När flum och vetenskap möts
Tillhör religioner och myter endast människans desperata behov av att berätta en god historia och samtidigt förklara varifrån vi kommer och varför vi är här? Eller har de invävda koder, försöker de berätta något för oss? Innehåller de gömda budskap och glömd visdom?
Befinner vi oss just nu vid civilisationens högsta topp genom historien, eller har vi varit här förut? Och vad är det som skiljer oss idag från då Rom expanderade sitt rike?
David Wilcock försöker besvara de frågorna i The Synchronicity Key. Han tror att gamla myter och historier följer ett mönster, ett mönster som finns i vårt undermedvetna, och han är övertygad om att tiden inte är linjär utan cyklisk: att tiden går att beskrivas som en cirkel snarare än en rak linje. I den här boken går han igenom ämnen som reinkarnation, historiska moment som tycks upprepa sig och om hur alla stora berättelser i både Hollywood och böcker tycks följa en särskild kod, en kod som tycks finnas invävd i mänsklighetens DNA.
Jag har själv tänkt på det här. Jag har tänkt på det när jag har suttit och gråtit över ödena i vår egna Astrids böcker om Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio. Är inte hennes sagor väldigt lika Tolkiens Sagan om Ringen och filmen Gladiator? Vad är det som gör att vi älskar att samma historia berättas om och om igen, fast med olika karaktärer och till synes olika men egentligen ganska liknande öden? David Wilcock tror att det är så mycket mer än vår kärlek till en god historia. Han tror att de här berättelserna påminner oss om varför vi är här, varför vi finns till, både individuellt och som population på hela jorden.
För att styrka sina teorier använder Wilcock allt från Edgar ”den sovande profeten” Cayce, serien The Law of One i vilken medier förmedlat meddelanden från andra dimensioner, till nobelpristagare och andra mer eller mindre välansedda forskare. Han summerar och drar paralleller och slutsatser utifrån detta.
Men är det som han lägger fram och presenterar vettigt? Eller är det skrattretande, flummigt och stinker det måhända av New Age?
Få av de saker som han presenterar i boken tycker jag hittills har varit vare sig skrattretande eller stinkande. Flummigt, så klart att det är flummigt! Men det tillkommer ämnet så att säga. Det går inte att skriva en bok om kroppens energier, reinkarnation, andra dimensioner och ett levande kosmos utan att det klassas som flummigt i nuläget. Men jag måste säga att detta är läsning som både är intressant och rolig, samt värt en funderare.
Något jag gillar med David Wilcock är hans glada amatöranda, blandat med hans många år av erfarenhet och engagemang inom denna genre och så uppskattar jag hans perfektionistiska läggning. Han vill få det rätt. Han vill slippa onödiga hån online som går ut på att han skulle sakna belägg eller sprida falska, löjeväckande sägner. Han vill vara trovärdig, och han jobbar hårt för att vara det. Men kan en person som skriver om såna här saker samt varit ett av ansiktena utåt för History Channels succéserie Ancient aliens lyckas med att vara trovärdig?
Frågar man mig så tycker jag det. Absolut. Jag tänker inte förneka att det emellanåt känns som att Wilcock greppar efter halmstrån och drar paralleller som jag måste tvivla på, särskilt i kapitlet där han går igenom historiska upprepningar, men jag tänker att det nog delvis är för att han inte har varit i kontakt med någon historiker, utan i stället tycks ha suttit och googlat till sig historiska årtal. Men det är som jag sa: jag gillar hans glada amatöranda. För även om han är så pass alldaglig i sin research att han gladeligen kan säga att han suttit och googlat, så finns det även ett djup och en seriositet i hans kunskaper och tankar - det vill säga något som är väldigt svårt att googla sig till.
Hittills har jag bara läst lite mer än halva boken. Jag är en sån här person som läser intensivt men stötvis, och jag ser fram emot att läsa andra halvan.
Den här typen av litteratur är något helt annat än skönlitterära historier. Böcker av det här slaget öppnar inte en fantasivärd fylld av hjältar, ondskefulla fiender och äventyr. Den här typen av böcker föreslår att vi är äventyret.
Läs med ett öppet sinne och låt världen förvandlas till något annat än en grå och trist vardag. Låt världen bli en plats där äventyret är verkligt och du själv får välja huruvida du är hjälten eller motsatsen. Åtminstone för en stund.
Avdelning: Fakta Taggar: #myter #religion #vetenskap
Är du en långsam läsare?
På senaste tiden har det inte blivit mycket läsning för mig. Inte i form av böcker i alla fall. Över jul och nyår var jag i norrland och tanken var att jag skulle läsa där, om inte annat på den 120 mil långa färden dit och åter. Men nej. Icket. Nada.
Så blir det med jämna mellanrum. Jag har perioder av intensivt läsande och perioder då jag hellre sitter med fötterna i högläge och kliar mig själv på armarna. Men inte ens under de perioder då jag läser intensivt är jag en särskilt "effektiv" läsare. Nej, jag läser ungefär lika snabbt som jag pratar, vilket inte är särskilt rappt, med effekten att det generellt tar många timmars fokuserad läsning att läsa ut en bok.
Avdelning:
Kommentera
Tankar kring SCUM-manifestet
Slutligen tog jag ändan ur vagnen och läste det omtalade SCUM-manifestet av Valerie Solanas. Jag ville se vad the fuzz var about som jag brukar säga när jag inte fattar nånting om något som är allmänt omtalat.
SCUM-manifestet är lite som bibeln: många har läst andras tolkningar av skriften och gett egna utlåtanden därefter, i stället för att själva läsa boken för att kunna bilda sig en mer självständig uppfattning.
Avdelning: Klassiker Taggar: #feminism #jämställdhet
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Fredagsenkät - min läsning just nu
Nu är det dags för mig att göra fredagsenkät! Ni kan göra detsamma.
1. Vad läser du just nu?
Boken Kvinnohistoria skriven av en blandning forskare i ämnet. Jag minns inte att vi nånsin fick läsa om kvinnors historia nån enda gång i skolan. Kanske nämndes kvinnor, men i så fall som en parantes eller bara med en suck i stilen "jamen det var ju så det var... dom var horor/älskarinnor/störande lesbiska poeter. Kvinnors historia är som ett stort svart gapande hål i historieböckerna. Det är väldigt märkligt, plus att det gör mänsklighetens historia så endimensionell och livlös. Är ni människor där ute tillfredsställda med hur historien är skriven!? Det finns fler kvinnor än män på den här planeten. Men var var kvinnorna, och vad gjorde de? Det är det jag försöker luska fram. Synd bara att jag måste göra det av egen kraft och helt på eget initiativ. Men men! Bättre sent än aldrig! *high five*
2. Vad ska du börja på här näst?
Det blir fortsättning i samma tema: Kvinnans tidigaste historia - Från vördnad gudinna till värdelös slav av Lillemor Sahlberg. Ja som ni ser är jag inte direkt lockad av att läsa julböcker. Tomtar och december-nissar får passera till andras bokhyllor.
3. Föredrar du att läsa böcker på originalspråk eller översatta till svenska? Om det inte är en bok av en svensk författare naturligtvis.
Helt klart originalspråk. Översättningar är ofta ganska störiga. Och jag skulle vilja se en Svensk bok översatt till Svenska haha (nog för att det säkert har hänt).
4. Om så, vilka språk brukar du läsa på i så fall?
Bara engelska hehe. De flesta böcker jag gillar att läsa brukar inte ens finnas översatta dessutom. Det var så jag kom in på att börja läsa på engelska över huvud taget. Nu är jag van.
5. Och så en lussefråga, för det är ju trots allt Lucia! Vet du någon bra bok som utspelar sig på Lucia som du skulle kunna rekommendera?
Jag rekommenderar verkligen den här Lucia is a reptile from another dimension av David Icke. Där går han igenom myterna kring Lucia och plockar ner Vatikanens och Kristendomens historieförfalskning steg för steg på ett ostridbart och övertygande vis. Lucia var inte alls nåt helgon. Hon var en skräcködla. Nej jag skojar bara. Det finns ingen sådan bok. Tror aldrig att jag har läst en bok med jultema faktiskt. Förutom barnböcker då.
Taggar: #historia #konspirationsteorier #fredagsenkäten
Kommentera
Per Morberg missade inte boksigneringen i alla fall
Jag kom till butiken ungefär ett dygn efter att den hypade julmatsförfattaren varit på besök. Kvar fanns bara en stor tron gjord av renaste papp. En tron helt tapetserad med bilder på Morberg.
Avdelning: Mat
Kommentera
Man undkommer tydligen inte Per Morberg såhär inför jul
"Jag heter Per Morberg och jag firar jul. Tillsammans med döda dovhjortar."
Idag gick jag och handlade. Jag behövde lite smågrejer bara så jag i princip rusade genom butiken. Trots detta sprang jag på Per Morbergs ansikte minst sju gånger innan jag nådde utgången. Första gången jag sprang på en bild med honom kunde jag inte låta bli att skratta inombords. Jag kan inte sätta fingret på exakt varför, men jag dog av skratt på insidan. Bilden föreställde Per Morberg i hästsläde i porös mjölsnö i vilken en vacker häst får kämpa sig yr. Jag tror att mitt inre skratt kom sig av att Morberg såg ut som en sursträng 1800-tals adelsherre iklädd 44 lager blöt ull. Samtidigt som jag inte kunde låta bli att tänka på Alfred med blodförgiftning, varför nu det skulle vara roligt, då det är jättehemskt (han dör ju nästan av blodförgiftningen).
Hur som helst upphörde inte bilderna på honom att dyka upp. Han var tamefan tapetserad över hela butiken.
Tog ägg - NÄMEN SE PER MORBERG
Plockade bananer - TITTUT! HÄR KOMMER PER MORBERG
Tog ett paket müsli - TJA, MITT NAMN ÄR PER MORBERG
Lite lösgodis kan ju va gott - LÅT OSS PÅMINNA DIG OM PER MORBERG
Jag tänkte att om jag kommer ut från den här butiken, och jag blickar upp mot himlen. Kommer Per Morberg täcka månen då?
Innan jag till slut kämpat mig mot utgången på samma sätt som den där vackra hästen måste kämpa genom snön kom jag på varför butiken var så angelägen att visa upp honom (ja för till sist läste jag ju vad det stod bredvid bilderna): han kommer att komma till butiken i övermorgon och signera sin nya bok.
Vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Jag är helt säker på att jag inte vill ha boken,
men jag måste säga att tanken lockar mig oerhört att gå till butiken när han är där, trots att jag aldrig har haft ett kännbart behov av att ha vare sig hans fysiska person eller hans bok i min närhet. Jag kan inte riktigt förklara det, men jag vill liksom ställa mig 20 meter ifrån honom och ta suddiga paparazzi-bilder med mobilen. Sen vill jag posta dessa bilder på instagram trots att ingen förmodligen bryr sig. Varför vill jag göra det, det är ju helt sjukt???
Men jag tänker så här ändå: Per Morberg är en av Sveriges främsta skådespelare och hans insats som Viggo i Rederiet lämnade ingen oberörd. Det måste vara därför.
Har ni varit på boksignering någon gång? Brukar ni kanske gå regelbundet? Vad har hänt då? Skriv gärna och berätta!
Taggar: #boksignering
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Dilemma: barnet vill läsa en dålig bok
Häromdan kom min son hem från skolan med en bok ömt nedpackad i ryggan. Det värmer mitt modershjärta att han, nyss ett knyte i min famn, kommer hem med böcker och har ett spirande intresse för läsning.
Jag plockade upp boken, strök med handen på omslaget, men... insåg snabbt att den var tvärt emot min egna smak.
Kommentera
/Visa 12 kommentarer
Har lånat Coraline
Senast jag var på biblioteket fick jag med mig seriealbumet Coraline hem. Har ni hört talas om den? Förmodligen har ni det. Den kom inte annat ut som animerad film för några år sen och den filmen var hyffsat populär eftersom den påminde rätt mycket om Tim Burtons A nightmare before christmas. Till stilen alltså. Och så klart var det inte bara därför den nådde publiken.
Avdelning: Serier
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Hälsosam inspiration
Jag har en åttaåring som i hela sitt liv varit väldigt vig. Hon lärde sig inte gå förrän hon var 17 månader gammal och hon lärde sig aldrig att krypa eftersom hennes ben var som sladdriga överkokta spagettis. Hon gillar att slå knut runt sig själv och att sitta i split när man ser film.
"Vet du vem du påminner mig om" sa jag igår, och plockade fram en bok från bokhyllan. "Du påminner mig om den här mannen".
Taggar: #yoga #inspiration #hälsa
Kommentera
Batterier i böcker osar avfall
Tänk dig ett högt berg. Gör du det nu? Bra. Tänk dig nu att det runt berget ligger massor av romantisk dimma, nästan som gas, du vet, vita moln och grejer. Gör du det? Utmärkt. Tänk dig att solen går upp bakom berget och att berget nästan tycks skimra i soluppgången. Vackert va? Mm, berg på det här sättet får en ju att tänka på bergsgorillor och tropiska frukter, eller hur. Underbart ju. Men tänk dig nu att berget är helt gjort av batterier.
Avdelning: Barn Taggar: #besvikelse
Kommentera
438 dagar i en tweet... med emojis!
Satt och kollade igenom twitterfeeden i vanlig ordning, scrolla scrolla scrolla, när det kom upp något som var för mig fullständigt nytt trots att jag har en gedigen bakgrund inom twitter: En hel bok. Detalj för detalj. Efter dramaturgins alla regler - uppgångar, nedgångar, besvikelser, faror, hopp. Allt i en enda tweet. Med hjälp av emojis!
Avdelning: Fakta Taggar: #Afrika #emojis
Kommentera
En komplicerad bok
Detta är boken som jag gnager på just nu.
Alchemy of Nine Dimensions av Barbara Hand Clow.
I lite mer "medvetna", eller "flummigare" kretsar har jag uppfattat det som att denna bok är ett slags måste. Jag såg en intervju med Barbara Hand Clow där hon berättade om boken och det gjorde hon bra för jag kände bara att denna bok måste jag läsa. Men det är inte helt lätt måste jag säga.
Taggar:
#andlighet
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Hur läser ni?
Nu är jag tillbaka! Det är kanske inte någon som direkt har märkt att jag är borta, men jag kan meddela er om att jag bloggade här förr, och att jag var mycket älskad. Har funderat på vad jag ska skriva i detta "första på länge"-inlägg. Ska jag berätta om böcker som jag har hemma och tänker läsa?
Eller ska jag berätta om böcker jag läst medan jag varit borta? Eller ska jag ge er allmäna tips på läsbarheter bara?
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Barnböcker som får en att gråta
Igår kväll läste jag Kan du vissla Johanna för barnen. Ja, ni vet den där boken av Ulf Stark som blivit en film som visas varje jul. Den boken är lättsam och lättläst, man skuttar snabbt mellan händelserna, den byggs upp och utstrålar en gemytlig humoristisk stämning.
Kommentera
/Visa 22 kommentarer
Det finns en manlig motsvarighet till chock litt!
Tack vare en kommentar från Sarah Utas, bibliotekarie och bokrecensent, har jag fått reda på att det finns en manlig motsvarighet till chick lit - lad lit.
Jag skär ut och klistrar in från Wiki:
"Lad lit, en litteraturgenre som skildrar män i 20- och 30-årsåldern. Oftast är böckerna skrivna av män. Karaktärerna är ofta män som är rädda att binda sig i förhållanden."
Visst låter det banbrytande tråkigt? Visst låter det som något som, efter en stund, skulle gå att liknas med kinesisk vattentortyr? Jag tycker att chick lit verkar jättetråkigt - men visst verkar lad lit ungefär 100 snäpp tråkigare?
Usch vad tråkigt lad lit verkar. Måste gå från datorn ett tag för att inte somna när jag tänker på det.
Kommentera
En chicklitbrud som super och ligger är ingen chicklitbrud
Jag läste Emma Kreüs krönika om chicklit-kvinnor. Hon tycker att de är neurotiska mähän och önskar lite mer jävlar anamma. Min erfarenhet av chicklit begränsar sig till att jag har sett Bridget Jones på tv, så jag vet egentligen inte mycket om hur hjältinnorna framställs.
Kreüs beskriver i alla fall hjältinnorna som neurotiska och mentalt bräckliga.
Och till sist detta stycke:
"För vore det inte roligt att läsa om en kvinnlig hjältinna som drog världen över, bekämpade onda skurkar, drack mer sprit än en normal parkbänksA-lagare och ständigt hade tjusiga karlar som kröp ner i hennes säng när hon än vände ryggen till?"
Jag tänker... vad är det här? Är det Strindberg som återvänt från de döda? Och dyker männen bara upp när hon vänder ryggen till?
Alltid alla detta grimaserande över "kvinnliga beteenden" och att ha vad man kallar för "manliga beteenden" som en sundare och mer intressant utgångspunkt.
Och skulle det ens kunna kallas för chicklit om böckerna drogs mer åt handlingskraft och jävlar anamma-hållet? Jag menar, det finns ju massor av litteratur som innehåller kvinnliga huvudkaraktärer som har de egenskaperna. Ta bara Unni Drougges böcker om karaktären Berit Hård och finns det ingen som heter typ Anne Holt?
Grejen är att böcker skrivna om Berit Hård och Anne Holt knappast läggs inom genren chicklit. Böcker som har lite hårdare språk och lite mer mångfacetterade karaktärer verkar helt enkelt inte höra hemma i den genren.
Som jag uppfattar det är chicklit nån form av förstärkning och nästan karikatyr utav en kvinna i sin könsroll, precis som actionhjältar och gangsters är detsamma av den manliga sidan. Den ena sidan har ett överdrivet rikt känsloliv, medan den andra sidan är typ helt känslomässigt avslagen.
Så problemet är väl egentligen inte att chicklitkaraktärerna är neurotiska. Problemet är väl att genren kallas chicklit eftersom den handlar om kvinnor och vänder sig mot kvinnor, medan det inte finns någon manlig motsvarighet. Det är för att manliga motsvarigheter anses vara någon slags "naturlig standard" och "självklarhet".
Se andra ord som till exempel: "tjejband", "tjejfotboll", "kvinnlig läkare", med mera.
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Unge Stalin ett mästervärk indeed!
Var ute på bokhandeln och lallade omkring när jag stötte ihop med ett bokomslag som jag sett så mången gånger förr när jag suttit och kommunistsurfat.
Uppsala Nya Tidning - you got it right!!
Unge Stalin (eller ska vi säga.. Stilin?) ser ut som värsta ärkehipstern! Håret är helt overkligt, sånt quiff har inte ens Cimon Lundberg och då har han ändå tillgång till dagens moderna plattänger och hårfönar.
Åh unge Stalin. I wish you could make my hair come true!
Kommentera
Säg en bok ni läst som var riktigt dålig
De flesta har sina favoritböcker, och de flesta har också några böcker som de minns med avsky.
Berätta gärna om ett riktigt dåligt läsminne!
En av de sämsta böcker jag läst är Darling river av Sara Stridsberg. Darling river är någon slags spinoff på Vladimir Nabokovs Lolita och jag tyckte väl att man skulle kunna lämna Lolita ifred, inte våldta henne ytterligare så att säga.
Stridsberg gjorde många tappra försök till vacker, filosofisk och djup symbolism i sin bok, men det blev bara fattigt och fånigt tycker jag. Några av de vanligaste återkommande "symbolerna" var fjäril och snö. Varje gång fjäril eller snö kom upp i texten så tänkte man NÄMEN VAD FAN i äkta Jakob Eklund-anda.
Och så försökte hon uttrycka sig så smutsigt som möjligt hela tiden. Jag vet inte hur många gånger hon använde ordet "träck", kanske 100 gånger?
Men eloge ska man ge till Stridsberg för att hon faktiskt KAN skriva i alla fall. Det blev inte så bra denna gång (i min mening) men hon har gåvan så att säga.
Det har inte Kristin Ómarsdóttir som har skrivit boken Här. Här snackar vi en författare som skriver som om hon är en lobotomerad på starka lugnande tabletter. Dessutom använder hon ord som "kissemjau" i stället för katt emellanåt, kanske för att variera sitt språk, jag vet inte, det är hur som helst fullständigt oförlåtligt på det sätt hon gör det.
Boken handlar om hur några soldater kommer till en stuga och dödar alla utom en tjej. Innan kapitlet ens är klart sitter man och undrar varför de inte sköt henne också. Och sig själva. Vilket dom kanske gör innan boken är slut, jag vet inte, jag läste den aldrig färdigt.
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
