Recension
av Vågorna, Virginia Woolf
Sex röster i en enastående språkkör
Jag försökte läsa "Vågorna" flera gånger, både på svenska och engelska, men kom aldrig så långt. Så plötsligt sade det klick direkt - och jag vet faktiskt inte alls vad det berodde på. Språket kan dock ha varit en faktor, för den gången då jag lyckades med att inte bara ta mig igenom "Vågorna" utan också hänföras av den läste jag den svenska översättningen. Jag vill så förtvivlat gärna läsa på engelska, slippa gå miste om rikedomen, samtidigt som jag inte riktigt mäktar förstå alla nyansrika synonymer.
"Vågorna" liknar Woolfs övriga böcker på många sätt. Flödet av tankar, känslor: “Medvetandeström” (stream of consiousness). Det modernistiska. Samtidigt är "Vågorna" extrem. En kör av sex röster: Jinny, Rhoda, Susan, Neville, Bernardh, Louis. Sex olika personer. Eller? Jag blir inte riktigt klok på det, trots (eller kanske på grund av) Jenny Tunedals utmärkta förord. Bernardh är berättarrösten, samtidigt lämnas mycket utrymme åt de övriga för att förklara sig själva och varandra. Det är självklart mycket fantasifullt och mera fyllt med långsökta liknelser och evighetsutbroderade stämningsbilder än något egentligt berättande. Det hela utspelar sig under en dag, eller det vill säga: karaktärernas liv, från tidig barndom till ålderdom, ramas in av en liknelsesprängfylld naturbeskrivning som går från gryning till natt.
Jag fattar tyckte för karaktärerna, jag får en känsla för dem var och en, de har en alldeles egen, särpräglad röst men flyter också samman i sitt korus. Jag fattar tyckte för "Vågorna", läser den med andakt, med ett hjärta som trippar på lina med andan i halsen, men det är också en svår bok. Svårläst genom att vara för lättläst. Lätt att “läsa”, svår att verkligen LÄSA. Ofta måste jag ta om styckena, ibland flera sidor, för att det skrivna inte har fastnat ordentligt.
Det här är en text som kräver koncentration och tillräckligt få störningsmoment. En text som kräver mycket men också ger ofantligt tillbaka. Jag rekommenderar den högaktningsfullt, helhjärtat och beslutar mig för att det får vara nog med mitt långsamma läsande av Virginia Woolf. Jag vill läsa mer! fler! resten! nu! genast! Tills dess kan jag bläddra i "Vågorna" och se alla stycken jag har strukit under. De är många, och jag tror att vem som helst som läser "Vågorna" kommer att hitta sina egna favoritpassager.
Mottagen: 20 september 2012
Anmäl textfel
