Recension av Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna, William Joyce
En kärleksförklaring till boken
Morris Lessmore älskar ord, berättelser och böcker. Han skrev sitt eget liv. Men livet är inte alltid glada ämnen, ibland skymmer orosmoln himlen, och en dag blåser Morris iväg med boken om sig själv.
Allt faller omkull, men Morris lär istället känna böckernas otroliga värld med allt vad det kan innebära. Han får höra böcker berätta sitt innehåll, och hamnar i en alldeles underbar värld, i alla fall för bokälskare.
William Joyce har skapat en kvartslång animerad film och skrivit en bok, "Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna”. För filmen fick han en Oscar för ”bästa animerade kortfilm 2012”. Hyllningen till böcker i bokform har blivit höjd till skyarna i flera länder.
Jag såg filmen innan jag läste boken (vilket jag inte brukar tillåta mig att göra), och fastnade direkt. Även boken har filmens magiska bokskimmer, och är ett väldigt fint äventyr för såväl barn (som är den huvudsakliga målgruppen) som vuxna. Bokälskare överlag tror jag kan gilla denna bok. Det är som en kärleksförklaring till boken som spänner sig över generationer. Med få ord beskrivs hur Morris delar med sig av en hel värld av ord som allt fler får ta del av, gamla som unga. Illustrationerna är vackra och berättar sin egen berättelse med färg, frånvaro av färg och bokstäver. Läser man mellan raderna får man ut en bokälskande berättelse som kan tilltala de flesta bokmalar.
Första meningen: Morris Lessmore älskade ord.
Gillar: Storyn, illustrationerna.
Gillar inte: I nuläget är det inget jag inte gillar.
Mottagen: 21 november 2012
Anmäl textfel