LitteraturMagazinets recension
av Aftonland, Therese Bohman
Henne gick livet förbi
Therese Bohmans ”Aftonland” är så bra. Den är så trevlig att läsa, trots mörka stråk. Jag vill inte att den ska ta slut. Språket är levande och knyter mig nära den kvinnliga huvudpersonen.
Som hennes förra ”Den andra kvinnan” är det en Stockholmsroman. Karolina rör sig i miljöer som jag känner väl igen: universitetet och Södermalm. Men det vandras inte lika mycket som i den tidigare boken. Där skapade berättaren den kvinnliga flanör som hon saknat i litteraturen.
Karolina, 41 år gammal, har nyligen lämnat ett långt samboförhållande där kärleken tagit slut. Lågan har falnat. Mannen har blivit mer intresserad av sina antikviteter än av hennes kropp.
Själv älskar hon alla män – nästan: såväl äldre lönnfeta med mage som unga, lena och fjuniga. Hon har inga svårigheter att dra männen till sig. Hon har lätt att umgås med det motsatta könet. Men den bekräftelse hon får stannar i sängen. Annan närhet får fruarna.
Karolina är konstprofessor. Beskrivningarna är levande, och mellan de erotiska mötena interfolieras konstfilosofiska resonemang.
Hon älskar vin närapå lika mycket som sex, så till den grad att hon börjar fundera på om hon är missbrukare av båda. Men ändå hör dessa komponenter till det ljusa och livfulla i ”Aftonland”.
Det mörka är bristen, saknaden. Karolina säger att hon försökt sätta sig upp mot systemet, det som placerar in i familj, radhus och Volvo. Hittills har hon lyckats. Men vill hon avstå? Hon vill i alla fall få barn. Det är en kännbar längtan. ”Framför bagagebandet som rullade vidare fast det var tomt tänkte hon att det var livet hon väntade på. Det som kom till alla utom henne.”
Hon har blivit lurad både känslomässigt och intellektuellt, hur ska inte avslöjas. Men det är fullt begripligt. Däremot är de slutord som formuleras av en kvinna i en parallellhandling svåra att förstå. De får inte Karolina att framstå i relief som väl är tänkt, inte heller den andra kvinnans liv i övrigt. Där når inte Therese Bohman ända fram i en annars mycket läsvärd roman.
Mottagen: 8 september 2016
Anmäl textfel
