Visa standardvy
Visa omslagsvy
Är du en långsam läsare?
På senaste tiden har det inte blivit mycket läsning för mig. Inte i form av böcker i alla fall. Över jul och nyår var jag i norrland och tanken var att jag skulle läsa där, om inte annat på den 120 mil långa färden dit och åter. Men nej. Icket. Nada.
Så blir det med jämna mellanrum. Jag har perioder av intensivt läsande och perioder då jag hellre sitter med fötterna i högläge och kliar mig själv på armarna. Men inte ens under de perioder då jag läser intensivt är jag en särskilt "effektiv" läsare. Nej, jag läser ungefär lika snabbt som jag pratar, vilket inte är särskilt rappt, med effekten att det generellt tar många timmars fokuserad läsning att läsa ut en bok.
Detta är ingenting som man direkt kopplar ihop med begreppet "bokmal". En bokmal är en sån där person som läser jämt och som läser toksnabbt. Typ Oscar Wilde. Det sägs att Oscar Wilde läste toksnabbt. Folk häpnade när de såg Oscar Wilde vända blad. "He's completely wilde!" sa man nog, "en riktig bokmal!".
Så någon bokmal kan jag nog således inte betraktas som. Jag är en vanlig läsare. En långsam läsare. En sköldpadda. En läsare med handbromsen i. En sån där läsare som inte bara har röda ringar på låren efter en läsession inne på toa utan även varande och infekterade blåsor.
Trots detta älskar jag faktiskt att läsa. Trots detta kan jag nog säga att läsning är en av mina större hobbys, en av mina passioner. Att läsning är en av sakerna som sätter guldkant på min vardag.
Vad för slags läsare är du?
Avdelning:
Kommentera
Tankar kring SCUM-manifestet
Slutligen tog jag ändan ur vagnen och läste det omtalade SCUM-manifestet av Valerie Solanas. Jag ville se vad the fuzz var about som jag brukar säga när jag inte fattar nånting om något som är allmänt omtalat.
SCUM-manifestet är lite som bibeln: många har läst andras tolkningar av skriften och gett egna utlåtanden därefter, i stället för att själva läsa boken för att kunna bilda sig en mer självständig uppfattning.
Något som ligger till SCUMS fördel gemtemot bibeln är tjockleken. Tunn som en matta, den väger bara några gram, tar den bara en timme eller nåt sånt att läsa. Annat än vad man kan säga om bibeln, som tar några år att läsa ut, kanske fem-tio år, nånting sånt.
Solanas SCUM-manifest var som ett starkt bakteriedödande munvatten. Eller som en iskall ansiktsdusch. Eller som ett barn som nyss upptäckt cykeln. Med andra ord var helt enkelt både skön och jobbig att läsa, samt rolig. Hon skriver med stor kolsvart humor.
Jag fattar inte Den Stora Kritiken kring boken. Kritiken som säger att den är galen, uppbringar till våld och är farlig. Vi har ju alla läst detta förr! Hundratals gånger! I historie- och filosofiklassen i skolan, i psykologin, genom tolkningar av bibeln, i bibeln - bara det att då har samma förminskande, föraktfulla språk riktats mot kvinnor. Med den minst sagt väsentliga skillnaden att då har det gjorts på hundra procent allvar av mäktiga inflytelserika karlar som har fått tonvis av medhåll och gehör, vilket har haft allvarliga konsekvenser för kvinnors _verkliga_ sociala ställning runt om i hela världen.
Och så den här Ständiga Kritiken att kvinnor som uppskattar SCUM skulle vara fullfjädrade manshatare. Är alla som uppskattar Aristoteles, som beskrev kvinnan bland annat som en "ofullgången man", kvinnohatare?
Kvinnor har ansetts vara ohjälpligt födda som sinnessvaga ägodelar utan fullständiga rättigheter, och detta har varit ”allmänt vedertaget” av maktinstanser (tex lagstiftning) ända fram till 1900-talet, ända in på nutid! Gosh, vi klarar inte ens att vara jämställda idag. Ojämställdheten är så närvarande att den är helt omöjlig att missa, ändå finns de människor som påstår att det inte kan bli bättre än vad det är idag. Say what? När man tänker på det skulle man skratta om det inte vore så tragiskt. ”Kan inte bli bättre än idag”, vilket skämt. Eller det här: ”varför ska ni bara klaga, vi bor faktiskt i världens jämställdaste land”. Jaha? Det enda det innebär är ju att vi inte har någon annanstans att ta vägen.
Jag önskar att ett stort fett propellerplan kunde fylla hela sin last med SCUM-manifestet och låta dem regna över stad och land så att alla får läsa. Åtminstone borde den bli obligatorisk läsning i grundskolan.
Och ja, SCUM är en våldsam bok. Ja, den uttrycker manshat. Ja, Solanas sköt Andy Warhol. Men sätt in det i en kontext. Läs lite kvinnohistoria. Lyssna på vad Solanas säger. Se dig omkring. SCUM drar saker till sin spets. Den vänder på steken. Men tyvärr, som det så ofta är när kvinnor försöker beskriva sina upplevelser och sin situation, så förminskas de ner till ”hysteriska”, ”galna” kvinnor med ”daddy issues” (med andra ord: försöker göra henne till ett svagt eko av en man). Unket. Läs SCUM.
Avdelning: Klassiker Taggar: #feminism #jämställdhet
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Fredagsenkät - min läsning just nu
Nu är det dags för mig att göra fredagsenkät! Ni kan göra detsamma.
1. Vad läser du just nu?
Boken Kvinnohistoria skriven av en blandning forskare i ämnet. Jag minns inte att vi nånsin fick läsa om kvinnors historia nån enda gång i skolan. Kanske nämndes kvinnor, men i så fall som en parantes eller bara med en suck i stilen "jamen det var ju så det var... dom var horor/älskarinnor/störande lesbiska poeter. Kvinnors historia är som ett stort svart gapande hål i historieböckerna. Det är väldigt märkligt, plus att det gör mänsklighetens historia så endimensionell och livlös. Är ni människor där ute tillfredsställda med hur historien är skriven!? Det finns fler kvinnor än män på den här planeten. Men var var kvinnorna, och vad gjorde de? Det är det jag försöker luska fram. Synd bara att jag måste göra det av egen kraft och helt på eget initiativ. Men men! Bättre sent än aldrig! *high five*
2. Vad ska du börja på här näst?
Det blir fortsättning i samma tema: Kvinnans tidigaste historia - Från vördnad gudinna till värdelös slav av Lillemor Sahlberg. Ja som ni ser är jag inte direkt lockad av att läsa julböcker. Tomtar och december-nissar får passera till andras bokhyllor.
3. Föredrar du att läsa böcker på originalspråk eller översatta till svenska? Om det inte är en bok av en svensk författare naturligtvis.
Helt klart originalspråk. Översättningar är ofta ganska störiga. Och jag skulle vilja se en Svensk bok översatt till Svenska haha (nog för att det säkert har hänt).
4. Om så, vilka språk brukar du läsa på i så fall?
Bara engelska hehe. De flesta böcker jag gillar att läsa brukar inte ens finnas översatta dessutom. Det var så jag kom in på att börja läsa på engelska över huvud taget. Nu är jag van.
5. Och så en lussefråga, för det är ju trots allt Lucia! Vet du någon bra bok som utspelar sig på Lucia som du skulle kunna rekommendera?
Jag rekommenderar verkligen den här Lucia is a reptile from another dimension av David Icke. Där går han igenom myterna kring Lucia och plockar ner Vatikanens och Kristendomens historieförfalskning steg för steg på ett ostridbart och övertygande vis. Lucia var inte alls nåt helgon. Hon var en skräcködla. Nej jag skojar bara. Det finns ingen sådan bok. Tror aldrig att jag har läst en bok med jultema faktiskt. Förutom barnböcker då.
Taggar: #historia #konspirationsteorier #fredagsenkäten
Kommentera
Per Morberg missade inte boksigneringen i alla fall
Jag kom till butiken ungefär ett dygn efter att den hypade julmatsförfattaren varit på besök. Kvar fanns bara en stor tron gjord av renaste papp. En tron helt tapetserad med bilder på Morberg.
Avdelning: Mat
Kommentera
Man undkommer tydligen inte Per Morberg såhär inför jul
"Jag heter Per Morberg och jag firar jul. Tillsammans med döda dovhjortar."
Idag gick jag och handlade. Jag behövde lite smågrejer bara så jag i princip rusade genom butiken. Trots detta sprang jag på Per Morbergs ansikte minst sju gånger innan jag nådde utgången. Första gången jag sprang på en bild med honom kunde jag inte låta bli att skratta inombords. Jag kan inte sätta fingret på exakt varför, men jag dog av skratt på insidan. Bilden föreställde Per Morberg i hästsläde i porös mjölsnö i vilken en vacker häst får kämpa sig yr. Jag tror att mitt inre skratt kom sig av att Morberg såg ut som en sursträng 1800-tals adelsherre iklädd 44 lager blöt ull. Samtidigt som jag inte kunde låta bli att tänka på Alfred med blodförgiftning, varför nu det skulle vara roligt, då det är jättehemskt (han dör ju nästan av blodförgiftningen).
Hur som helst upphörde inte bilderna på honom att dyka upp. Han var tamefan tapetserad över hela butiken.
Tog ägg - NÄMEN SE PER MORBERG
Plockade bananer - TITTUT! HÄR KOMMER PER MORBERG
Tog ett paket müsli - TJA, MITT NAMN ÄR PER MORBERG
Lite lösgodis kan ju va gott - LÅT OSS PÅMINNA DIG OM PER MORBERG
Jag tänkte att om jag kommer ut från den här butiken, och jag blickar upp mot himlen. Kommer Per Morberg täcka månen då?
Innan jag till slut kämpat mig mot utgången på samma sätt som den där vackra hästen måste kämpa genom snön kom jag på varför butiken var så angelägen att visa upp honom (ja för till sist läste jag ju vad det stod bredvid bilderna): han kommer att komma till butiken i övermorgon och signera sin nya bok.
Vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Jag är helt säker på att jag inte vill ha boken,
men jag måste säga att tanken lockar mig oerhört att gå till butiken när han är där, trots att jag aldrig har haft ett kännbart behov av att ha vare sig hans fysiska person eller hans bok i min närhet. Jag kan inte riktigt förklara det, men jag vill liksom ställa mig 20 meter ifrån honom och ta suddiga paparazzi-bilder med mobilen. Sen vill jag posta dessa bilder på instagram trots att ingen förmodligen bryr sig. Varför vill jag göra det, det är ju helt sjukt???
Men jag tänker så här ändå: Per Morberg är en av Sveriges främsta skådespelare och hans insats som Viggo i Rederiet lämnade ingen oberörd. Det måste vara därför.
Har ni varit på boksignering någon gång? Brukar ni kanske gå regelbundet? Vad har hänt då? Skriv gärna och berätta!
Taggar: #boksignering
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Dilemma: barnet vill läsa en dålig bok
Häromdan kom min son hem från skolan med en bok ömt nedpackad i ryggan. Det värmer mitt modershjärta att han, nyss ett knyte i min famn, kommer hem med böcker och har ett spirande intresse för läsning.
Jag plockade upp boken, strök med handen på omslaget, men... insåg snabbt att den var tvärt emot min egna smak.
Omslaget ser väl någorlunda ut med hajar, men efter att jag bläddrat lite i den så förstod jag att boken inte alls handlar om hajar, utan om nån unge som ligger och fantiserar om dito på grund av att hens egna liv säkert är skittråkigt. Inget fel i det, men boken såg helt aptrist ut.
Jag själv är ganska kräsen. Jag kan inte läsa böcker jag tycker är värdelösa. Det går inte. Jag minns när jag var liten och försökte läsa nån Kitty-bok som syrran hade liggandes. Det är enda gången som jag somnat med en bok eller tidning i ansiktet, ever. Nånstans när Kitty var på bröllop och hade fiskar i handväskan klarade mina ögon inte längre att vara vakna. Min uppmärksamhet var död. Efteråt grävde jag ned boken i skogen. Skoja bara.
Så till den här boken, "hajboken". Här har alltså min kära lilla sexåring gått till skolans bibliotek och lånat en bok, bara för att jag ska börja svettas varje gång jag ser den i rädsla för att jag måste behöva läsa skiten. Vad är detta? Jag vill inte vara nån diktatur-förälder som ba "INTE ÖVER MIN TRÖSKEL" så fort de kommer med något jag inte är intresserad av eller förstår. Inte för att jag har uttryckt nåt högt om boken, men ändå.
Hur gör ni när era barn kommer hem med vad ni själva bedömer som något riktigt ointressant och tråkigt, ett tecken på dålig smak och låg kvalitetskänsla etc?
Jag har tänkt, och jag har kommit fram till att jag måste och ska ge boken en chans. Vem vet, han kanske inser hur trist den är. Eller så... kanske det är jag som har fel. Vi får se.
Kommentera
/Visa 12 kommentarer
Har lånat Coraline
Senast jag var på biblioteket fick jag med mig seriealbumet Coraline hem. Har ni hört talas om den? Förmodligen har ni det. Den kom inte annat ut som animerad film för några år sen och den filmen var hyffsat populär eftersom den påminde rätt mycket om Tim Burtons A nightmare before christmas. Till stilen alltså. Och så klart var det inte bara därför den nådde publiken.
För er som missat denna pärla kan jag säga att Coraline handlar om en tjej som är nyinflyttad i ett hus där även några föråldrade kufar är inhysta. Hennes föräldrar har inte tid med henne så hon hittar en nyckel som leder till en parallell värld där kufarna i huset inte bara är kufar längre utan djupt obehagliga slags underhållare. Samma gäller hennes föräldrar, som till skillnad från hennes orginalföräldrar skämmer bort henne med den enda baksidan att de samtidigt beter sig som psykopater i upptrappningen.
Det här är en av många favoritsessioner i boken:
Ja det är alltså inte den bästa parten kanske men jag gillar det där katten säger. Att vi människor har namn för att vi inte vet vilka vi är. Jag tror att det kan vara så. Att vi sätter namn, titlar och gränser på saker och ting för att vi inte förstår hur gränslöst allt är.
Seriealbumet är mörkt, humoristiskt, obehagligt och tankeväckande filosofiskt på sina ställen.
Har ni tips på seriealbum som går i samma anda så får ni gärna tipsa.
Avdelning: Serier
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
