LitteraturMagazinets ljudboksrecension av Barnvakten, Rose Lagercrantz
Normala barns stora förväntningar och många besvikelser
“Det var den där flickan Nanna, hon som snart skulle fylla sju”
Nanna lever med mamma, pappa och lillasyster och alla är jättesnälla. Hon går i skolan och har en jättesnäll fröken. Men även när förutsättningarna är de allra bästa är sex-sju års åldern en svår tid. Än har man inte lärt sig att sätta ord på allting, kan inte riktig förklara hur det är. Dessutom är det en tid av stora förväntningar och många besvikelser.
Allt detta är ömsint gestaltat av Rose Lagercrantz i de två böckerna om Nanna och hennes närmaste: “Födelsedagsbarnet” och “Barnvakten”. Man får båda böckerna om man köper ljudboken “Barnvakten”.
Om det är för politisk (o)korrekt att skriva om en vanlig normal familj kan man lugna sig med att Nanna, om hon nödvändigtvis måste gifta sig med någon, så vill hon gifta sig med Ebba. Och minnena väller fram från min egen sjuårstid, då när jag var kär i Jenny och jag själv gladde mig så förfärligt över att vår tonåriga spännande barnvakt skulle komma. Och alla besvikelser! Och oförmågan att få de vuxna att förstå.
Med andra ord är detta böcker jag med glädje lyssnar på tillsammans med barn i sex-sjuårs åldern. Många fina samtal mellan vuxna och barn lär kunna utvecklas efter lyssnandet av böckerna, just den sortens samtal som hjälper os att bli bättre på att förklara vad vi menar.
Min enda kritik gäller musiken som finns inlagd mellan avsnitten i “Barnvakten”, den känns enbart störande. Kunde man inte ha valt lite bättre musik om man nödvändigtvis vill blanda högläsning och musik.
Det är Rose Lagercrantz själv som läser sina böcker med inlevelse och glimten i ögat.
Årets julklapp till de mindre barnen, om jag får välja.
Mottagen: 2 december 2013
Anmäl textfel