katter.
Barndom är ett genomgående tema. Julia Hansen, ännu ganska oetablerad men antagligen nästa stora stjärna, tecknar läskigt bra och berättar med humor om en uppväxt bland Jehovas vittnen. Li Österberg fångar komplexiteten i sociala samspel mellan unga tonåringar. Emelie Östergren skildrar barndomen och gör det självklart helt suveränt, med känsla för det skrämmande i livet. Emma Rendel låter oss förstå två unga flickor som har bytt kläder med varandra och vad det innebär för deras identiteter.
Texter finns också. Redaktören Rolf Classon skriver om en gammal kärlek. Oskar Ekman har författat en kort biografi över Gustaf Tenggren, som tecknade åt Walt Disney. Eric Ericson diktar om påhittade orter. Martin Kellerman föreställer sig sin förläggare som år 2039 skriver sina memoarer, med inte särskilt lyckat resultat. Allra mest lysande på textfronten är Lena Ackebo, som blandar ekonomispråk med porr i en berättelse om revisorer som inte kan hålla händerna borta från varandra fast de borde granska räkenskaper.
Kvaliteten är genomgående hög bland de många bidragen. Texterna känns inte självklara i sammanhanget, men stör inte alltför mycket. Det enda riktigt tveksamma bidraget är Stefan Johanssons serie, som vare sig visar någon kvalitet i teckningsstil eller i berättande. Med bara ett bottennapp och mycket annat bra håller jag tummarna för att Tago blir ett återkommande inslag i serieutgivningen.
Mottagen: 30 september 2013
Anmäl textfel
