LitteraturMagazinets recension
av En mörk strimma av ljus, Samar Yazbek
Kärlek mellan kvinnor i fattigdomens och förtryckets Syrien
Detta är en märklig roman, tung och tät trots sin ringa längd.
Två kvinnor som älskar varandra i en värld där männen har all makt. Går det ens att verkligen älska i en värld där ens kärlek är förbjuden? Vad är kärlek, egentligen? Kan man älska någon trots att man har enorm makt över dennes liv? Kan man någonsin helt ha makt över en annan levande människa?
Syrien. En fattig, ung kvinna. En äldre kvinna, rikt gift men fortfarande fången. Alya kommer från en misär där misshandel och sexuella övergrepp är en del av vardagen. Hon har hjälpt sin storasyster att begå självmord sedan denna först blivit förlamad efter pappans misshandel och sedan i sitt förlamade tillstånd våldtagits upprepade gånger av en pojke från kvarteret. När Alya är tio år och vägrar rota efter sopor längre, eftersom hon blivit utnyttjad bland soppåsarna, säljer pappan henne till ett rikt hem. Han tar flera årslöner i förskott och försvinner med pengarna. Alyas familj får aldrig veta vart hon - eller pappan - tog vägen.
Alya kommer att bo kvar hos Hanan och hennes man i tio år. Det är ett olyckligt hem hon har hamnat i, trots överskott på pengar. Hanan tvingades gifta sig med sin kusin och har aldrig förlåtit livet för hur det blev. Maken kunde inte få barn med sin första fru och familjen behövde en arvinge, men han är helt enkelt infertil och nu dessutom sängliggande, med en fru som hatar honom och aldrig förlåter det enorma sveket: att en man som hon såg som sin bror blev hennes härskare och påtvingade älskare.
Hanan avskyr att vara nära maken – men när hennes väninnor introducerar henne till kärlek mellan kvinnor hittar hon hem. Samkönad kärlek är i Syrien lika förbjuden som all annan sexualitet utanför äktenskapets ramar, men för Hanan blir det ett sätt att hitta både livet och lusten. Redan när Alya är elva år gör Hanan sin tjänsteflicka till älskarinna och relationen blir mittpunkten i båda kvinnornas liv. Hanan är den rika, den äldre, den som på pappret har all makt. Samtidigt får Alya också en makt genom relationen till Hanan och hennes make – men en makt som bara kan få uttryck genom sex.
Så kommer den natt som inleder romanen, den natt som omgärdar och innesluter hela berättelsen. Hanan hittar sin tjänsteflicka i makens säng och blir så arg att hon kastar ut Alya på gatan. Hela romanen består av den resterande natten. Hanan som försöker förstå vad hon har gjort mot den enda människa hon kanske faktiskt älskar, försöker hitta ett sätt att göra det ogjort. Alya som inte vet vart hon ska ta vägen. Båda känner, tänker, minns sina liv och alla hemska eller vackra detaljer.
Skrivsättet är fantasifullt och berättelsen är angelägen. Som helhet är boken kanske inte fulländad, men omskakande – helt klart en roman som är svår att lägga ifrån sig och lika svår att glömma.
Mottagen: 18 september 2013
Anmäl textfel
