LitteraturMagazinets recension
av Vända hem, Yaa Gyasi
Dubbel släktkrönika blottlägger rasism och förtryck
I en tid av stamkrig och slavräder kommer två unga systrar till det engelska slavfortet på Guldkusten. Den ena blir kommendantens afrikanska hustru, den andra spärras in under omänskliga förhållanden i slavhålan. ”Vända hem” berättar historien om dem och deras efterkommande till våra dagar.
Det är slavhandeln som triggar igång berättelsen och rasism som driver på den från sjuttonhundratalets slut och framåt. Yaa Gyasi utforskar övergreppens återverkan både i USA och i Ghana i en exposé av nedslag hos ättemoderns ättlingar i rakt nedstigande led. Medan den amerikanska historien bildar en välkänd fond till Gyasis gripande urval, är Ghana-scenerna nya för mig. Landets ursprung och historia sammanfattas i bakgrunden av människoödena som hon effektivt och inkännande målar upp.
Gyasi låter ett symboliskt stråk löpa genom berättelsen i form av motsatsparet eld och vatten. Båda står för destruktiva krafter, prövningar att övervinna eller utplånas av. Skildringen balanserar skickligt över de magiskt realistiska gungflyna mellan fast verklighetsförankrade brofästen. Språket flyter utan motstånd över sidorna med utmärkt gestaltningskonst som låter mig lära känna varje individ och höra deras distinkta röster.
Gyasi gör en imponerande debut med "Vända hem". Lika delar Haley och Soyinka blandas till en kalejdoskopisk bildsvit, skärvor ur amerikansk och ghanansk historia. Född i Ghana och uppvuxen i Alabama griper hon självsäker över hela sitt stoff i både tid och rum.
Gyasis människor drivs av kärlek – till sin partner, till barnen, familjen. Lojaliteten med landet eller folket finns där också, men ofta i andra hand. Motståndet kommer från överväldigande maktbruk, det skoningslösa slaveriet eller släktens förväntningar och krav. Då håller inte alltid kärleken. Släktkrönikan fylls på av olyckor, övergrepp, förluster och söndriga familjer. Antagligen ett ärligt tvärsnitt ur en grym epok.
Släktkrönikorna visar hur människor förtrycker varandra: inom familjen, mellan olika folkslag och naturligtvis från de vita under slaveri, kolonialvälde och rasism. Systematiskt berövar det vita samhället de svarta på deras historia, land och identitet. Gyasi ryggar inte för grymheten och orättvisan genom historien, men tecknar samtidigt djupt trovärdiga porträtt av dem som drabbas. Det är trasiga människor som tar ut sin frustration på omgivningen och lämnar den i arv, starka personer som någon gång lyckas stå emot nednötningen, prövningarna och nyckfullheten, och de som bryts under slavdrivarpiskan, polisbrutaliteten och segregeringen.
Varje kapitel kunde vara kärnan i en roman var, men i stället fångar Gyasi essensen av ett liv åt gången i väl utvalda scener. Tillsammans lappar de ihop ett fullödigt historieflöde där kapitlen belyser varandra. Med de många huvudpersonerna skiftar perspektiven mellan kvinna och man, gammal och ung, Afrika och Amerika. Läsaren bjuds på en omtumlande störtdykning genom århundradena – grym, färgsprakande, kroppslig och växlande mellan hopp och förtvivlan.
Mottagen: 24 mars 2017
Anmäl textfel
