LitteraturMagazinets recension
av Mina hjältinnor : Eller vad jag har lärt mig av att läsa för mycket, Samantha Ellis
Kvinnoporträtt att stödja sig på
Samantha Ellis memoaridé är spännande och inkluderande. I "Mina hjältinnor" läser hon i 35-årsåldern om romaner skrivna av kvinnor för kvinnor. Resultatet är en trevlig och intressant bok.
Samantha Ellis, som är verksam som pjäsförfattare, vill se om hon fortfarande uppskattar de romaner hon slukat som tonåring eller yngre. Hon vill veta om hon fastnar för samma hjältinnor, och söker efter förebilder och rättesnören för sitt eget liv. Som läsare bjuds vi in att vandra bredvid.
Uppslaget fick Ellis när hon för några somrar sedan var ute på hedarna i Yorkshire med sin väninna. De började diskutera om det var bäst att vara Jane Eyre i romanen med samma namn eller Cathy Earnshaw i "Svindlande höjder". Det karga och blåsiga hedlandskapet är en viktig medspelare i Emily Brontës roman. Samantha Ellis hade alltid velat vara den vackra och passionerade Cathy. Men det var ju Jane som var självständig och inte gjorde något mot sin vilja. Det var hon som blev lyckligt gift.
Författaren till "Mina hjältinnor" har en personlig problematik att förhålla sig till. Hon hör till en judisk-irakisk gemenskap i London som under åren i exil har sett sig tvungen att bli strängare för att inte suddas ut. Samantha Ellis har traditionen med uppgjorda äktenskap att stångas emot.
När hon har sin konflikt med familjen då hon vill flytta hemifrån för att studera läser hon "Borta med vinden". Hon känner igen sig i Scarlett O’Hara som kämpar för sitt oberoende. Efter den söker hon sig till feministisk litteratur, som Germaine Greers klassiker "Den kvinnliga eunucken", Erica Jongs "Rädd för att flyga" och Marilyn Frenchs "Kvinnorummet". De stärker Ellis i att hon inte vill ha något traditionellt äktenskap. Som följeslagare har hon också Sandra Gilberts och Susan Gubars litteraturkritiska verk "The Madwoman in the Attic". Titeln syftar på hustrun i "Jane Eyre" som Mr Rochester håller fången på vinden.
Till slut ger föräldrarna med sig – på ett villkor. Om hon lyckas komma in i Cambridge får hon börja där. Ironiskt nog blir hon i samma veva kär i en ortodox jude, en ung man som undrar om hon vill hålla hushållet kosher, bo i Israel och täcka håret. Men efter en tid går det upp för henne att hon måste behålla sin frihet så länge som hon på egen hand söker efter vem hon kan bli.
I ett kapitel mot slutet får vi följa Ellis uppgörelse med Cathy Earnshaw och Jane Eyre. Och i det allra sista kapitlet går Ellis på djupet med vad som är en hjältinna.
"Mina hjältinnor" är på det stora hela en trevlig och intressant bok. En del referat och bokcitat innehåller den förstås, men det är nog oundvikligt när man ska samtala om litteratur på det sätt som Samantha Ellis gör. En bonus är den rika litteraturförteckningen med angivelser om de svenska översättningarna. Många andra verk behandlas än dem jag nämnt ovan: "Anne på Grönkulla", "Stolthet och fördom", "Unga kvinnor", "Mot fyren", "Tusen och en natt", med flera.
Mottagen: 11 juni 2015
Anmäl textfel
