LitteraturMagazinets recension
av Kungens dag, Abdellah Taïa
När kärlek blir till krig
Abdellah Taïa har tidigare fått sina självbiografiska böcker "Ett arabiskt vemod" och "Frälsningsarmén" översatta till svenska. Här är det istället fråga om en fritt fabulerande romanform som regerar och experimenterar med olika uttryckssätt, olika röster, dialog kontra textblock.
De båda tidigare översatta böckerna av Abdellah Taïa är starkt självbiografiska. Jag har läst och älskat dem båda men hade först svårt för att ta till mig "Kungens dag", som är så olik dem.
Omar och Khalid är bästa vänner, fastän Omar är fattig och Khalid är rik. Ännu går de i samma klass, men när de börjar gymnasiet kommer deras vägar att skilja åt. Kommer deras vänskap att överleva? Eller kommer den att dö på ett dramatiskt sätt redan innan dess?
Omar lever ensam med sin far efter att hans mor har övergivit dem och tagit med sig Omars lillebror. Fadern vill vinna henne tillbaka med trolldom och orkar vare sig vara man eller människa. Det är mycket Omar har att bära på redan där – men berättelsen fokuserar istället på vad som händer med de båda vännernas nära vänskap och rena kärlek till varandra.
Omar drömmer både i sin sömn och vakenhet om att få kyssa kungens hand. Så berättar deras lärare att Khalid har vunnit pris som Marockos duktigaste elev. När han tar emot priset ska han få träffa kungen – och kyssa hans hand.
Att Khalid inte har berättat detta för sin bästa vän är ett svek som Omar inte kan förlåta. Det leder till krig mellan dem, en styrkekamp som till stora delar utspelar sig i ren dialog, men som till slut kommer att handla om både liv och död.
Det är en spännande läsning, men det tar lång tid innan jag ens vet vad jag tycker. Det här är en bok som måste få ta tid för att sjunka in, åtminstone för min del.
Ett par veckor efter att den sista sidan fladdrade förbi kan jag se att "Kungens dag" har en annan sorts tyngd än Taïas tidigare verk, att han gör saker här som han inte kunde göra med sitt eget liv.
Jag är fascinerad av hans nya grepp, jag minns boken med en slags häpen vördnad och jag känner dess tyngd inom mig när jag tänker tillbaka på berättelsen om vännerna, deras kärlek som blir till krig.
Jag bävar förväntansfullt inför Taïas framtida böcker. Han har redan skrivit tunga bidrag till litteraturhistorien och jag är övertygad om att han kommer att fortsätta med det.
Mottagen: 23 mars 2014
Anmäl textfel
