Recension
av Den gamle mannen och valen, Stian Hole
Bra budskap i annorlunda barnbok
Omslagsbilden ger sken av att vara en fint tecknad berättelse om en man och en val. Bilderna och berättelserna är dock något mer än detta första intryck.
Om jag börjar med bilderna är de en blandning av fotografi och målning. Till en början tyckte jag det såg något groteskt ut med den fårade sjömannen bredvid de mjuka dragen. Jag gillade det dock mer längre in i boken. Något annorlunda för en barnbok, men ett intressant "annorlunda".
Cornelius bor med sin katt Trots långt uppe i norr. Inte långt därifrån bor Cornelius bror Halvor. De ser varandra från sina hus, men är ovänner och pratar inte med varandra. En dag strandar en val på stranden vid Cornelius hus. Han gör allt han kan för att försöka få ner valen i havet igen. Men han klara det inte själv, han måste ta hjälp från någon. Men vem?
Berättelsen är väldigt fin. Den handlar om att det visst går att leva i ensamhet, att en katt är ett bra sällskap, men den handlar också om något djupare. Om att vi verkligen kan behöva hjälp från andra ibland. Att klara sig ur svåra situationer går inte alltid lätt på egen hand. Boken visar på vikten av relationer och förlåtelse. Ett väldigt bra budskap som ligger invävt i en fin historia. Å andra sidan är den ganska förutsägbar, men det tycker jag inte stör särskilt mycket. Detta är en barnbok med mening och som väcker funderingar. En bra kombination för barn i femårsåldern.
Första meningen: Långt uppe i norr, där fjället möter havet, bor gamle Cornelius och hans katt Trots.
Mottagen: 15 april 2013
Anmäl textfel
